Innehållsförteckning
Kan en auto-battler på riktigt vara så gripande att du tappar bort tiden och råkar vara vaken alldeles för länge? Tro det eller ej, det var precis den effekten Mechabellum gav mig. Häng med så ska jag förklara varför!
När jag såg Mechabellum för första gången på Steam såg jag framför mig ett realtidsstrategispel i Starcraft 2-manér. Detta då det på pressmaterialet syns stora lunkande robotar med gigantiska kanoner och likaså talrika grupper av små robotar som svärmar fram och omringar sina fiender. Föreställ er då min förvåning när jag under introduktionen inte kunde styra mina små robotar bortom deras ursprungliga position på spelbrädet!
Premissen i korthet
Mechabellum är ett spel i den så kallade Auto-Battler-genren, där du som spelare endast är ansvarig för att välja vilka robotar du vill ha i din armé samt vart de ska stå på slagfältet. Du erbjuds ett brett utbud av robotar med olika egenskaper och förmågor. Det börjar med grupper av små enkla robotar som endast kan borra sina fiender till döds eller små nätta stridsvagnar som pepprar ned sina motståndare med maskingevär. Någonstans i mitten av hierarkin har vi robotar som skjuter raketartilleri på sina rivaler, eller varför inte en hacker-robot som tar över fiendens robotar och tvingar dem att slåss mot sina före detta lagkamrater?
Högst upp i rangordningar har vi de riktigt stora robotarna som verkligen kan leverera dålig stämning i fiendeleden. Stora luftslagskepp med flertalet kanoner, en robot som bara består av en gigantisk laser eller varför inte en sandorm som gräver sig fram under marken och dyker först upp när den är mitt framför fiendens linjer. Den spelare vars armé fortfarande står levande kvar när striden är slut gör skada mot motståndarens health points baserat på hur många och vilken typ av enheter den har kvar. Ju större och dyrare enheter som står kvar vid liv i slutet av rundan desto mer skada gör du. Matchen fortgår i omgångar tills någon av spelarnas health points-mätare har reducerats till noll.
Slagfältet består av ett rutnät inom en rektangel där du får placera ut dina enheter. Enheterna får inte överlappa varandra och kan endast vid få undantag flyttas från den plats du ställde dem på den rundan du kallade in dem. På varje spelares sida av slagfältet finns det två torn du måste skydda. Om motståndare lyckas förstöra ett torn slås dina enheter tillfälligt ut och de kan endast röra sig i snigelfart och gör nästintill noll skada i några sekunder. På varje kortsida av spelfältet finns det även en liten yta som din motståndare kan kalla in enheter på efter andra rundan.
Varje match börjar med att du får välja en så kallad specialist. Detta styr vilka två enheter du börjar med samt ger dig en liten fördel i form av exempelvis extra resurser eller en gratis enhet en senare runda. Specialisterna har även olika mängder health points. I början av varje runda får vi en successivt ökande mängd pengar att spendera på vår armé, och vi får endast kalla in två enheter per runda. Beroende på situationen kan du alltså kalla in fler enheter eller uppgradera dem du redan har. De tidigare nämnda tornen kan även stärkas upp med mer health points så att de tål mer stryk i fall fiende skulle lyckas ta sig igenom dina linjer. Varje enhet samlar experience points genom att döda fiender, samlar dom tillräckligt mycket experience points så kan du få möjlighet att uppgradera dem, mot en kostnad. Alla enheter har även fyra stycken uppgraderingar att välja emellan, där du till exempel kan lägga till mer skada i deras attacker eller ge dom en stor sköld så att dom skyddar sig själva och sina lagkamrater. Dessa uppgraderingar gäller endast för den nuvarande matchen och nollställs till nästa match.
Spelet erbjuder ett litet sortiment med spellägen, där allra största fokus ligger på online-flerspelarlägen. Först och främst har vi då en mot en som utspelar sig som beskrivit ovan, vi har även två mot två där slagfältet kan se olika ut. Exempelvis kan lagen stå uppradade parallellt med varandra, eller så kan ett lag spela med ryggen mot varandra, omringade av motståndarna på varje långsida. Det sista flerspelarläget vi har att tillgå är alla-mot-alla-fyrmannakamp där datorn styr en armé i mitten av en stor kvadrat och varje spelare har varsin armé på en sida av kvadraten. Den spelare som slår ut både datorn och de andra spelarna samlar poäng efter varje runda, först till 8000 poäng eller flest poäng efter 10 rundor vinner.
Sist men inte minst har vi ett överlevnadsläge mot datorn där målet är att överleva så många rundor som möjligt mot stegvis ökande svårighetsgrad. Speltid kan variera stort då allt beror på hur jämnt det är mellan spelarna eller lagen. Krossar du din motståndare exempelvis på runda fem så går det givetvis fort. Mellan tummen och pekfingret skulle jag säga att en match tar mellan 5 och 20 minuter.
Ljudbild och estetik
Vi kan riva av ljudbilden ganska snabbt. Efter cirka 10 timmars speltid så stängde jag av musiken till fördel av min egen, detta då musiken är väldigt monoton och enformig. Föreställ dig den mest generiska ”episka” sci-fi musiken du kan tänka dig och då tänker du med all sannolikhet på spelets musik. Ljudeffekterna är adekvata men blir ganska snart en rätt salig gröt, särskilt i de senare rundorna där armérna består av många olika enheter.
Grafiken och estetiken då? Jo, grafiken kommer inte vinna några priser eller bli en meme som Crysis i närtid, men däremot så har utvecklarna sett till att varje enhet är unik och har lätt igenkännbara silhuetter. Viktigt när du ska följa stridens utveckling och se vilken enhet som slår ut vilken. Fullgod grafik ser också till att även de svagare datorerna kan köra spelet, t.ex. min Steam Deck OLED som kan driva spelet hur bekvämt som helst (kan tillägga att kontrollerna är lite bökiga på SteamDeck, då spelet är helt och hållet anpassat för mus och tangetbord)!
Men är det kul?
Svar: Ja!
Väldigt få spel lyckas trigga den specifika delen av min hjärnkemi som gör att jag inte kan släppa det. Det är den där kombinationen av både en kortsiktigt gameplay-loop tillsammans med en mer övergripande utveckling av ens strategiska tänkande som fick mig att fastna totalt. Å ena sidan har du de kortsiktiga besluten inom varje match där du måste klura ut hur du ska kontra din motståndares attack där och då. Å andra sidan har vi din långsiktiga utveckling där du får varje match att bli lite smartare och klokare då du tar med dig nya taktiker och krigslister till nästa match. Så du som spelare är engagerad på alla plan samtidigt, och då matcherna är rätt korta är det lätt att finna sig i en cykel av att mata matcher i timmar i sträck.
I strategiska multiplayer spel som dessa så kan det vara frestande att söka upp guider eller YouTube-videos som visar de bästa strategierna, men i recensionssammanghang som dessa så är detta något jag givetvisv valt bort. Som konsekvens kan jag inte riktigt kommentera om spelet är “välbalanserat” i absoluta termer, då jag inte fått bästa strategierna presenterade för mig. Hur som helst, i mitt tycke finns det en sten-sax-påse aspekt kring alla enheter och det finns ingen enhet som helt alena kan utgöra en armé. Att uttveckla och finsslipa sin taktik över tid är ju det bästa spelet har att erbjuda!
Jag säger följande åsikt med all välmening jag kan frammana. Mechabellum är ett utmärkt podcast-spel, och det är suveränt! Slå på din favoritpodd (förslagsvis någon av Nördlivs egna) på skärmen vid sidan om och känn hur timmarna springer iväg. Om jag ska försöka lyfta något negativt så kan gränssnittet vara lite otympligt ibland. Det händer då och att gränssnittselement hamnar ovanpå varandra, vilket resulterar i att uppgraderingar inte hamnar i den enhet du hade tänkt och det kan sumpa en strategi rätt rejält.
Denna recension baseras på PC versionen.
Mechabellum. Lägsta pris 14,79€ enligt Steam 2024-10-11.
Recensionsex tillhandahållet av Paradox Arc.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.