Sonic X Shadow Generations

Sonic må vara en helylle kille, men alla vet att Shadow är den du vill spela som! I detta spelpaket ryms både ett igenkännbart äventyr med den blåe igelkotten, såväl som ett nytt hett sådant med den coolare Shadow. Om det däremot är coolt nog att införskaffa, det återstår att se!

3D-plattformare är vardagsmat nuförtiden, och sedan Astro Bot höjde ribban rejält, är frågan om de två spelen – Sonic Generations och Shadow Generations – kan mätta vår hunger efter kvalitativa plattformsspel? Vi börjar med berättelserna. Först ut är Sonic Generations, ett spel vi bekantade oss med redan 2011 men som nu släpps igen i en härligt ”Remastrad” skrud. Här ser Sonic hur alla hans vänner dras in i olika dimensioner av en mystisk mörk entitet. Givetvis är det upp till Sonic att rädda dagen (eller ska man säga chilikorven?!) genom att rusa fram i 200 km/h, antingen i klassisk 2D eller 3D. En mix du själv bestämmer när du besöker de olika världarna. Nåja, vad gäller Sonic Generations, är det spelmässigt samma spel en gång till, så inte mycket att säga här om det. För att sammanfatta: spelet är ett av Sonics bättre äventyr, fullt av fartkänsla och variation. Om ni gillade det förra gången, kommer ni att älska det nu i remastrad version med 60 fps och förbättrad grafik!

Låt oss dyka ner i det nya äventyret: Shadow Generations. Till skillnad från Sonics färgglada klassiska äventyr bjuder denna emo-inspirerade igelkott på en oväntat tragisk berättelse. Här utforskas vänskapen med en flicka vid namn Maria, vars dödliga sjukdom komplicerar deras resa. Men berättelsen tar en ny vändning: när Shadow, långt efter Marias död, möter sin nemesis Black Doom, börjar märkliga saker hända. Plötsligt kastas Shadow in i dimensioner som påminner om klassiska Sonic-äventyr – med en twist. Flickan Maria dyker upp igen, levande och oskadd. Shadow står nu inför en rad frågor: Hur kan han lösa de paradoxer Black Doom har skapat? Och varför är Maria tillbaka, till synes trygg och frisk? Shadow Generations bjuder på ett mer komplext mysterium än vi är vana vid i Sonic-världen, vilket gör att äventyret känns både engagerande och meningsfullt.

Spring upp en vägg eller två! Varför inte ett tjog!

Även om berättelsen lägger en solid grund, är vi plattformsälskare mest intresserade av en sak: hur är plattformandet och världsbyggandet? Shadow Generations bjuder på en stor hubbvärld inspirerad av Sonic Frontiers, där spelaren kan interagera med karaktärer längs resan och utforska miljöer för att hitta olika banor eller ”stages” utspridda på kartan. Alla nivåer har det klassiska plattformsfokuset med fartfylld fram-och-tillbaka-löpning.

Spelet behåller den snabba, responsiva kontrollen från Sonic Generations, men nu i en förbättrad spelmotor där Shadow kan använda 3D-djupet på nya sätt. Han har förmågor som låter honom utnyttja banornas höjd via avancerade loopar och unika hinder, vilket gör det möjligt att nå annars oåtkomliga områden, lösa pussel och låsa upp kistor med samlarobjekt. Dessa aspekter ger Shadow Generations en extra dimension som lyfter det över många andra traditionella plattformsspel.

Att styra Shadow är ganska enkelt, och då nya spelmoment introduceras gradvis blir det aldrig överväldigande. Det är dock svårare att säga detsamma om vissa plattformsbanor. Shadow är verkligen snabb, och har du lätt för åksjuka kan det vara värt att tänka en extra gång innan ett köp. Egentligen är det inte hastigheten i sig som är ett potentiellt hinder här, utan att kameraväxlingarna ibland skiftas extremt snabbt vilket kan vara desorienterande.

Sonic gör sin grej. Vilket kommer gillas av fans!

Dock är detta mer av en smaksak än ett designproblem – Shadow Generations känns överraskande lekfullt och välgjort på ett sätt som kan locka även spelare utanför den vanliga Sonic-fangruppen. Där det egentligen mest fallerar i mina ögon – vilket för mig tillbaka till Astro Bot, och Super Mario-jämförelserna – är variationen under själva plattformsbanorna. Oavsett om Sonic befinner sig på mer traditionella 2D-liknande nivåer eller i 3D, blommar egentligen aldrig spelet ut till att bli rakt igenom underhållande. Det oändliga löpandet är stundtals kul, men då Sonic saknar den dynamik och variation som hittas i vissa andra plattformsspel blir det snabbt tydligt att du som spelare tröttnar. Mycket på grund av att det, trots en skön hubb-värld som bjuder på visst utforskande, ändå blir monotont förr eller senare.

Utöver gammal hederlig nivådesign, finner vi även ett ”poppigt” soundtrack – något som genomsyrar bägge spelen i samlingen. Shadows del genomsyras av mer explosiva popdängor, där lite hårdare rock förekommer, medan Sonics är av den mer traditionella electro-typen. Bägge ackompanjerar sina respektive spel väl – och även om jag personligen finner att spelmusik gör sig bäst som nertonad i många fall, lyckas ändå bägge spel hålla mitt intresse oväntat väl. Nog finns det ändå liv i detta schyssta soundtrack ändå!

Nu är detta återigen något högst subjektivt – mer än många andra spel vi täcker, men om du söker en kvalitativ Sonic – och framförallt Shadow-stund i ditt liv, då kommer du kunna släcka denna törst med denna lilla samling. Att få originalet Sonic Generations med förbättrad grafik och högre bildfrekvens är en bonus, men det nya äventyret med Shadow överraskar med en hjärtlig berättelse och element från Sonic Frontiers, vilket gör spelet till ett starkt val för fans av serien.

Fotnot. Vi spelade detta på Xbox Series S och X, där båda plattformarna erbjuder ett prestanda- och ett grafikläge. Vanligtvis brukar Series S ha svårt att hålla jämna steg, men här fungerar det förvånansvärt bra. Vi rekommenderar prestandaläget för 60 fps, eftersom det visuella läget med 30 fps kan kännas som att springa i sirap, något som inte passar ett spel där snabbhet och precision är avgörande.