Hem RecensionerSpelrecensioner Beast Quest

Beast Quest

av Joel Svahn

Tom står livlös framför den goda trollkarlen och säger helt utan känsla: ”oh wow, kan jag vara den utvalde”. Hans ansikte rör sig knappt, bara munnen öppnar sig. Han ger sig iväg i en skog med de plattaste och fulaste texturerna du någonsin har sett. Hans äventyr har tyvärr börjat, och du måste vara med.


Det är så här jag föreställer mig att whiteboardtavlan såg ut på Torus Games då de skapade öppningsscenen för Beast Quest. Låter det dåligt? Det är för att det är precis det Beast Quest är. Detta spel tillhör en genre som jag trodde var död: licensspelen. Detta spel bygger på en bokserie med samma namn och riktar sig till barn mellan åldrarna 10-16, men om du ser någon ge det här spelet till ett barn så är det din plikt som människa att ringa socialtjänsten då detta barn bevisligen far illa därhemma.

Varför se på varandra när man pratar, det vore för naturligt.

Låt oss börja med det visuella. Beast Quest ser ut som att någon har gett en femåring vattenfärger och bett den måla ett landskap. Det är grönt, brunt, vitt och grått i en förfärlig massa som bakgrundsfärger. Men det fulaste är den styggelse som ska föreställa landet Avantias befolkning. Alla ser ut som bleka zombier och animatörerna har animerat därefter. Karaktärerna ser inte på varandra när de pratar, nästan som att de själva inte riktigt vill kännas vid den hemska verklighet de fastnat i.
Pricken över i:et är den horribla ljussättningen som bara är en konstant ljuskälla hela tiden. Det ser helt enkelt ut som ett (dåligt) PlayStation 2-spel.

Landet är ju inte befolkat av människor…

Men vad gör man då i denna fula värld, förutom att hålla ner power-knappen tills din Switch stänger av sig? Jo, du slåss mot monster. Den onde trollkarlen Malvel har förhäxat fyra legendariska bestar som på olika vis har kontroll över landet. Det är din uppgift att spöa skiten ur dem och ta halsbanden de har på sig för att bryta förtrollningen. Hur gör man det? Kul att du frågar, för mitt svar är: ”så tråkigt som möjligt”.
Du går fram till en grupp med monster för att påbörja stridssekvensen. Det som sedan följer är en syn som kommer förfölja dig i dina mörkaste mardrömmar. Du har en tung och en lätt attack. Om du håller ner någon av motsvarande knappar så laddar du upp en sorts superattack som kan träffa motståndare längre bak. Du kan också blockera med din sköld och undvika attacker med styrspaken. Du kan inte röra dig fritt, utan är fastlåst i tre olika kameravinklar som du byter mellan med axelknapparna.

Låt oss tala klarspråk: Beast Quest är ett försök att lura föräldrar till barn som läser bokserien med samma namn att köpa ett dåligt spel.

”Men Joel, vad är det som är så hemskt?” Jo, kära läsare, det är att allt är väldigt dåligt utfört. Spelet har svårt att känna skillnad på om du trycker snabbt eller håller ner en knapp, vilket ofta har lett till att jag (istället för ett snabbt och lätt hugg) fastnat i en superattack-animation, släppt knappen för tidigt för att få anfalla och sedan inte hunnit blockera attacken som fienden utför. Detta gäller dock inte bara dina attacker, utan alla handlingar du utför vid strid. Det är som att någon lagt på en fördröjning så att du inte ska kunna slåss effektivt. Du har också tillgång till fyra stycken specialförmågor att använda vid strid. Du utför dessa genom att hålla ner en axelknapp och sen trycka på A, B, X eller Y. Du kommer ihåg den där fördröjningen jag pratade om? Den gör det otroligt svårt att ha rätt tajming så att du lyckas göra en specialförmåga istället för en vanlig attack. I slutändan sitter du bara och trycker på knappar och hoppas att du inte gör det för snabbt. Det finns tajming-moment som kunde ha varit utmanande, om det inte hade varit för den där fördröjningen.

Fult, fult, fult!

Du har en del sidoaktiviteter som du kan utföra för att få pengar och erfarenhetspoäng. För pengarna kan du köpa trolldryck för både din hälsa och din ”bravery”, som är den resurs du tar från för att använda specialförmågor. Jag förstår dock inte varför du skulle vilja köpa trolldryck av den andra kategorin då du får tillbaka bravery genom att träffa med attacker, vilket går såpass snabbt att det inte är något att oroa sig över. Du har också en medhjälparförmåga som du laddar upp genom att träffa med attacker. Det är inte så mycket ett hjälpmedel som en ”vinn nu”-knapp. Extremt obalanserat.
Avantia är ett förvirrande men samtidigt linjärt land. Du vet inte alltid vart du ska gå, och minikartan i högra hörnet känns snarare som ett hån än ett hjälpmedel. Du gör inte mer än att springa från en strid till en annan, vilket snabbt blir tråkigt. Det hade hjälpt om striderna varit bra, men tyvärr. Jag upplevde också framedrops och oregistrerade knapptryck, nästan som att spelet inte var optimerat för Switch.

Låt oss tala klarspråk: Beast Quest är ett försök att lura föräldrar till barn som läser bokserien med samma namn att köpa ett dåligt spel. Det är inte kul, det berättar inget speciellt och det är fult. Det enda som kan ses som bra är att det är relativt kort. Köp inte det här spelet, köp The Legend of Zelda: Breath of the Wild istället.


Specifikation

Denna recension baseras på Switch versionen.
Spelet finns även till Xbox One, Playstation 4 och PC.

Beast Quest. Lägsta pris 229 kronor enligt Prisjakt.nu 2019-11-25.

Recensionsex tillhandahållet av Maximum Games.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar