Gecko Gods

Snabba steg avlöser varandra i en rask takt, det dova ljudet av fyra ödlefötter på varm ökensand sprider sitt läte över stranden. Det är sen eftermiddag på ön. Solens fasta form håller på att förlora slaget mot den hungriga horisonten av havsblått som sakta men säkert smälter ner den till oigenkännlighet och gör det möjligt för nattens mörker att resa sig vinnande ur striden. Plötsligt stannar den lilla Gecko-ödlan upp och stirrar nyfiket omkring sig. Vad var det den precis har upptäckt? Jo, det visar sig att långt där borta i fjärran pulserar en underlig form med en mystik glöd. ’Vad är det där för nått?’ tänker ödlan nyfiket och skyndar genast dit för att undersöka saken närmare. Ödlan försvinner spårlöst i vegetationen och kvar på stranden blåser en varm sommarbris över sanden som rörs upp i luften och glittrar vackert i det döende solljuset.

Gecko Gods är ett nytt, färskt spel från den engelska indiespel-studion Inresin. Det är ett så kallat ’cozy game’ och vad det betyder är att det är ett mysigt spel utan någon stress, hets eller fokus på olika svårighetsgrader och spelaren kan spela i sin egna takt och utforska världen i en lugn och harmonisk miljö. Handlingen är medvetet sparsmakad och det hela börjar med ett intro, vars ryckiga, ultra-budget stil ser ut att dra inspiration från 70-talets mörkare sida. Tänk dig den tecknade öststats-stilen som går att finna i Professor Balthazar fast sämre och billigare.

Allting börjar med att du är en liten och bedårande söt gecko-ödla som jagar en fjäril. Den flyger iväg och jakten är ett faktum. Ödlan springer snabbt upp i ett träd vid ett brant stup och precis när den skall fånga sitt byte går grenen den befinner sig på av och den faller hjälplöst ner i havet långt nedanför. Den överlever fallet och skeppsbruten kurar den ihop sig på trädgrenen som flyter iväg med vågorna. Flera dagar eller veckor senare sköljer den upp på land och ödlan befinner sig nu på en mystisk ö där spåren av en uråldrig och sedan länge bortglömd civilisation syns överallt. Det är nu upp till den lilla söta varelsen att undersöka omgivningen, klättra på väggar, hoppa omkring och lösa olika pussel för att försöka nå klarhet i mysteriet med den antika ruinstaden.

Detta är handlingen i Gecko Gods och spelaren utforskar de vackra miljöerna med den rappa ödlan som kan klättra överallt på i stort sett allting. Detta skänker en näst intill obegränsad frihetskänsla för spelaren som väldigt sällan hindras av osynliga väggar eller andra saker som kan skapa friktion i utforskarglädjen. Ser du något i horisonten som inte skiljs åt av hav eller stora vattensamlingar kan du ta dig dit. Det finns bara en sak som ödlan inte tycker om och det är vatten. När vår fyrbenta vän faller i plurret kan den simma och hoppa i vattnet men ödlan skadas hela tiden när den befinner sig i havet. Det finns flera stora och små öar i världen som spelaren kan utforska och för att komma runt vattenproblemet låser spelaren upp en praktisk segelbåt i början av spelet som ödlan kan åka omkring med. När denna delen aktiveras och spelaren får mycket mer frihet i att utforska spelvärlden påminner Gecko Gods starkt om spelet Submerged från 2015.

Gecko-ödlan är på upptäcktsfärd!

Själva spelmekaniken är simpel. Spelaren styr ödlan i den vackra och något drömlika spelvärlden och den utdöda civilisationen som presenteras i spelet har två fötter stadigt placerade i designen och känslan som går att finna i Tomb Raider (1996) till Playstation 1. Kontrollen på ödlan är bra och responsiv. Förutom att kunna klättra överallt kan ödlan även attackera och stånga sina fiender med sin näsa. Denna attack är även nödvändig i andra syften då spelaren ofta stöter på mängder av keramikvaser runt omkring på öarna. När spelaren stångar sönder vaserna frigörs en svärm av glödande hieroglyftecken ut i luften och dessa fungerar som spelets valuta. Tyvärr kan du endast använda valutan för att köpa nya färger eller fantasieggande mönster till din ödla.

Spelaren belönas med en annan glödande valuta när fienderna i Gecko Gods besegras. Dessa pengar har en annorlunda form men de räknas in i samma pott som den andra valutan. Det är dock inte av samma valör och det fick jag bittert erfara när jag jagade en Playstation-trofé där jag skulle samla ihop 10 000 kronor i spelvaluta. Jag nådde mitt mål men ändå fick jag inte trofén för mitt arbete. Det är klart underligt att spelet har två valutor som alla hamnar i samma pott men ändå inte räknas som samma valör, och spelaren får ingen förklaring om varför det är på det sättet. När spelaren stångar sönder vaserna medan glödande valutaikoner yr omkring i luften är spelkänslan och mekaniken mycket lik den som finns i spelet Spyro the Dragon (1998), också den till Playstation 1.

Jag slås nästan omedelbart av hur roligt Gecko Gods är att spela. Det är inte bara roligt, spelet är faktiskt något av det roligaste jag har spelat på länge. Grafiken, musiken (mer om det om en stund), atmosfären och den bedårande lilla ödlan skapar en spelupplevelse som är oerhört beroendeframkallande. Även om dialogen i spelet är minimal och inte tillför så värst mycket till handlingen vill jag ändå spela vidare och hitta mer vaser och fiender att stånga eller lösa nya, spännande pussel för att ta mig vidare i spelet.

Just när det kommer till problemlösare-delen kan spelaren lösa pussel av varierande svårighetsgrad. Spelet är inte för lätt men det blir aldrig för svårt heller. Gecko Gods håller hela tiden ett jämt tempo i upplevelsen och spelaren känner sig aldrig riktigt fast. En liten nackdel i speldesignen är att pusslen inte försvinner när spelaren klarat av dem utan de är kvar i spelvärlden och ser fortfarande aktiva ut. Spelet är inte linjärt alls och spelaren kan själv välja i vilken ordning öarna och dess tillhörande pussel skall tacklas. Till sin hjälp har spelaren två menyer som aktiveras med triangel-knappen på handkontrollen. Den visar upp en alldeles för spartansk karta över spelvärlden och vilka uppdrag spelaren har låst upp. Förutom detta finns en skärm över alla samlarobjekt i spelet, vilka av dem som har hittats och hur mycket valuta som spelaren samlat ihop.

Ärligt talat kunde mycket mer arbete kunnat läggas på kartan i spelet för den säger inte speciellt mycket och om spelaren markerar ett specifikt uppdrag visas bara en luddig fingervisning på kartan var målet för det uppdraget är någonstans. Spelet hade även mått bra av en hjälpguide av någon form som hade kunnat vara till hjälp för de spelare som hade behövt lite extra hjälp på traven. Det går inte att spara manuellt under kampanjens gång utan spelaren måste hela tiden vara vaksam när en snurrande gecko-ödla ikon snurrar till uppe i det högra hörnet av skärmen. Först då sparas spelet. Gecko Gods är inte speciellt långt och med sin kampanj på drygt tolv timmar passade det spelupplevelsen perfekt och det kändes inte som om spelet var som den där besvärliga gästen som alltid lämnade festen sist. När sluttexterna väl rullade kändes det som om jag hade fått ut det jag ville av spelupplevelsen.

Grafiken i spelet är oerhört färggrann och vacker och jag sögs omedelbart in i spelvärlden med hull och hår. Det är en löpande dag/nattcykel i spelvärlden och speciellt när solen går ner på kvällen och natten gör sitt intåg eller när gryningen väcker dagen blir grafiken och de atmosfäriska effekterna helt fantastiska. Väldigt ofta när det inträffade i spelet avbröt jag det jag höll på med och skyndade mig genast upp till en bergstopp eller en annan hög punkt i spelvärlden bara för att kunna insupa den bedårande utsikten. Speciellt på natten då den stjärnklara himlen speglar sig vackert på havsytan. Magiskt!

Även miljöerna med de antika byggnaderna, statyerna, alla väggmålningar med figurer och tecken som påminner en hel del av egyptiska hieroglyfer är skapta med klass och passar väldigt bra in i spelvärldens design. Det vilar en lätt cell-skuggning över allting och denna effekten skänker spelet en extra nivå av skärpa. Allt är dock inte rosor när det kommer till den grafiska presentationen. Själva spel-loggan på startmenyn är alldeles för stor och ser inte alls snygg ut och ger spelet en oväntat stark budgetkänsla. Även menyerna och alla knappvals-notiser som triggas under spelets gång ser oerhört amatörmässiga ut och ger en känsla att spelmakarna snabbt borde gå en kurs i UX-design.

Miljöerna i spelet är oerhört vackra!

När det kommer till musiken passar den stämningen i spelvärlden perfekt. Precis i början består ljudbilden bara av en enkel men atmosfärisk synt-slinga. Soundet på den var djupt harmonisk och känslan som sköljde över mig var densamma som om jag befann mig liggandes på en varm sandstrand en stillsam morgon och blev masserad av mjuka händer i långsamma, himmelska rörelser. Denna lugna musik fortsätter vackert i bakgrunden och när ödlan tar sig till andra öar ändras musiken och blir mer komplex. Låtarna behåller oftast samma tema i någon form och det känns nästan som om varje ö har en egen, specifik remixversion av ljudbilden i spelet. All musik i spelet har en sömlös design som skänker spelupplevelsen en flott känsla.

Nu riktar vi ljuset till den sista och mest kritiska delen av skapelsen och det är hur spelet ser ut under huven. Prestandan i Gecko Gods är bitvis så dålig att den springer läck i spelets undermåliga skrov och nästan kapsejsar hela skutan. Merparten av kampanjen går att spela utan några vidare problem men bildfrekvensen blir ofta lidande och spelet hackar ofta som resultat. Alldeles för frekvent inträffar det grafiska pop-upp effekter i spelvärlden och underliga grafiska buggar som till exempel svarta fyrkanter på spelskärmen har dykt upp ibland. Om inte detta var nog så händer det ganska ofta att stora delar av grafiken i världen försvinner, vilket skapar ett ofärdigt helhetsintryck.

Det största minustecknet när vi pratar om prestandan är dock det faktum att vid flera tillfällen blev spelet långsamt och laggade så pass mycket att jag trodde att spelet hade låst sig. Det var som om skärmen hade fryst till is och ingenting hände på över tio sekunder innan allt långsamt vaknade till liv igen. Detta fick mig att fasa att spelet hade kraschat varje gång det inträffade och om min spar-fil hade skadats på något sätt.

Förutom detta kan kameran ibland leva sitt eget liv och det märks framförallt när ödlan klättrar in i små och smala utrymmen. Då far den åt alla håll och kanter och det blir omöjligt för spelaren att hålla koll på var ödlan befinner sig någonstans och om den faktiskt är på väg åt det håll spelaren vill att den skall röra sig mot. Även musiken i Gecko Gods spelas inte alltid upp korrekt. Första gången jag skulle genomföra en skriptad flykt från en lava-tsunami spelades det passande och fartig action-musik. När jag spelade samma sekvens dagen efter var musiken plötsligt utbytt till en lugn och vanlig promenadmusik som verkligen inte passade stämningen alls.

Stentavla med inskriptioner från ett sedan länge utdött skriftspråk.

Avslutningsvis är Gecko Gods ett bra spel med stort hjärta och en bedårande söt gecko-ödla som är omöjlig att inte älska. Även om den inte säger någonting förutom ett blygsamt kväkande har ödlan en stark personlighet. Atmosfären är underbar och harmonisk och kampanjen är förvånansvärt beroendeframkallande och rolig att spela. Även musiken passar spelvärlden som handen i handsken. Älskar ni lugna och vackra miljöer där spelaren får utforska mystiska ruiner i bästa Tomb Raider stil, lösa roliga pussel och snabbt bli beroende av att samla på saker? Då är detta spelet för dig.

Med detta sagt är det väldigt synd att prestandan är så pass undermålig som den är. Även om spelet går att spela utan några större problem känns det ändå som om Gecko Gods hålls ihop av gummiband och billigt skit-lim inköpt från någon skumrask Temu-sida på internet och bara väntar på att krascha vilken sekund som helst. Visst, med sitt pris på 211 kronor är det inget fullprisspel vi pratar om här men i dess nuvarande skick skulle jag ändå rekommendera läsarna att vänta tills spelet fått sina nödvändiga uppdateringar innan ni slår till.