Miitopia

Alla som saknar att skapa ohyggliga varelser på Nintendo Wii räcker upp en hand! Oj, alla? Någon borde rimligtvis ha sett det som en syssla som måste göras. Ja ja… Jag älskade det i alla fall. Alla som gillar RPG då? Många händer i luften även där också och det vet Nintendo om.

Miitopia, världen där alla Miis lever, är en fridfull plats utan krig och elände. Men en dag faller en lila skugga över landet och allas ansikten stjäls. Den onda kraft som ligger bakom ansiktsstölderna heter the Dark Lord. Din karaktär som du får utforma, namnge och ge ett jobb/klass på typiskt RPG-manér tar på sig uppdraget att besegra den mörka kraften och återställa allas ansikten! Nu kan man tänka sig att jag skulle komma med någon dräpande kommentar vars andemening är ”kreativ pyspunka bla bla bla…”, men jag tycker faktiskt att den här enkelheten är funktionsduglig eftersom hela spelet är simpelt.

Spelet är som sagt ett RPG och det är precis vad det är – fast mindre. Du börjar med att skapa din karaktär, men snart kommer fler ansluta till dig genom att knacka på dörren till värdshuset du sover i och säga ”Hej, vad gör du? Vänta, det spelar förresten ingen roll, jag hänger på!”. De här karaktärerna får du också skapa från grunden. De olika jobben som finns är allt från de vanliga (warrior, thief, mage) till de lite mer unika (pop star, flower, cat). Jobben är olika bra på olika saker. Mage gör magisk skada, cleric helar och pop star buffar laget/debuffar motståndaren. De behöver därför olika stats för att bli så bra de kan. När de går upp i nivå får de automatiskt uppgraderade stats. För att ge dem extra uppgraderingar kan man få mat efter man besegrat fiender. Efter varje nivå kommer man till värdshuset som återställer deras HP/MP, låter dig köpa utrustning och du kan mata karaktärerna med föremålen som ger en viss typ av uppgradering. Gillar en karaktär en maträtt extra mycket får man bonus i uppgraderingen, hatar de maten får man mindre. Det är ett roligt sätt att få karaktärerna att bli personligheter.

Det finns dock ett stort men. Karaktärerna är exakt likadana. När man skapar karaktären får man välja, utöver jobb, ett karaktärsdrag som ska definiera deras personlighet. Problemet är att det är just det, ett karaktärsdrag. Det är inte tillräckligt för att skapa en personlighet. Tyvärr spelar det mer eller mindre ingen större roll vilket karaktärsdrag man väljer eftersom de alla ändå för med sig en fördel. Air-head kan man inte på något som helst sätt se något positivt i, men om karaktärsdraget plötsligt spelar in i strider kan ett lufthuvud attackera en annan fiende än den du vill, fast den gör mer skada. Det känns motsägelsefullt, speciellt eftersom man uppenbarligen inte kan välja bättre/sämre ”personlighet” åt sina karaktärer.

När man köper saker i värdshuset väljer karaktärerna vad de vill ha, inte vad spelaren; de säger vad de vill ha och spelaren kan välja att ge dem pengar eller ej. Vill de ha en ny rustning/vapen är det bara att hoppas på att karaktärerna vill ha det också. Om de vill ha det, ge dem pengar utan att tveka, för man kan inte vänta på att det dyker upp något bättre alternativ. Rustningar/vapen måste uppgraderas successivt. Det är motsägelsefullt eftersom det ska vara ett RPG och man får ge karaktärerna ”personlighet”. Jag förstår att spelet är riktat mot en yngre målgrupp, men att ta bort en stor del av vad RPG är förstår jag mig inte på.

För att ta dig in i en strid måste du först välja vilken nivå du ska spela. Det gör du genom att gå längs ett vitt streck på världskartan och ställa dig på en cirkel. När du hoppar in i nivån påbörjas en auto-runner med illusion av random encounters. Med det menar jag att mötena med fiender är till synes slumpmässiga, men de sker på exakt samma ställen när man spelar om nivån. Under striderna kan man bara styra vad en karaktär ska göra, nämligen den du skapade först. Att inte kunna bestämma vad de andra ska göra är fruktansvärt tråkigt. När man är klar med varje nivå kommer man till värdshuset. Hur man tänkte med det vet jag ej, för roligt är det inte! En stor del av RPG är utforskandet, men här kan man inte utforska nämnvärt. Visst, ibland får man välja om man vill gå åt det ena hållet eller det andra, men det är inte något som gör särskilt stor skillnad. Återigen, jag förstår att det ska vara enkelt för att tilltala en yngre målgrupp, men någon form av mer betydande val hade varit på sin plats. Något som underlättar är att man inte behöver vara särskilt fokuserad för att vinna. Spelet är turbaserat och håller man in ZL eller ZR snabbas spelet på.

När man är i värdshuset kan man välja vilka karaktärer som ska dela rum. De som delar rum blir de bättre och bättre vänner. Ju starkare vänskap som knyts, desto mer fördelar kan man få i strid. Vänskapssystemet är en av de få saker jag gillar med gameplay. Några av fördelarna man får är att varna (kompisen undviker nästa attack), show off (karaktären visar upp sig för sin kompis och gör mer skada) eller visa omtanke (när man tar skada visar kompisen omtanke och vänskapen stärks).

Grotescoreferens

Stulet ansikte satt på boss

Nu när gameplay inte är det mest underhållande kan det vara svårt att rädda spelet från att vara mediokert. Men kanske lyckas de skapa något estetiskt tilltalande… Svaret är nej. Det visuella ser ut som en HD remaster av ett Wii-spel och musiken är ganska trallvänligt men blir snabbt extremt repetitivt och störande. (Att det visuella liknar en Wii remaster är inte så konstigt då det faktiskt är en remaster av ett 3DS-spel.) Ljudeffekterna är snäppet bättre, men det är inga jag lagt på minnet, vilket betyder att de inte är katastrof eller exceptionella.

Den mest underhållande aspekten är att skapa karaktärer. Man har tydliga begränsningar, men det gör det bara än mer utmanande att skapa värre och värre styggelser! När man kommer till en ny stad kan man välja att inte göra om någon av de förvalda karaktärerna, eller så kan man göra om allihop. Ingen av karaktärerna sina ansikten i nästa stad du kommer till. Uppdraget blir att återställa allas ansikten, dvs besegra vanliga fiender och någon boss. När de har ansiktena tillbaka kan du prata med dem och få belöningar. Det är ett okej sätt att fösa in handlingen i gameplay, men inget jag går i gång på.

Tyvärr är inte det här ett särskilt roligt spel. De minsta kan absolut finna underhållning här, men om man spelat ett par RPG:n innan finns det ingen anledning att ta sig an det här. Handlingen kan väl vara okej och det är faktiskt väldigt roligt att skapa fruktansvärda Miis, men gameplay är ett självspelande piano där bastonerna inte finns.