New Tales From the Borderlands

Efter att jag fick sätta tänderna i Tiny Tina’s Wonderlands under våren har det varit lite dött på Borderlands sidan. Men nu fick vi till oss New Tales From the Borderlands, vilket är ett spel som går mer på historia än att skjuta allt som rör på sig. För mig är det viktigaste om jag kommer tycka om karaktärerna som jag kommer få spela med och om historien är bra och underhållande, häng därför med så ska vi se hur det ligger till med de frågeställningarna.

New Tales From the Borderlands är ett episodiskt äventyr uppdelat i fem avsnitt, men oroa dig inte om att du måste vänta på nästkommande avsnitt då de alla redan finns i spelet. Man kan köra igenom spelet om man så vill eller så kan man ta ett kapitel i taget om man så vill, kapitlen ligger på ca 1.5-2 timmar beroende på spelstil. Mellan varje kapitel får man en liten sammanfattning om vad som har hänt uppmålat för oss, samt att man kan se vilka val man har och inte har gjort och hur bra relationen är mellan våra tre huvudkaraktärer.

Om vi ska kolla på vilka våra huvudkaraktärer är så har vi tre stycken som vi kommer kunna inta rollen som och göra val som kommer forma spelets historia. Först och främst har vi Dr. Anuradha ”Anu” Dhar som är ett geni och arbetar på företaget Atlas som forskare för utveckling av nya vapen idéer. Anu har ett mål att bygga något som kommer hjälpa världen istället för vapen som tar död på den, hon är inte så stresstålig och är överbeskyddande och lite tjatig på sin lillebror Octavio.

Octavio Wallace-Dhar är vår karaktär som har en dröm om att bli en av de största entreprenörer på planeten Promethea, på vilket sätt som helst. Han kommer försöka luras, skoja och göra alla trick han har lärt sig på gatan för att ta sig uppåt i livet. Han förlitar sig på att allt han gör kommer gå bra, även om hans idéer inte alltid är de bästa och han har svårt att lyssna på andra och ta till sig saker.

Sist men inte minst har vi Fran Miscowicz som jobbar på sitt frusen yoghurt-kafé, hon sitter i en hovercraft som gömmer destruktiva krafter om hon tappar sitt humör. Fran har en mörk historia som sakta men säkert kommer upp till ytan under spelets gång, även hur hårt hon försöker att trycka ner de känslorna. Fran ska man inte gå bakom ryggen på då hon är väldigt viljestark när det kommer till våldsamma tendenser och när hon släpper taget bör man springa om man inte vill bli en enorm isbit.

Berättelsen målas upp igen mellan kapitlen.

Dessa tre är det som man kommer spela som under spelets kapitel och alla valen man gör kommer på ett sätt påverka hur bra det kommer gå för vårt gäng av överlevare.

Historien i kort är att mega-företaget Tediore´s CEO Susan Coldwell påbörjar en invasion av planeten Promethea och attackerar Atlas rymdbas för att sno en vault key och hitta skatten som göms i valvet den går till. Vad Susan inte räknade med är att våra tre hjältar träffas och hamnar mitt i Tediores jakt på skatten och att det senare är dem som kommer hitta den. Samt att skatten kan komma att vara den vändningen som behövs för planeten och att Anu, Octavio och Fran alla har olika idéer om hur de ska gå till väga.

Med tre personer som har olika tankar på hur de ska gå till väga kommer vi att få dialogval där vi måste ibland välja vems ide man ska följa eller svara på ett sätt som inte gör att relationerna mellan de tre blir dålig. Spelets olika slut baseras på valen man gör i spelet och hur väl man kommer överens mellan våra karaktärer. Utöver dialogval kommer vi såklart ha QTE (Quick-Time-Events) där vi snabbt ska trycka på rätt knapp eller knappkombinationer, eller trycka t.ex. höger för att undvika eller röra sig undan skador. Ibland gick det åt skogen med att trycka rätt då jag kan Xbox-kontrollens layout bättre än Playstations, men man kan hinna trycka igen om man är snabb nog.

Det finns även små ”minispel” i spelet, en av dem är hackning som man ska göra, men det är mest tryck snabbt på X för att stänga ner pop-ups eller gissa vilken ruta man ska trycka på, om man tycker detta låter tråkigt kan man hoppa över dem.

En sak som man kommer göra ett par gånger under spelets gång är minispelet Vaultlanders Battle, det är ett minispel där man kommer slåss med Vaultlands figurer kända från tidigare spel och som man kan samla på sig under spelets gång. Man kan hitta figurer under spelets gång om man letar eller gör rätt val, samt vinna dem om man spelar mot någon som en mega fan Tedioresoldat som man kommer stöta på när man minst anar det som vill strida mot en.. Det finns ingen direkt finess eller svårighet i spelet, du ska bara trycka på en knapp för att attackera och trycka i någon riktning för att undvika inkommande attacker. Att förlora i det spelmomentet är nästan omöjligt, jag hade önskat att det hade ett lite mer djup eller mer spelmoment i sig, just nu är det bara ett litet tidsfördriv som man kommer göra några gånger i spelet. Men för det mesta känns det meningslöst att strida då man kommer vinna då det som sagt är så lätt.

Man kan också när man får tillfälle att röra sig runt hitta kassavalv, soptunnor eller skräphögar där man kan hitta pengar som i de andra spelen i serien. Med pengarna kan man köpa kosmetiska saker för att ändra utseendet på karaktärerna. Finns inga fördelar mer än att du kan ändra på hur de ser ut, finns några stilar som är lite crazy.

Spelet börjar svagt enligt min mening, jag fick inget grepp eller känsla för karaktärerna utan tyckte att de var typiska överdrivna karaktärer som jag skulle vara nöd att stå ut med de närmast 8-10 timmarna som det skulle ta att spela igenom spelet. Men under spelets gång växte karaktärerna på mig när man får lite mer kött på benen om vem de är, vad de varit med om och detta blir därför den resa som vi kommer ta del av under spelets gång. Personliga favoriten är dock ingen av huvudkaraktärerna utan lönnmördar-roboten L0U13 som trots sin lite träiga humor och hans speciella levereras av repliker var den som jag kom att uppskatta mest. Jag gillar att man får nysta upp bakgrundshistorierna av Fran, Anu och Octavio, samt att man får träffa på deras lite udda vänner vilket du som spelare får umgås med lite kort i några specifika kapitel.

Anus ”vapen” kommer göra förändringar, men kommer det vara på ett bra sätt?

Spelet har lite ”hit and miss” i upplägget av spelet enligt mig, oftast så kommer man bara att följa med och sitta igenom en stor del dialog utan att man själv kan göra mycket utan bara några dialogval, för att helt plötsligt hamna i en QTE och sen tillbaka till väntan på dialogval. Det finns tillfällen där man får ta kontroll av en av karaktärerna och faktisk får röra runt på dem, om så i ett väldigt begränsat område där det bara finns några få saker man kan göra. Jag hade gärna sett att man hade fått mer frihet i att röra sig själv runt och framåt i spelet i stället för att bara sitta med handkontrollen vilandes i handen för att plötsligt vara nöd att greppa den snabbt p.g.a. en QTE ur det blå.

Men då spelet förlitar sig mycket på berättelsen som tyngd i spelet och de val man kommer göra så förstår jag varför de har valt att göra spelupplägget såhär. Men lite mer frihet hade inte suttit helt fel…

Under spelets gång kommer man att röra sig över olika områden som alla ser spännande och intressanta ut, vilka du dessvärre ibland inte får utforska, men trots det tycker jag om den variationen och den stil som vi återigen får stifta bekantskapen med. Borderlands har alltid haft en speciell stil, vilket vi får uppleva även här. Spelet ser riktigt snyggt ut och jag har verkligen inget att klaga över när det kommer till det visuella i spelet. Samma sak kan jag säga om röstskådespelarna, de gör ett riktigt bra arbete att när jag ser karaktärsmodelen och hör rösten till den så passar det så bra ihop att det skapar en helhet, så tummen upp här. Musiken är även den passande i hur den mer ligger diskret i bakgrunden när man bara följer med i historiebitarna, men när det väl händer något så slår den igång på stora trumman och man kan leva med mer i spelet.

Om man inte har kört Tales From the Borderland men är nyfiken på båda spelen, så ingår båda spelen i Deluxe utgåvan. Bara ett litet tips.

Vad gör den glödande gröna kristallen och vad är dess betydelse för spelet?

På det stora hela har jag bara väldigt goda saker att säga om spelet, men är det en fullträff till spel? Nej det är det inte men bra nära, det finns saker i spelets upplägg och tempo som gör att man väldigt ofta bara behöver vänta in för att få göra vissa val eller QTE. Quicktimeevents som det både är upp och ner med beroende på vad man tycker om denna typ av spelmoment. För mig är de passande i spel som dessa, men jag känner fortfarande att de är en sak ur det förgångna. Spelets berättelse och karaktärer växte på mig under spelets gång, vilket jag tycker har ett väldigt svagt första kapitel. Men ju längre in man kommer desto mer kommer man uppskatta spelet.