ScourgeBringer

En ondskefull monolit hotar att förstöra världen och du, Kyhra, har i uppdrag att avslöja dess hemlighet. I rum efter rum väntar monster, giftpölar, spikmattor och andra hot att övervinna för dig som gett dig in i äventyret.

När du läser inledningen tänker du kanske att spelet ScourgeBringer har en episk berättelse att följa med många intriger och tvister, men så är inte fallet. Det enda vi får är en inledande cutscene som sätter upp scenariot och introducerar oss till huvudkaraktären Kyhra och hennes pistol till sidekick, även kallad Blast.32. Kyhra har fått i uppdrag att sätta stopp för den mystiska antagonisten ScourgeBringer. Utöver denna information är den enda berättelsen som finns att följa dold i dataloggar du kan hitta i världen, men de är lätta att missa och förklarar inte särskilt mycket var för sig.

Fokuset i det här spelet ligger mestadels på gameplay. ScourgeBringer är en rouge-like med metroidvania-element. Spelet är uppdelat i fem världar. Alla med unika teman och rum att ta sig genom. Strukturen för de olika världarna är dock densamma. Du börjar i mitten av kartan och ska ta dig till olika rum. De flesta rummen är fulla med fiender du måste döda för att ta dig vidare. Beroende på vilken värld du befinner dig i kan strategierna för hur du tar dig an dina fiender se olika ut. En värld har giftpölar du måste se upp för och en värld har teleporterande plattformar som tar dig och dina fiender från ena änden av rummet till den andra. Det finns alltså en viss variation i gameplayet beroende på vilken värld du befinner dig i, dock känns det ändå ganska enformigt eftersom strukturen i hur du tar dig runt inte ändras under spelets gång. Det finns inte fiender i alla rum. Vissa innehåller statyer; Pillars of Blood som ger dig tre val av uppgraderingar att välja mellan. De kan vara ett extra-hp eller kortare laddningstid för skjutvapnet du bär runt på. Varje bana har även en miniboss och en boss du måste besegra för att ta dig vidare till nästa värld.

Spelmekaniskt är ScourgeBringer ett till synes simpelt spel. Med en Xbox One-kontroll använder du A för att hoppa. X för lätta attacker och Y för tunga attacker. Du kan dasha genom att klicka på RB och mot vissa fiender räknas det även som en attack. På RT har du ditt skjutvapen. Det har begränsat med ammo och för att få tillbaka det behöver du slåss mot olika fiender. Till skillnad från de andra vapnen kan du byta ut ditt skjutvapen. Under spelets gång kan du få tillgång till bland annat en machine gun och en shotgun. Båda med egna för- och nackdelar. Spelet känns lätt att kontrollera och bara efter jag hade spelat det i några minuter kom jag in i det.

Jag nämnde tidigare att ScourgeBringer är en rouge-like. Det betyder att när du dör får du köra om spelet från början, men det betyder inte att dina spelomgångar har varit förgäves. När du klarar bossar och minibossar samlar du på dig färdighetspoäng som du kan använda dig av i ett färdighetsträd som är lokaliserat i en plats mellan liv och död kallat för The Chiming Tree. Med färdighetspoängen kan du bland annat låsa upp förmågan att reflektera projektiler med det tunga vapnet och andra hjälpsamma förmågor som kan hjälpa dig att ta dig längre in i spelet. Förutom färdighetsträdet stöter du på en man som kallar sig själv för Garo. Han hävdar sig kunna mycket och om du hittar dataloggar i de olika världarna kan han hjälpa dig att avslöja hemligheter. Dock var de dataloggar jag hittade inte särskilt givande och även om man får reda på mer genom att hitta alla loggar känns det inte värt det att gå runt och samla på dem eftersom det är omöjligt att hitta alla i samma genomspelning, även om du söker dig genom alla rum i alla världar.

En aspekt jag tycker spelet hanterar riktigt bra är det grafiska. Den retroinspirerade stilen passar bra in på den här typen av spel och får det att kännas hemma bland klassiker inom genren. Dessutom tycker jag att de gjort ett bra jobb med musiken och ljudeffekterna. I striderna hör vi ett rockigt stycke som passar bra in med det actionfyllda kaoset och i utforskandet hör vi lite mer stämningsfull musik med mycket mystik som passar väl in på temat. Gällande ljudeffekterna gör spelet ett bra jobb med att hålla sig till den retroinspirerade stilen. När du attackerar fienderna hör du “blockiga” ljud som i spelen på SNES. Det ger en stilistisk effekt som jag uppskattar.

I den versionen av spelet jag spelade finns inget postgame. Det kommer med en uppdatering som släpps vid release den 21:a oktober. Utvecklarna har bland annat lovat att släppa en ny värld; The Beyond som kommer innehålla två nya bossar, ett nytt läge du låser upp när du klarat spelet, Chaos Roots där du kan justera svårighetsgraden och sätta utmaningar för dig själv, vapenmodifikationer och en nyskriven story med ett mer konkret slut. Eftersom jag inte haft tillgång till dessa funktioner kan jag inte säga att de kommer leva upp till vad utvecklarna lovat, men om de gör det kommer de höja spelets betyg i mina ögon.