NBA 2K24

Basket, sporten som fotboll och hockey borde vara. Snabbare än fotboll, lättare att följa än hockey. Låt oss spela och se om min syn på det håller ända till slutet.

Jag är ingen basketstjärna, har aldrig varit och kommer uppenbarligen aldrig att bli det. Vi tar det från början.

NBA 2K23 från 2K är precis som det låter den senaste iterationen av deras NBA-spel-serie. Det första som slog mig var storleken. 162gb att installera. Jag har en Xbox Series X har ungefär 800gb tillgängligt utrymme. Och utrymme är dyrt. Är det då värt det? Det ska vi titta på.

Spelet innehåller alla lägen som ett typiskt sport-spel innehåller. Karriärläge, snabbspel, mängder med multiplayer-lägen. Dock så finner vi en del intressanta lägen utöver dessa. Såklart har dom med WNBA (den kvinnliga ligan),  men vi finner även utmanings-läge, streetbasket, tv och dagens match där möjlighet att spela matcher enligt den riktiga kalendern.

Jag älskar dock karriär-lägen i spel som detta så raskt blev det att dyka rakt in i det. Det första som hände var att vi fick skapa en egen karaktär och här fanns det en rolig finnes. Men en tillhörande app i telefonen så kund jag scanna mitt ansikte som sedan fördes över på en kropp i spelet. Att jag sedan inte kunde välja hudfärg (vad jag hittade) eller att skägg inte kunde appliceras resulterade i en Mörkhyad kille med psoriasis och stora porer. Nästa steg var fysiska attribut. 180cm 96kg för att efterlikna mig i verkligheten, insåg ju senare att en småtjock ”kort” kille kanske inte är det optimala.

Vi gick vidare till att sätta färdighets-attribut, och många var de, detaljer detaljer detaljer. Och saker i överflöd var något som spelet innehöll i överflöd, något som vi kommer att återkomma till.

När karriären startar så möts vi av… en stad med massa andra spelare som springer runt, åker skateboard och hoppar på stället. Min uppdrags-ruta dyker upp och det dyker upp en stjärna på skärmen så jag vet vart jag ska ta vägen. Väl inne i omklädningsrummet så hittar jag min tränare och en sko-sponsor. Jag får lära mig mer om min bakgrund som tredje generationens basketproffs och att förväntningarna på mig är skyhöga. Jag läser i sociala medier att personer både hissar och dissar mig, både i text och videor.

När väl matchen har börjat så slås jag av kommentatorerna, hur flytande konversationerna löper. Självklart är det en del återkommande repliker när det kommer en häftig dunk, men det löpande är väldigt naturligt. Ens spelare går under benämningen MP, en förkortning för MyPlayer som det står vid kanterna under matchen istället för mitt namn. Detta går dock att byta i menyer till förinställda smeknamn. Mr Incredible.

Mellan perioderna är det paus-underhållning som sig bör. Damer på enhjulingar, t-shirt-kanoner och mycket annat. Jag får se kommentatorerna prata om hur dåligt jag spelar och att jag inte lever upp till släkt-namnet. Något som jag också känner i matchen, jag har inte en aning om vad min spelare gör.

Efter matchen blev det presskonferens där jag fick svara på frågor, huvudsakligen över hur jag kände över min dåliga prestation och svaren jag gav påverkade mitt rykte och antal fans. Nu låter det som att jag var bland de sämsta spelarna i världs-historien, dock så gjorde jag en del poäng likväl som assists. 

Uppföljning blev träningsläget ifrån huvudmenyn där kontrollen kan gås igenom från grunden och jag måste erkänna, jag kommer inte ihåg när jag senast såg så många olika kombinationer i olika lägen i spelet och bara att få gröna bockar på övningarna var ett spel i sig med en koordinations-förmåga som min. 

Med stärkt självförtroende så går jag åter in i karriärläget. Åter igen ska jag ut på staden och leta reda på var jag ska spela street-basket. Ett läge som jag hoppades skulle finnas med i spelet. Jag blev hoptussad med några NPC-nybörjare och slängdes in i min första match. Åter igen blev jag påmind om att jag var tämligen dålig. 

Vad jag hade missat än så länge var att för att utveckla min karaktär så underlättade det om olika varianter på dribblingar, försvar och skott användes. Min stil att bara springa, blocka, passa och skjuta gynnade inte min karaktärs utveckling över huvud taget. 

I slutändan började jag om och skapade en version av mig som är 2.10 lång, långsam men duktig på 2-poängare. Plötsligt blev jag MVP, dock så var mina street-färdigheter fortfarande hemska.

Karriärläget är stort, sponsorer, skateboards, gym, street och av någon anledning tjejer i toppar ståendes lite här och var utmed väggarna i arenan. 

Vad jag tar med min från karriären med min egna karaktär är att jag uppskattar utvecklingen av en karaktär men jag hade hellre sett ett meny-system än att behöva springa runt på en karta eller mellan olika karaktärer inne i arenan. 

Ett annat spel-läge är Mamba Moments (Mamba edition). Här återskapar vi några av Kobe Bryants mest minnesvärda ögonblick och får spela dessa. Något för basket-entusiasten, för mig blev det scenario-spel då jag inte har någon relation till Kobe Bryant och hans storhet. 

WNBA-läget är intressant, spelet ger 2 möjligheter, hoppa rakt in i WNBA eller spela dig genom college som nybörjare. Något som jag gärna hade gjort i det vanliga karriär-läget om jag ska vara ärlig.

Under Play Now hittar vi mängder av alternativ. Några som jag nämnt tidigare men basen är Quick play, era, PlayNow Online, 2KU och något som heter Blacktop som är street i soffan. 

MyTeam är ett läge där med hjälp av basketkort bygger lag som man sedan spelar med i matcher, singleplayer eller online. Bland annat. Vi kan även köpa kort och mycket mycket mer. 

Under det som kallas MyNBA eras så kan vi sätta upp säsonger, avancerade och förenklade. Vi kan även välja att bara hantera säsongen och inte spela. Byta säljare, hitta rookies som är bra och liknande. Det finns förenklade och mer avancerade möjligheter med 12-36 lag i uppställningen. Det finns även möjligheten att ladda upp så att andra kan kopiera dina inställningar för detta läget. 

Det finns även en menypunkt för TV, vad som kommer komma där i framtiden får vi se. 

Mitt intryck av NBA 2K24 är att det har kapacitet för den med ett basketintresse. Den med generellt intresse av sport-spel som Fifa eller Nhl kommer mest troligt att känna igen sig lite mer i kontrollerna och vara lite bekvämare. Men jag känner mig lite överväldigad. Det är så mycket kombinationer på kontrollen, så många meny-punkter och frustrerande moment som tar lång tid som inte är spelande. Videor, paus-underhållning, springa runt i en stad. Ge mig speltid! 

Grafiken har jag inte mycket att anmärka på. Det märks att de även är till förra generationens konsoller. Inte dåligt, men inte heller vad det skulle kunna vara. Ljudet är som jag kommenterat tidigare bra, kommentatorerna tillför något och är inte bara bakgrunds-ljud som i många andra sportspel. 

Det må låta som att jag klagar på det mesta i spelet. Men det har samtidigt gjort mig lite mer nyfiken på NBA och min lite sadistiska ådra vill jobba på att jag ska få bättre omdömen i sociala media i karriär-läget och få mig själv att gå upp i nivå, både i spelet och personligt.