En astronaut återvänder till Jorden och finner den i ruiner. Ibland ruinerna finner han en gammal lykta, men den är inte vilken lykta som helst! Skenet från lyktan låter honom se in i dåtiden och med lyktans hjälp kanske han kan lista ut vad som orsakade den apokalyps som nu ödelagt Jorden? Häng med så tar vi en titt på Caligari Games första alster The Great Perhaps!
Spelupplägget i korthet
Mycket mer komplicerat än det jag berättade i ingressen blir det inte. Förutom att kunna kika in i dåtiden genom lyktans sken så kan man också under begränsad tid träda in i dåtiden, manipulera objekt och även om man så vill och behöver plocka med sig dem tillbaka till nutiden. Med detta sagt och gjort så är det inte så oväntat att spelets pussel cirkulerar kring just denna mekanik. Som exempel har vi ett tidigt pussel i spelet där du går genom ruinerna av en gammal tunnelbana. I nutiden är tunneln bebodd av en hungrig hybrid björn-råtta och i dåtiden går fortfarande tågen.
Lösningen på detta pussel blir så klart då att hoppa in i dåtiden när tåget har åkt förbi och knalla förbi monstret som inte existerar i den tidslinjen, sedan hoppa tillbaka efter du gått förbi monstret och innan tåget kör över dig. I övrigt handlar de flesta pussel mycket om att hitta objekt runt om i miljön som du behöver applicera på olika hinder för att ta dig vidare.
Grafik och ljudbild
Spelet har en fin digital men handmålad stil samt ett skickligt användande av separation av förgrund och bakgrund. Detta gör att spelets scener får ett behövligt djup i sig trots att det är en tvådimensionell side-scroller. Animationer är tydligt handgjorda, vilket så klart inte är något fel i sig, men animationer speciellt på fiender ger inte riktigt känslan av rätt tyngd i karaktärerna. En liten petitess måhända men de bryter inlevelsen när den tidigare nämnda björn-råtta hybriden hoppar genom luften som om den väger lika mycket som en liten kattunge.
Musiken och ljudbilden gör en likaså påmind om spelets indie ursprung. Ljudeffekter och tal är helt adekvata och gör sitt jobb, men speciellt röstskådespeleriet säljer inte riktigt känslan en astronaut skulle ha om man hade vaknat upp efter 100 års sömn och insett att Jorden gått under. Musiken solidifierade till en början atmosfären, men medan jag knallade runt i förfallna korridorer och klurade på pussel började musikens repetitiva karaktär visa sig.
Personliga synpunkter
Jag har ju redan tagit upp några punkter som irriterar mig i spelet. Men dessa är slutändan ändå små petitesser som går att bortse ifrån. Kärnan i spelet är ändå den berättelsen den vill skildra och den i sig är väldigt stabil. Jag kommer så klart inte gå in på några spoilers här men låt oss säga att den kan frambringa både gråt och skratt. Pusselmekaniken är också den nästan skräddarsydd till just detta spel då man måste hålla ett precist antal saker i huvudet när man hoppar och samtidigt ha koll på de olika dimensionerna. Mångfacetterat, komplicerat men ändå intressant.
Denna recension baseras på PC versionen.
The Great Perhaps. Pris vid release ej ännu uppvisat.
Recensionsex tillhandahållet av Daedalic Entertainment.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.
