NBA 2K25

Detta är såklart en spelrecension, men kommer bli tvungen att nämna en stor elefant i rummet till slut. Spelet tvingade mig att installera om min konsol. Men efter det och några sladdurdragningar så lät det mig studsa bollar, missa korgar med nät och göra coola gester och sätta min tilltro till mina lagkamrater. Det är ju dock inte det ända som går att göra, varför inte köra gokart?

Jag är ingen basketkille. Det är inte så att jag ogillar sporten, men min kunskap om NBA stannar vid att jag vet att killen från Space Jam är känd. Däremot har jag alltid gillat att spela basket i verkligheten, och förr i tiden även med handkontroll.

Ett sportspel ska vara enkelt för mig. Ett karriärläge där vi skapar en egen karaktär, spelar oss genom ett mästerskap och enskilda matcher, och eventuellt spelar online om man föredrar det.

Passar då NBA 2K25 in i denna mall? Är det ett spel som förkroppsligar essensen av vad ett sportspel ska vara? När spelet startar erbjuds vi omedelbart att köpa saker som ett ProPass, vilket innehåller föremål som fler skoval samt erfarenhetspoäng och valuta i spelet. När vi klickat bort detta får vi en standardmeny med flera alternativ, och det är såklart MyCareer som lockar mest. Vi hoppar in och börjar med att skanna in vårt ansikte via mobilen, laddar upp det till molnet någonstans i världen, och ser därefter den frankensteinskapelse som dyker upp på skärmen. Det är inte snyggt, men ändå en förbättring från NBA 2K24.

Dom har lyckats med den livlösa blicken från någon som givit upp om livet.

När väl Oscar #26 har kommit till liv så är det dags att ge oss in i karriären. Vi ska träna på gatorna, träna på gym, åka på konstiga fordon och shoppa kläder. Med lite tur finns det även tid att spela basket-matcher. Såklart så finns alla de vanliga lagen från NBA representerade och mest troligt även berömda spelare även om jag enbart känner till några få namn. Vi matas med Quests löpande som tanken är att vi ska utföra för att få belöningar och fortsätta vår utveckling som spelare. Något som jag irriterar mig oerhört mycket på då dess inte bara tar plats på den vanliga planen utan även utanför NBA där vi ska frakta runt oss mellan olika stadsdelar för att spela olika typer av basket-varianter som 2vs2 och 3vs3.

Här kommer också online-delen in. Det finns en variant som jag kallar för ”quidditch”, där en spelare som sätter en 4-poängare (från en ny fiktiv linje) avslutar matchen och poängräkningen stannar där. Så man måste planera lite. Oscar #26 kallas alltid ”MP” av kommentatorerna (MyPlayer), något de kanske kunde ha gjort lite mer personligt genom att låta spelaren välja ett smeknamn från en lista.

Dagens Quests

Det kan kännas lite rörigt, då det ger känslan av att befinna sig i startområdet av ett MMORPG så fort vi lämnar arenan, med andra spelare överallt. Oavsett om vi vill eller inte är vi i ett konstant online-läge med andra spelare, och att starta en match mot dem kan göras på många sätt. Det vanligaste verkar vara att åka till ett område med basketplaner, ställa sig i kö, och hoppas att andra ställer sig bredvid för att spela en match. Jag lyckades dessvärre aldrig få igång en match, eftersom det nästan alltid saknades en spelare. Men för dig som ogillar social interaktion, var lugn, även om vissa uppdrag kräver att du spelar mot andra så går det att stanna i arenan och fokusera på ditt eget mästerskap.

Förutom MyCareer så finns även spelläget MyTeam där vi bygger ihop ett drömlag utifrån kort som vi kan köpa från valuta som vi tjänar in efter matcher. Vi köper paket med kort och med lite tur så får vi spelare som vi uppskattar. Efter detta kommer vi med dessa spelare spela en mängd olika varianter på basket mot andra lag för att ta oss framåt. Underhållande och det har inte öppen-värld-tänket som MyCareer har utan mer pang på rödbetan. När vi spelar i detta läget är det också aktuellt att växla mellan spelare under matchens gång och vi är inte bundna på samma sätt som i MyCareer eller WNBA.

WNBA är mitt favoritläge. Åter får vi skapa en spelare som i MyCareer, något som dock skiljer är att allt lull är borta och att det inte har inslag av den öppna mmorpg-världen. Karaktären kommer framåt men det är fokus på matcher. Precis som ett sportspel ska vara i min värld. Ett mästerskap där vi jobbar oss framåt och utvecklas utmed spelets gång. Match för match, förlust för förlust och vinst som väcker lust.

Nu har vi äntligen kommit till att faktiskt spela basket och hur det är. Matcherna följer de vanliga reglerna, 4 perioder som varje är 10 minuter. I mitten är det en lite längre paus där vi får se kommentatorerna kommentera matchen såhär långt. Svårighetsnivån går att ändra utmed spelets gång så att utmaningen fortsätter att finnas där. Detta var inte riktigt något problem för mig även om jag blev duktigare, jag valde att förlita mig på lagkamraterna. Spelar vi i MyCareer eller WNBA där vi har vår egen karaktär kommer vi under matcherna delvis att få sitta på bänken under matchernas gång. Vi kan då välja att titta lugnt på vad som händer eller välja att accelerera farten tills det är dags för oss att hoppa in på planen igen.

När vi spelar andra matcher så är vi alltid på planen och kan aktivt skifta mellan spelarna på planen under spelets gång som i många andra sportspel. Med vänster styrspak styr vi spelaren, med höger så kan vi finta eller vara i vägen rent generellt och på knapparna har vi de vanliga blocka, skjut och passa. Detta är de grunder vi använder för att ta oss an motståndaren. När vi känner oss redo finns det många fler kombinationer av knapptryckande som utvecklar vårt spelande med hopp-skott, dribblande och coola gester vid poäng. Och med möjligheterna till att variera svårighetsgraden så går det att casualspela även för en novis som mig.

Spelet har även ett träningsläge där du moment för moment kan testa fram hur du lyckas med de olika momenten som hoppskott och blockande genom instruktioner och att om och om igen trycka för sent eller för tidigt. Dessa instruktioner finns också alltid tillgängliga via paus-menyn under matcher.

Utöver detta finns det också lite krims-krams som att titta på ”tv” eller varför inte bygg dina egna skor.

När det kommer till handkontroll så kan jag tycka att den känns lite seg, kan kanske skilja lite beroende på vem vi spelar på planen. Något som jag däremot finner, eller missade i 2K24 är möjligheterna till lite lättare kontroller. Möjligheterna till avancerade rörelser är oerhörda men även jag som trött 40-årig pappa kan hänga med och göra lite coola rörelser. Träningsläget hjälper också till att på ett bra sätt lära sig grunderna.

Något som slog mig är hur fult och gammalt det känns i förhållande till dagens spel generellt. Ansikten och kroppar ger nästan en retro-känsla av att gå 1-2 generationer tillbaka i tiden. Och det är är inte något positivt. Ännu mer förvånande är hur det blir så med en installations-storlek på 142GB, vad används de till? Även om det finns en bakåt-kompabilitet så förväntade jag mig mer på en XSX. Jag utgår ifrån att detta har med att det är kompatibelt med äldre generationer så de har valt att gå på att anpassa för den lägsta prestandan och låta det vara där. Kan tilläggas att jag spelade det både på Xbox One och Xbox Series X och såg ingen skillnad.

Ljudet är vad det är på sportspel, ständig återupprepning från kommentatorerna som såklart blir tjatigt efter ett tag, dock så är biblioteket av kommentarer tämligen omfattande jämfört med många andra.

Som någon som också recenserade 2K24 kan jag säga att skillnaderna inte är så stora. Några nya spellägen har lagts till, och laguppställningarna är uppdaterade för den senaste säsongen. Men generellt sett tillför det inte mycket som får mig att tänka ”wow, detta är bättre.” Dock är jag inte heller en NBA-entusiast. Om det varit ett nytt racingspel med den senaste säsongen hade jag säkerligen varit mer exalterad. Mitt äventyr med NBA 2K25 började dock väldigt hackigt, då det nästan gjorde min konsol oanvändbar gång på gång. Konsolen slutade svara, jag kunde inte starta spel, starta om via menyerna eller göra några åtgärder utan fick till och med ominstallera spelet vid ett tillfälle. Andra gånger var jag tvungen att dra ur sladden och tömma cachen. Efter lite sökande på internet upptäckte jag att andra också stött på dessa problem. Hur kunde detta hända, 2K?

Det kom några akuta uppdateringar under min recensionsperiod, men problemet kvarstod. Om vi bortser från detta och försöker ha en professionell syn på spelet förutsatt att detta är fixat, uppskattar jag matcherna men föraktar hur de förstört karriärläget med ett märkligt open-world-koncept. Kan det inte hanteras via menyer och med fokus på basket? Är du ett basketfan som känner till alla lagen kan du säkert uppskatta spelet, särskilt om du skippar karriärläget. Snälla, 2K, tappa inte bollen i Civ VII…