Förr i tiden var samurajer dåtidens superhjältar. Är du redo att axla ansvaret och ge dig ut för att möta dina herrars krav och lyda deras befallningar?
Jag blir glad när jag startar Samurai Warriors 4 DX för första gången, eftersom dialogerna inte är dubbade på trasig engelska. Det är japanska och jag känner redan att spelet har klättrat ett extra pinnhål. Sen vet jag inte ifall det bara är jag som tycker det är extra kul, men att ha ett spel som utspelar sig i Japan borde rimligtvis ha japanska som språk. Många spel idag anglifierar sina dialoger vilket för mig gör att de spelen förlorar lite i upplevelsen. Det spelar ju inte någon roll här dock så jag släpper det argumentet. Sedan så är något av det första som spelet säger åt mig att göra, att koppla in en kontroll eftersom det är mycket lättare att spela med. Och ja, efter att ha spelat med kontroll har jag svårt att förstå hur det ens skulle gå till att spela med tangentbord. Det ledde till att jag testade. Och misslyckades eftersom spelet ofta (väldigt ofta) inte kände igen min <enter> input. Och den är ganska viktig för att kunna fortsätta framåt.
På ytan är det ett väldigt enkelt spel. Du har tre stycken olika val i början av spelet hur du vill spela. Du har Story mode, där du spelar igenom spelet från A till Z, som utvecklarna tänkt sig. Du kan spela Free mode där du kan välja vilken karaktär du vill och spela med den och till sist har du Chronicle där du skapar en egen karaktär och en ursprungsplats. Sedan får du en egen storyline med olika uppdrag du ska ta dig igenom. För egen del, efter att ha spelat igenom spelet, tycker jag att Chronicle är det roligaste att spela. Mest på grund av att jag får skapa en egen karaktär istället för att följa någon annans resa.
I Story mode får du först välja mellan en spelare, två spelare med split screen eller två spelare via nätverk. Att använda sig av split screen är ett fantastiskt drag eftersom det blir roligare när man kan spela två och vara på samma ställe. Dock kanske det inte riktigt lämpar sig för datorspelande, då skärmen oftast inte är anpassad för två personer att dela på. Upp på den stora teven med bilden så blir allting bättre. Däremot är nätverk inte något jag hade möjlighet att prova på, eftersom jag inte hittade en enda matchning på en timme. Så då gav jag upp.
Nästa val är vilket scenario du vill spela. Allt som allt finns det 13 att välja på där hälften är låsta och hälften är valbara. Här väljer du helt sonika vilket scenario du vill spela och sen spelar du den första av ett antal banor i det scenariot. Hur många banor det finns är olika beroende på vilket scenario du väljer att spela. Du får sedan välja två hjältar, en primär och en som kör sitt eget race (men som du kan byta till när du vill under scenariot), tre hjälteförmågor som du kan använda under kommande bana och en mount; en cool häst som du kan kalla på under strid för att ta dig fortare fram på banan. Dina hjälteförmågor kan vara allt från att du inte konsumerar någon stamina i 30 sekunder till att fienderna släpper mer xp i två minuter.
Vad som följer sen, oavsett om du spelar story, chronicle eller free mode, är något som bara kan förklaras som totalt kaos. Efter en liten film som förklarar premissen slängs du rakt in i strid. Här märker jag nackdelen med att det är på japanska dock. Jag förstår absolut ingenting av vad de säger. Som tur är översätter de allting i text, men det dyker upp en bild mitt i fönstret för varenda person som säger något. De pratar. Hela. Tiden. i detta spelet. My god!! Jag blir så oerhört stressad av att inte se något av skärmen, de vågor av fiender som öser över mig och en karta som är så oerhört förvirrande att jag funderar på att säga upp mig från jobbet och gå en 75 poängs kurs i hur man blir pirat på Lunds Universitet. Allting är så fruktansvärt rörigt.
Jag klarar mig dock eftersom min karaktär är så oerhört overpowered. Med ett par klick och två specialattacker är första vågen besegrad och mina glada japaner har pratat färdigt för tillfället. Jag får upp på skärmen att jag har ett nytt uppdrag att ta mig till. Det är nästan alltid samma sak: jag ska rida till en annan del av kartan för att besegra en eller två extra starka fiender. Rinse and repeat tills banan är klar. Här kommer sedan ett litet cinematiskt klipp som förklarar hur alla ska gå vidare efter din vinst, och det bär av till nästa bana. Medan du springer runt och besegrar det oändliga antalet fiender som kastas efter dig, kan du plocka upp olika ädelstenar. Efter striderna är klara får du olika mycket XP beroende på hur många av uppdragen du klarat av på banan, hur många ädelstenar du samlat och hur många fiender du har besegrat. När du ökar din level låser du också upp fler vapen och fler extraförmågor.
Striderna är okej. Du har en vanlig attack och en stark attack och ju mer du slår dina fiender med dessa två attacker, desto mer laddar du dina två olika specialattacker. Specialattackerna föregås av en liten animation på hur din karaktär skriker till och specialattackerna avslutas med en liten animation på hur din karaktär skriker till. Det är så enerverande att jag tillslut inte ens använder dem. Samurai Warriors 4 är ett så rörigt spel, men det är inte utan sina ljusa stunder faktiskt. Att striderna är enkla är ett stort plus, eftersom jag känner mig stark och oövervinnerlig. Förutom att jag inte kan låsa siktet på de olika bossarna, känns styrningen väldigt bra.
Kartan är tyvärr otydlig och jag känner att utvecklarna hade kunnat lägga ner lite mer tid för att göra den enklare och tydligare. Däremot kan jag förstora kartan, vilket gör att de olika uppdragen är lättare att lokalisera. Hjälteförmågorna skapar en dimension till din karaktär där du kan välja lite hur du vill spela. Vill du vara defensiv eller offensiv? Allt går att reglera med dina förmågor. Däremot måste jag gå in i pausmenyn för att använda dem, vilket gör det lite extra omständligt.
När det gäller att skapa din egen karaktär, bjuder spelet på en överraskning. Det finns mycket att göra och en förvånansvärt detaljerad karaktärsskapare presenterar sig. Det är också lite roligt att du får möjligheten att vara samuraj på ett helt annat sätt. I slutändan är det faktiskt den enda behållningen som jag tar med mig. Originalspelet kom ut 2014 och någonstans känns det som att allting har fastnat där. Jag förväntade mig bättre grafik och ett enklare interface. Jag förväntade mig kanske lite mer än bara en PC-port rakt av? Det är svårt att säga så här i efterhand faktiskt. DX förresten, i titelnamnet, står för deluxe edition och ifall du vill ha mer av spelet så ingår det mer än 150 (!) DLC till det.
Det jag tar med mig är väldigt blandat. Vissa saker känner jag är hur bra som helst, medan andra saker riktigt är dåligt. Över lag är det ett spel som är roligt i början men tappar lätt intresset. Alla banorna är likadant upplagda med samma uppdrag och samma strider. Det finns ingen känsla för utveckling eller sammanhang. Samurai Warriors 4 är ett spel som funkar att spendera en timme på, innan du går vidare och spelar något roligare. Som paint simulator till exempel.
Denna recension baseras på PC versionen.
Spelet finns sedan 2019 till Nintendo Switch och Playstation 4.
Samurai Warriors 4 DX. Lägsta pris ca. 570 kronor (49 ,99€) enligt Steam 2024-06-03.
Recensionsex tillhandahållet av KOEI TECMO.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.