Hem RecensionerSpelrecensionerNintendo Maglam Lord

Maglam Lord

av Niclas Emanuelsson

Monster attackerar den postapokalyptiska världen! Hjältar, demonherrar och diverse annat upphöjt slödder ska återfå sina krafter och rädda världen. Men glöm inte bort den visuella novell som tvingas in i röran. Vad poängen med blandningen visual novel och RPG/hack n slash är vet nog endast utvecklarna själva – men jag är skeptisk…


Demon Lord Killzerk är karaktären du spelar som. Hen är en före detta mäktig demonherre, men har förlorat sina krafter. Efter en lång tid i koma vaknar hen upp och ser att världen är väldigt olik sig. Numer finns det inte en demon lord i varenda gathörn, nu är de utrotningshotade. Även de andra raserna (heroes, demi-humans etc.) är utrotningshotade och världen är fylld av monster. Få tillbaka dina krafter tillsammans med dina allierade och besegra monstren för att rädda världen. Det är lika enkelt som det låter.

Att jag inte könsbestämt Killzerk har sin förklaring, man får nämligen välja om det är en tjej eller kille. Utseendet på de båda karaktärerna är lika varandra; allt från hår, färgkomponering och kläder är snarlika. Den största skillnaden är att tjejen, givetvis eftersom det är anime, har mindre kläder på sig än killen. Men det som påstås vara den största skillnaden är deras personlighet. De säger någorlunda samma saker, fast de har olika attityd i sättet de säger sakerna. Tyvärr räcker det inte för att ge spelet något som helst omspelningsvärde – men det har inget med karaktärerna att göra.

Det vi har att arbeta med är en visual novel blandat med någon slags RPG/hack n slash. En ytterst märklig blandning som inte alls vet vad den vill göra eller, vad det verkar, varför den vill göra något alls. Den visuella novellen fallerar i att det är ointressant premiss med platta karaktärer som tar alldeles för lång tid och monsterdödandet i RPG-delen fallerar i att det räcker att spamma din enda attack för att vinna. Man har också objekt och magier till sitt förfogande i strider, men det är bara onödigt fluff när spelet är så vansinnigt enkelt. Visst skulle man kunna argumentera för att det bör vara enkelt eftersom andra halvan bara är att läsa text, men blandningen av genrerna är fortfarande för märklig.

Nu är det inte bara den märkliga genreblandningen som stjälper spelet. När det är den visuella novellen är det klassisk animestil på det grafiska, men när det är dags för RPG-delen är det ett isometriskt perspektiv där karaktärerna i stället ser ut som Miis och miljöerna ser PS1 ut. Där attackerar man med en knapp, magi med en annan och använda objekt med en tredje. Man kan också skapa vapen med diverse material man hittar för att byta vapen i strid. Det som stör mig mest med RPG-delen är att kameran inte går att styra. Först ser man det isometriskt och då zoomar man in/ut med högra spaken i stället för att vrida kameran. När man springer in i en fiende för att starta en fight blir det 2D och kameran behövs inte styras. Sammantaget kan man säga att det finns tre olika vyer och att det egentligen inte är någon som fungerar särskilt väl.

Den grafiska röran ackompanjeras av en försiktig bakgrundsmusik som inte lämnar det minsta avtryck – förutom huvudtemat. Oj vad det är irriterande och upprepande. Tänk er en fiol som spelar en slinga på sex noter om och om igen. AAAARGH! Huvudvärken attackerar med full kraft. Musiken finns där i bakgrunden – tror jag. Vanligtvis brukar man generellt hylla en sådan typ av subtil musik då meningen är att den ska vara i bakgrunden, men då måste den fylla en elegant funktion, som att sätta stämningen utan att bära en prominent roll. Här är den i bakgrunden punkt slut. I striderna hade jag åtminstone förväntat mig en överdådig, melodisk speed metal eller liknande typiskt för anime, men ack. Här är musiken något mer taggande, men striderna tar slut efter tio sekunder. Jaha, okej? Så det finns musik där som eventuellt hade fyllt en funktion om man haft tid att ta reda på det? Hmm, märkligt…

MAGLAM LORD är en enda röra. Utvecklarna vet säkerligen vad de velat göra, men ingenting fungerar. Det visuella är inte särskilt snyggt eller detaljerat, ljudbilden hinner man inte utforska innan man tagit sig vidare till nästa moment och gameplay är 1) tråkigt 2) rörigt och 3) så vansinnigt enkelt att man kreverar av tristess. Jag tackar alla högre makter för att det går att hoppa över visuella novellen väldigt enkelt…


Specifikation

Denna recension baseras på Playstation 4 versionen.
Spelet finns även till Nintendo Switch.

 

i samarbete med PriceRunner

Recensionsex tillhandahållet av PQube.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar