Close to the Sun

Close to the Sun är ett skräckäventyr i första person som är utvecklat av den italienska studion Storm in a Teacup och publicerat av Wired Productions. Spelet låter oss utforska samhället Helios, ett samhälle som är lett och inspirerat av Nikola Tesla.

I Close to the Sun får vi följa Rose Archer som letar efter sin syster Ada, ombord på det gigantiska fartyget Helios. Helios är ett samhälle skapat av Nikola Tesla, ett utopiskt samhälle där vetenskapen kan flöda och högklassiga profiler kan mingla med varandra. Men efter bara ett par minuter ombord på Helios inser man att det så kallade utopiska samhället har blivit mer utav en dystopi. Något har gått riktigt snett och det verkar inte finnas en levande människa i närheten, utan de flesta verkar ha blivit mördade.

Välkommen till Rapt–.. Helios,

När Rose väl lyckats etablera en kontakt med Ada via en portabel radio så får man reda på att hon är inlåst i en operationssal. Hon ger Rose i uppgift att hitta delar av hennes forskning för att sedan försöka hitta ett sätt att befria henne. Utöver Rose och Ada, så får man även under tidens gång bekanta sig med Nikola Tesla, mannen bakom och ledaren över Helios. Man får även kommunicera med en annan vetenskapsman vid namn Aubrey som visar sig väldigt hjälpsam, om inte lite unik. Det är svårt att inte misstänka Aubrey för att ha en egen agenda.

Det första man lägger märke till i Close to the Sun är dess inspiration. Det är svårt att inte förbise hur likt BioShock spelet är; inte bara hur man som huvudkaraktär kommer till ett samhälle omringat av vatten likt Rapture som är under kontroll av en maktgalen människa, utan även till detaljen av vilket typsnitt som används i spelet. Det är väldigt enkelt att dra liknelser. Det finns även scener i spelet där man får ”se” det förflutna och personer som interagerar med varandra, väldigt likt Everybody’s Gone to the Rapture. Close to the Suns grafik är oerhört snygg och detaljrik. Musiken i spelet höjer stämningen, både tempo och volym har ett bra samspel beroende på vad som händer i spelet. Spelets första intryck är fängslande och jag blev väldigt snabbt nyfiken på vad som låg bakom all denna död och destruktivitet som befall Helios. För att inte tala om ett superbt röstskådespel, här skiner spelet verkligen och alla karaktärers röstskådespelare borde få en stor eloge.

Jag är en person som tycker om ”walking simulator”-spel. De är avslappnande och jag älskar när de har en fängslande story likt Gone Home, Dear Esther och Everybody’s Gone to the Rapture. För det mesta i Close to the Sun vandrar man runt, hittar olika ledtrådar samt collectibles som ger en bakgrund kring Helios och vad som hänt. Man upptäcker just hur obehagligt Helios är, överallt finns det döda människor. Vissa moment kräver att man löser olika pussel för att komma vidare. Det är inte en jättehög svårighetsgrad eller någon större variation på de olika pusslen; hitta rätt kombination av symboler eller siffror, dra i någon spak, leta rätt på nyckelkort för att låsa upp dörrar så du kan avancera vidare. I början var jag helt uppslukad av alla intryck och ville bara veta mer utav storyn. Jag var fast redan efter de första minuterna, fram tills andra halvan av spelet.

Det är i andra halvan av spelet som vi introduceras till ännu ett nytt moment: att springa för vårt liv. Missförstå mig rätt, jag välkomnar inslag av skräck och obehagliga scener, till och med en måttlig nivå av jump scares. Close to the Sun har allt detta, men spelutvecklarna valde att lägga till massa inslag då man blir jagad av någon eller något, a la Outlast. Dessa jaktscener tillsammans med ett klumpigt gameplay förstör hela spelet. Man kan inte försvara sig eller gömma sig alls, utan man måste helt enkelt springa.  Att hitta rätt väg snabbt nog eller att hoppa över ett hinder kan ta flera försök, vilket gör att det/den som jagar en hinner ifatt en och man tvingas se på en brutal dödsscen om och om igen. Spelet blir snabbt frustrerande i sista hälften av spelet p.g.a. dessa moment. Det blir tröttsamt, utmattande och frustrerande till slut.

Jag försökte länge bortse från jaktscenerna och ville bara kunna sluka upp allt som Close to the Sun hade att erbjuda, att utforska Helios var riktigt spännande. Det var intressant att se hur utvecklarna hade använt Nikola Tesla. Inte bara hans olika inspirationer och uppfinningar, utan även han själv som en karaktär i spelet man får interagera med. Under spelets gång blev jag tyvärr bara mer och mer irriterad och frustrerad vilket gjorde att jag inte kunde njuta av spelet längre. Det är inte ett jättedåligt spel, problemet är att dess gameplay är dåligt. Jag hade uppskattat att man kunde försvara sig istället för att behöva springa iväg, speciellt i ett spel som fokuserar en sådan stor del på att utforska.