Fractal Design Torrent Nano

När förpackningen öppnades och den söta lilla miniversionen av Torrent sakta gled upp uppstod en ögonblicklig attraktion. Men kärlek vid första ögonkastet kan vara förrädisk, då man lätt blir blind för dess eventuella brister. Därför ska jag så hjärtlöst (läs: opartiskt) som möjligt bedöma hur denna Torrent Nano faktiskt står sig. Helt enkelt se om kärleken är berättigad eller inte!

Design & Formfaktor

Trots Torrent Nano:s lågmälda höjd på nästan 38 cm är det ett förvånansvärt rymligt chassi. Fractal har valt att förse chassit med dels ett imponerande djup som klarar 165 mm höga processorkylare, men även som 335 mm långa grafikkort (om frontfläkten är kvar – annars kan du få aningen mer utrymme). Sett till support är det mini-ITX och mini-DTX storlek som gäller, där den förstnämnda kan ses på bilderna nedan. Chassit kommer i varianter med RGB i frontfläkten, samt både tempererat glas eller rent stålchassi. Variationer finns alltså och vad som sammanfogar samtliga är att trots sin lilla formfaktor, upplevs chassit som oerhört stabilt, välkonstruerat och luftigt. Nåja, luftigt i alla fall initialt… innan ett moderkort och tillhörande luftkylare förts in. Med ex. Noctuas chromax.black version av den numera klassiska NH-D15S blir det dock bra tajt, särskilt på övre halvan som vetter mot strömförsörjningskåpan. Nu är det knappast en ny företeelse för mini-ITX chassin att vara lite knixiga att få till kablar och liknande mot moderkort, särskilt om du envisas med att koppla dessa senare i byggfasen – men ändå, det blir bra svårt att exempelvis trycka i CPU strömkabeln med en luftkylare i vägen.

Med andra ord ska man alltid preparera moderkorten så mycket ni bara kan, innan ni installerar moderkortet i detta lilla chassi. Kanske en självklarhet, men definitivt värt att påpeka extra noga när det gäller dessa mindre chassis.

På det stora hela är annars Torrent Nano en fröjd att arbeta med. Under höger sidokåpa gömmer sig ett relativt stort utrymme för alla de kablar som behövs dras. Här finns kardborreband tillgängliga, så att kablage kan fästas upp och orsaka mindre ”korviga” situationer – som annars skulle få det hela till en alldeles för tajt historia. Det är inte perfekt förvisso, då jag gärna sett ett par millimeter extra djup, men det duger alldeles utmärkt.

Ser vi istället till det ytliga, så är designen givetvis nära nog identisk med sina syskonchassis Torrent Compact och Torrent; ett mattsvart hölje (finns dock i en vit version också), med numera välkänd (eller ökänd) frontgrill och en stor härlig 180 mm fläkt. Jag hade gärna sett åtminstone en fläkt till på baksidan, men med tanke på det alldeles fenomenala luftflöde som sker i detta strömlinjeformade chassi så kan jag inte klaga. Torrent Nano är lika bedårande som det är effektivt, då dess ’mesh’- och grillfront lyckas kyla chassit på ett adekvat sätt – samtidigt som det ger en väldigt unik ’look’. Jag var redan innan svag för Torrent-serien, men med Nano så drevs det till sin spets. I ett så trångt utrymme som i ett mini-ITX chassi kan värmeskillnader på ett par grader vara skillnaden mellan vad som gör att datorn presterar sämre, och vad som effektivt leder bort värmen. I Nano Torrents fall är grunddesignen som så att luften ska färdas från front, genom CPU och ut genom baksidan. Det finns förvisso även ett filter i botten av chassit, men värmen vill uppåt, och då är det baksidan som kommer närmst till hands. Detta fungerar trots sitt lilla utrymme förvånansvärt bra, och temperaturer på runt 40 – 45 grader för processorn var standard. Givetvis bör det nämnas att värmen kan skifta beroende på vilka komponenter du har, samt hur stora grafikkorten är – så det finns utrymme för marginal här.

För vem som helst?

Men är då Torrent Nano något för alla? Eller fortsätter det vara något nischat för en specifik publik? På båda dessa frågor är egentligen svaret detsamma, tro det eller ej. Chassit som med rätta enbart klarar mindre moderkort (mini-ITX), gör det i sig nischat, men då det idag finns sådana som klarar av allt från överklockning till att hålla stora grafikkort gör det egentligen inte längre något för entusiaster. Det kan vara för vem som helst… i alla fall sett till prestanda.

Med det sagt skulle jag väl inte överklocka direkt i detta chassi och avsaknad av ytterligare fläkt på baksidan hjälper inte till. Den visuella designen är på topp, och även om jag önskat fler USB portar i frontpanelen (2 x USB 3.0 + 1 x USB-C) är det ändå ett slimmat litet chassi som är tämligen lätt att arbeta i.

Vad som däremot är ett måste är att fästa upp de kåpor som chassit har. Hela idén är att det ska vara så vertygsfri som möjligt och då kan alla kåpor och sidofönster lätt öppnas med ett enkelt klick. Vad detta dock för med sig är att om du exempelvis ska lyfta chassit, och råkar lägga tyngden på toppkåpan… ja då åker den av. Och vips tappar du chassit. Nu är det inte fara och färde, då man kan skruva fast de flesta, men det är ändå något ni bör ha koll på. Jag hade antingen gärna sett att Fractal alltid lät skruv i toppkåpan vara standard, men igen en detalj bara.

Till sist ser vi till helheten. Detta chassi kostar runt 1 400 kronor och för de pengarna kan du förvisso komma över ett rejält standardchassi (rent storleksmässigt) – men just den unika aspekten av att få ner storleken är inget att fnysa åt. Idag kan du få god prestanda även i denna mindre form, även om priset på mini-itx moderkort t.ex. kan variera mer… och någonstans… är inte det allt som behövs. Med ett fantastiskt utseende, genomtänkt konstruktion och relativt lätt kabelhanteringssystem är detta inget annat än en varm rekommendation.