Eternights

Okej, jag ska försöka att inte göra hela recensionen till ett rent bildgalleri… Men jag lovar, ha tålamod med mig, det kommer vara värt det! Att jag var skeptisk i början måste jag ändå vara ärlig med, men det hände något under tiden… Låt mig förklara.

Förutom Sailor Moon i barndomen har anime inte riktigt fångat mig. Någon enstaka serie har slunkit förbi men generellt är genren ny för mig, så jag ber om ursäkt på förhand om jag uttrycker mig klumpigt eller felaktigt i relation till detta. Men det här spelet… Det erkänner jag… Det har fångat mig. Eternights skulle jag beskriva som ett dialogbaserat pussel och actionspel, med en stor dos humor och en generös dos känslor.

Du börjar med att bekanta dig med din bästa vän som försöker få in dig i dejtingvärlden genom att hjälpa dig med den uttröttande uppgiften att skriva en dejtingprofil. Under dialogen kommer det upp alternativ av vad du ska svara din vän. När han har gått kan du traska runt lite i din lägenhet och sen händer det grejer… Du har fått napp… Din sluga lilla mask. Redan i öppningssekvensen här när du ska få klämma och känna lite på din nya karaktär och få in en känsla för hur spelet kommer framskrida visas en hel del humor. Hur som helst, det kommer fram att världen visst är i lite kris, precis när man bokat in en dejt… typiskt… Människor blir lite väl våldsamma, staden blir isolerad, du myser en stund men din bästa vän i en bunker, hittar nya vänner och du får en helt ny arm, mycket spännande!

Det händer väldigt mycket genom hela spelet och du blir snabbt indragen i berättelsen. Spelet är linjärt men lite små överraskningar finns det att hitta och det är varierande pussel så det känns inte långdraget, kaosartat eller tråkigt. Pusslen är mer som mini-spel med varierande svårighetsgrad. Några var lite kluriga men det svåraste för mig var striderna… Men jag återkommer till det.

Du hittar och får svarta och vita essence att spendera på lite olika hjälpmedel och färdigheter, som låses upp baserat på din rank och vilken relation du har med dina vänner. Dialogerna hjälper dig att fördjupa relationerna med dina vänner och du utvecklas som person i takt med dialogerna. Jag måste trycka lite extra här på hur välskrivna dessa karaktärer är och att det verkligen känns värt att lära känna dem. Du får känslan av att det är faktiska personer och inte den typiska NPC:n som bara är med som utfyllnad och går vansinnigt sakta så du får stå och vänta på dem för att spelet ska fortsätta, en irritation som du kanske känner igen. För att understryka att spelet och historien går framåt har du en kalender som visar datum och om det är dag eller natt. Beroende på vilken tid på dygnet det är kommer du ha lite olika aktiviteter som du kan göra för att stärka banden till dina vänner, utveckla dig själv eller slåss lite beroende på vad du behagar.

Några buggar har jag stött på, till exempel på en av bilderna här när en av karaktärerna smygsvävar lite och att spelet har kraschat vid 2 tillfällen i samband med mellansekvenser. På det stora hela är det inte hela världen i ett så pass i övrigt välgjort spel. Men en av krascherna skedde väldigt oturligt nog i samband med att jag klarat en för mig svår boss, så ja… Ilska kan beskriva den händelsen. På tal om bossar är det lite störande att vissa scener inte går att hoppa över och vid en sekvens lägger sig tipsen från vännerna lite över själva fighten. Vilket inte är lika kul att höra när man startar om 20:e gången vid samma punkt, för att dö om och om också är ett sätt att ta sig igenom spelet… Med det skrivet såg jag i skrivande stund att det har kommit en uppdatering till spelet sedan jag spelade igenom det så det finns en chans att min klagomur är åtgärdad.

Nu är det dags för ett lite eget kapitel i denna recension, nu ska vi slåss. Du får instruktioner för hur du ska göra gradvis under spelets gång och mekaniken i sig är inte svår. Problemet för mig i detta var att du inte bara kan stå och slå som en dåre, mosa alla knappar samtidigt och hoppas att någon tar. Det finns en relativt stor katalog av fiender att slåss emot och alla har särskilda attacker och mönster. Strukturen på det hela är att du får studera fienden för att kunna timea dina attacker. Du har också en ganska bred katalog av attacker så det är absolut inte omöjligt, jag klarade av det så jag har tro på att du också kommer göra det. Men det kräver en del av dig som spelare mer än bara springa igenom och trycka hejvilt. Fighterna blir av de här anledningarna varierade och du har några huvudsakliga attacker att arbeta med. Du har också olika mätare som fylls på under tiden du slåss så du blir uppmanad att använda lite specialattacker. Specialattackerna använder sig av lite olika designer för att fortsätta vilket gör att du även i dessa är engagerad. En av specialarna störde mig lite då spelet inte godtog att jag använde någon annan attack när specialen var ett alternativ, det hade kunnat vara värt att göra till ett alternativ istället för ett tvång. Dock är det värt det, det är inte svårt rakt igenom utan mer utmanande för någon som inte har spelat till exempel Dark Souls-spelen.

Spelet är väldigt fint. Jag kom på mig själv att jag tog bilder ibland för att jag fann mig bara sitta och titta på hur fint det var, något jag inte gjort sedan Red Dead Redemption 2. Ljudet har jag inget ont att säga om och musiken sätter stämningen väldigt bra. Vid tillfällen är musiken i sig så fin att du blir lockad till att bara sitta och lyssna, det i sig rekommenderas inte när du är i slagsmål dock, kan jag yttra av erfarenhet.

Jag skulle kunna fortsätta tjata i en halv evighet om detta spel, men det vill jag bespara dig och önskar istället att du får uppleva det själv. Du kommer omslutas av en helt annan värld, hitta nya välskrivna karaktärer som känns värda att faktiskt lära känna och utveckla relationerna med. Humorn är som sagt något som smyger fram i flera tillfällen så det har blivit en och annan gång som jag suttit och skrattat framför skärmen. Du kommer dock inte bara sitta och skratta, det finns möjlighet för andra känslor också genom spelets gång. Känner du igen den tomma känslan i dig när du precis kollat färdigt på en serie du varit väldigt engagerad i? Den känslan framkallades i mig när spelet var slut, du kommer sakna karaktärerna när du spelat igenom det. Positivt i det är ju att då det inte är väldigt långt och invecklat går det alldeles utmärkt att spela igenom det igen. Det tänkte jag göra, jag är nyfiken på vad som hade hänt om jag gjort annorlunda val… Jag hoppas att din nyfikenhet är väckt för detta spel också, jag tvivlar på att du kommer ångra dig.

Ett sista tips från mig innan jag släpper dig fritt att spela det själv, ha mobilen redo för QR-kod när eftertexterna är slut om du vill känna ett litet extra stick i själen, utöver att spelet är slut, och kanske grina en skvätt.