Utforskning och bilkörning är två aktiviteter som ofta går hand i hand. Många spel fokuserar just på det sistnämnda – att köra snabbt och slå rekord. Men vad sägs om ett lugnare spel, där bilen inte bara är ett färdmedel, utan också ett verktyg för att upptäcka en förlorad värld? Om du är en sådan person som gillar äventyr och ser bilen som mer än ett färdmedel från punkt A till punkt B kan Caravan Sandwitch vara ett spel för dig.
Caravan Sandwitch bygger på en enkel premiss: Kör runt i en stor gul bil och leta efter din försvunna syster. Med spelets gång blir det dock mycket mer än så – och plötsligt blir du inblandad i konflikter och mysterier som präglar det lilla samhället som Caravan Sandwitch utspelar sig i. Huvudkaraktären Sauge är en äventyrlig och livlig typ som återvänder till hemplaneten Cigalo, en tidigare grön och befolkad plats. Som resultat av den ondskefulla härskarorganisationen Consortium är planeten idag en öken, med begränsad tillgång till vatten, en alltmer minskande befolkning och en allmänt övergiven och hopplös känsla. När du återvänder till planeten för att hitta din försvunna syster faller ansvaret på dig att hjälpa befolkningen att kämpa mot följderna av Consortiums tyranni.
Spelet blir dock mer komplicerat än så. En mystisk figur dyker upp under din resa, alltid närvarande men aldrig inom räckhåll. Den står stadigt på plats och bevakar dina rörelser och handlingar. När du närmar dig, försvinner figuren bakom ett hörn. Ibland bevakar den dig från ett avlägset berg. Detta ger spelet en kuslig känsla och ett ständigt underliggande mysterium: någon bevakar dig, men varför, och vem?
Det finns mycket som gör Caravan Sandwitch bra, det mest uppenbara av vilka är dess härliga grafik. Färgpaletten är en lugnande pastell-aktig mix av gult, blått och grönt. Karaktärerna har gott om detalj, miljöerna är iögonfallande och världen är fylld med omsorgsfullt skapade ruiner. Spelets artstyle är vanligt förekommande, särskilt bland indiespel, men utförs sällan så här bra. Det finns få spel där varje enskilt ögonblick kan fångas som en skärmdump och användas som bakgrundsbild på skrivbordet. Red Dead Redemption 2 och Ghost of Tsushima är två sådana spel – Caravan Sandwitch ligger inte långt efter. Problemet? Det finns inget fotoläge i spelet, en förödande blunder och en missad möjlighet. Utvecklarna har dock lovat att denna funktion ska införas vid ett senare tillfälle.
Av min totala speltid så har ungefär 40% utspelats i den stora gula bilen. Det är därför viktigt att bilmekaniken är välutvecklad och rolig. Mycket riktigt är den det. Bilen känns otroligt naturlig att köra, med rätt tyngd – varken för tung eller lätt – och perfekt hastighet. Verktygen som den utrustas med, som en scanner för att hitta objekt och en dragkrok för att öppna dörrar och skapa linbanor, är engangerande och blir allt mer avgörande under spelets gång. Bilen är därigenom, på många sätt, en förlängning av Sauge och ett verktyg för spelaren. Under min speltid fastnade jag bara med den 1–2 gånger, vilket tvingade mig att återvända till garaget via en knapp i menyn. Jag önskar att det fanns bättre sätt att ta sig loss när man fastnar, men den nuvarande lösningen är tillfredsställande och det tar aldrig lång tid att komma tillbaka till platsen där man kört fast.
Spelet innehåller ingen action i traditionell mening – inga hinder som kräver snabba reflexer, ingen healthbar och inga fiender att köra över med bilen. Sauge kan falla från en oändlig höjd utan en skråma. Detta bidrar till den lugna miljön som spelet främjar, men leder samtidigt till att det inte finns utmaning i spelet. Spelets fåtal pussel är enkla att lösa och uppdragen går inte att misslyckas med. Men det är helt okej; Caravan Sandwitch försöker inte vara nästa Dark Souls. Nej, meningen är att du ska kunna starta spelet en lugn eftermiddag och koppla av. På den fronten levererar spelet med råge.
Spelvärlden är liten, så pass att spelaren kan färdas från ena sidan till den andra inom bara några minuter. Mycket av kartans miljö är varierande, med härliga strandscener, skogspartier, berg och en överväldigande öken. Tyvärr utspelas mycket av Caravan Sandwitch i just denna öken, som inte är så mycket mer spännande än vad en öken kan bli. De betydligt mer intressanta och vackra skogs- och bergsmiljöerna används ledsamt lite i spelet. Men trots dess småskaliga karta levererar Caravan Sandwitch gott om ruiner att utforska och intressanta platser att besöka.
Samtidigt är kartans minimala storlek ett problem för spelet. Under spelets gång skapar spelaren nya verktyg som kan användas för att ta sig runt. Den begränsade kartan gör att spelaren ofta tvingas återvända till redan utforskade platser när nya verktyg låses upp. Jag skulle mycket hellre ha möjligheten att redan från början av spelet utforska vissa ruiner fullständigt, snarare än att halvvägs genom varje ruin inse att “Jaha, här kan jag inte passera” och prompt tvingas vända. Det är repetitivt, frustrerande och ibland förvirrande att gång på gång stoppas av hinder som inte går att passera.
Få spel lyckas skapa musik som är värt att stoppa i en spellista och lyssna på under vardagarna, men det har Caravan Sandwitch lyckats med galant. Musiken är en underbar chillpop till tonen av det vackra franska språket. Spelets huvudlåt Pensée Dérobée är dock underanvänd och når sällan sin fulla potential, då den aldrig riktigt spelas länge nog för att nå fram till den härliga refrängen. Med det sagt är musiken fantastiskt lugn, vacker och passar den franska undertonen perfekt.
Caravan Sandwitch är förvånansvärt proppfullt med dialoger, som dessutom är riktigt bra. Dialogerna är skämtsamma, enkla att hänga med i och viktiga för berättelsen som förmedlas. För vissa uppdrag är det nästan ett måste att faktiskt lyssna på vad karaktärerna säger, annars är det lätt att missa viktiga detaljer. Det finns moment i spelet där dialogvalen har betydelse, men från min upplevelse leder det aldrig till långvariga konsekvenser. Karaktärerna pratar inte – all dialog sker via text – men de avger ändå tydliga personlighetsskillnader i hur de uttrycker och beter sig. Det är tydligt att mycket omsorg har lagts i att skapa karaktärer som är unika, roliga och spännande. Sauge är likaså en uttrycksfull och rolig karaktär som man omöjligt kan ogilla.
Berättelsen som förmedlas är enkel att förstå och följa. Inledningsvis känns spelaren utesluten ur berättelsen då Sauge möter alla sina gamla vänner, men snabbt faller bitarna på plats och spelvärlden känns som ens egna. Det är en aningen klyschig saga som utspelas – att vara på jakt efter sitt syskon – men den utförs utmärkt och känns inte urvattnad. Men berättelsen avslutas aningen abrupt och lämnar spelaren till att filosofera om vad som händer efter dess slut. Det vore mer spännande om spelaren fick en återkoppling om vad Sauges handlingar har för konveksenser för folket i Cigalo. I det stora hela bjuder spelet på en gripande, stundtals komisk och fullkomligt underhållande berättelse.
Caravan Sandwitchs största svaghet är dess korta längd. En noggrann spelare som gör de flesta uppdragen och tar sin tid kan klara spelet på ungefär åtta timmar – lite för snabbt för min smak. Vid slutet lämnas man med en känsla av att vilja ha mer; fler karaktärer, en större karta och en längre berättelse. Det finns dock gott om anledning att spela om igen, vare sig för att testa på nya val i dialogerna eller utforska mer av den detaljrika kartan. Men om det finns ett spel som verkligen förtjänar en DLC, då är det Caravan Sandwitch.
Spelets fantastiska grafik, de vackra miljöerna, den stämningsfulla musiken och det underhållande gameplayet gör Caravan Sandwich till ett spel som varmt kan rekommenderas för alla typer av spelare, oavsett ålder eller preferenser. Det är ett oerhört behagligt och avkopplande spel som lämnar ett bestående intryck långt efter att berättelsen är över. Trots sin korta längd och några petitesser kring spelvärldens design är utmärkelsen ”Bra köp” välförtjänt för Caravan Sandwich!
Denna recension baseras på PC-versionen.
Kommer även finnas på Nintendo Switch och Playstation 5.
Caravan Sandwitch. I skrivande stund är pris ej fastslaget – ska vara cirka $25 (Lägsta 250 SEK) 2024-09-12.
Recensionsex tillhandahållet av Dear Villagers.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.