Beat Cop

Drömmer du dig tillbaka till en tid då poliser var råbarka tuffa individer med en kaxig attityd och rappa comebacks. Eller åtminstone till den tid då de var så på tv? Det gjorde skaparna bakom indiespelet Beat Cop. Följ med på en nostalgiresa tillbaka till 1980-talet med stora pixlar och klassisk 1980-tals musik.

Kelly är den nya polisen i kvarteret. På grund av mordmisstankar riktade mot sig har den förre detta detektiven fått börja om från början. Det är inte bara på jobbet som han har förlorat allt utan hemma i hans schabbiga lägenhet ligger skilsmässopapperna han vägrar skriva under.

Eftersom Kelly ska ta över efter Fat Mike så guidar Fat Mike honom första dagen runt kvarteret. Kelly får presentera sig till alla butiks- och restaurangägarna, allt från den flotta italienska restaurangen som drivs av maffian till den lilla porrbutiken på hörnet. Fat Mike har relationer med allihopa, även om det lite oklart hur involverad han är i deras affärer. När den lugna arbetsdagen i det sömniga lilla kvarteret lider mot sitt slut bryts plötsligt lugnet av en drive by. Det är över lika fort som det inträffade och istället för att fira sin sista dag innan pensionen ligger Fat Mike död på trottoaren. Kelly har nu två uppdrag i sitt liv, att rentvå sitt namn och att hämnas Fat Mikes död.

Beat Cop är ett indiespel skapat av den lilla studion Pixel Crow från Warsaw, Polen. Sedan spelstudion grundades har målet varit att deras spel ska vara tillgängliga på alla plattformar, även mobiler. Därför känns det inte så konstigt att deras spel bygger på Unity-spelmotorn (som dessutom är väldigt populär bland indiespel). På Playstation 4 flyter Beat Cop väldigt fint och med väldigt få buggar. Kontrollerna är lätta att hålla ordning på och anvisningen till vilken knapp som gör vad ligger kvar spelet igenom.

Eftersom Kelly bara rör sig i ett kvarter är spelet uppdelat i dagar istället för banor. Du spelar en dag i taget och spelet sparar när det är dags för nästa dag.

Varje morgon börjar med ett möte på polisstationen där chefen håller sitt lilla pepp-talk över hur värdelösa Kelly och hans kollegor är som poliser. När chefen är klar med sin dagliga uppläxning delar han ut uppgifter för dagen. Innan Kelly beger sig till sitt kvarter har han en chans att lära känna sina kollegor lite bättre, men det är oftast trash-talk.

Kvarteret som Kelly patrullerar är som sagt det enda området i spelet som man spelar i. Kelly rör sig från sida till sida och tillbaka igen. Han kan röra sig några steg djupt, in i gränder och in i butiker med, men det är också allt. Det härliga med kvarteret är att Kelly verkligen kan lära känna personerna som arbetar och bor där (om du vill att han ska göra det). Det är du som spelare som väljer om han ska bli hatad eller älskad av folket, eller om Kelly ska göra affärer med maffian eller gangstergänget the Crew. Så good cop eller bad cop är upp till dig som spelare att välja.

Något av det bästa med Beat Cop är musiken. Den är så mycket 1980-tals pop att den får mig att känna mig som liten igen. Det känns lite som om jag har smitit upp långt efter läggdags för att se den där filmen eller tv-serien som föräldrarna inte tycker att man borde se. Trots att det var så längesen räcker två sekunder av musiken för att jag ska känna det där igen. Samtidigt får den mig att tänka på andra retrohyllningar till 1980-talet som exempelvis Kung Fury och jag är hela tiden beredd på att David Hasselhoff ska börja sjunga på titelspåret True Survivor.

Istället för att spela om hela spelet, kan du hoppa tillbaka till specifika dagar.

Beat Cop är ett spel som skulle passa bättre i början av 1990-talet, men som är inkastat på 2010-talets slut istället. Spelskaparna är väldigt medvetna om att detta är inte ett spel för alla och inleder till och med med en heads up. I den förklarar de att det inte ligger något politiskt eller samhällskritik i spelet, utan att de växte upp med gamla polisserier och att Beat Cop är en hyllning till dessa. Därav är spelet riktat till spelare som växte upp med Sonny Crocket och Dirty Harry.

Beat Cop tar verkligen ett steg tillbaka i tiden. På både gott och ont. Poliserna har en taskig attityd mot varandra och spelar tuffa (alt. respektlöst om du vill). Italienarna är maffia och gangstergänget The Crew består bara av pixlar i den mörka färgskalan. Det hela blir helt enkelt lite för mycket ibland (åtminstone för mig). Och gillar du inte 1980-tals polisserier eller machokulturen som var populär då så kommer du antagligen inte gilla Beat Cop, men då är du inte heller den tilltänkta målgruppen för spelet.