Här har vi ett nytt survivalcraft på marknaden med robotar, kolonier samt lite lära om psykologi. Men erbjuder det något unikt för spelarna?
När man startar ett spel får man välja mellan tre olika lägen, dessa tre är ”Colonisation”, ”Free” samt ”Creative”. Colonisation är ett sorts story mode där man till en början får olika mål att uppfylla, men sedan får man själv välja vad man vill fokusera på. I Free är alla byggnader redan upplåsta och i Creative så kan man göra lite vad man vill. Man kanske vill hugga ner träd som används till att bygga många saker, som till exempel robotar. Fråga mig inte hur de lyckas, men robotar i det här spelet byggs med en timmerstock, tre plankor, en påle samt ett ekollon. Jag får inte ihop logiken, men robotarna fungerar som de ska så jag kan inte klaga. Utöver träd så kan man även samla in stenar, lera, gödsel från djur, samt mat. Man äter inte maten själv utan ger den till colonists, människor som man själv skapar och sedan, enligt Maslows behovstrappa, ser till att de har vad de behöver så att de kan producera något som kallas Wuv. Jag har ingen aning om vad Wuv är, men man använder de till att forska fram nya teknologier vilket i sin tur leder till nya saker att skapa så att colonists kommer högre upp i behovstrappan och då producerar mer Wuv.
Spelet påminner till en början om Minecraft, men det bryter sig snabbt loss och bildar sig en egen identitet. Visst, man tar fortfarande och samlar resurser så som i alla survivalcraft-spel, men för att göra den processen effektivare kan man bygga robotar som arbetar åt en. Det gjorde allt mitt arbete så mycket smidigare, så jag skaffade flera bara för att underlätta nästintill allt mitt arbete.
För att lära en robot vad den ska göra måste man först visa den genom att själv göra uppgiften. Så om man vill att en robot ska hugga ner ett träd, får man först se till att roboten spelar in när man själv hugger ner ett träd, sen är det bara att låta den köra. Detta gäller för allt man vill lära dem, och efter lite testande upptäckte jag att de kan lära sig att göra mycket som kommer underlätta mitt arbete. Men eftersom robotarna behöver laddas upp med jämna mellanrum, samt ha verktyg för att kunna hugga ner träd eller gräva i marken så blev det snabbt mycket att hålla koll på.
Grafiken är charmig och tydlig, objekt får extra tydliga ytterlinjer om man håller muspekaren över dem, och beroende på vad man håller i handen så ändrar ytterlinjen färg. En röd ytterlinje betyder att man inte kan göra något med objektet, med det man har i handen just nu, medan en vit innebär att man kan arbeta med det.
Även musiken och ljuddesignen är charmig, det blir en hel del ljud efter ett tag med alla robotar och vad de arbetar med, men aldrig såpass mycket att det enbart blir oväsen. Musiken hörs alltid, men det är inget som stör mig, utan det är en lugn melodi som spelas i bakgrunden och låter mig fokusera på det jag vill göra.
Men något jag tycker saknas är multiplayer, för likt andra spel inom survivalcraft-genren känner jag att de spelen är roligare att spela med vänner istället för själv. Nu har jag dock massvis med robotar som hjälper mig med mitt arbete, men det är ju inte riktigt samma sak.
Jag har kul med Autonauts, det gick snabbt att komma in i hur allt fungerar, och om jag fastnade i spelet var det bara att bygga något nytt för att komma vidare.
Denna recension baseras på PC-versionen.
Autonauts. Lägsta pris 115 kronor enligt Prisjakt.nu 2019-11-18.
Recensionsex tillhandahållet av Curve Digital (Dead Good).
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.