Alchemic Cutie

När omvärlden ständigt gör sitt bästa att visa sig från sin fulaste sida kanske det är uppfriskande med någonting som bara försöker vara gulligt. Vid en första tanke låter detta ganska trevligt. Alchemic Cutie verkar sikta på just det, sötma. Frågan är bara om det kommer hålla hela vägen fram? För det räcker inte bara att vara en söt smakbrytare mot den beska verkligheten, det måste vara ett bra spel med.

I Alchemic Cutie får vi ta på oss rollen som Yvette. Hon är precis hemkommen till den ö hon växte upp på, efter att ha gått i sin faders fotspår och utbildat sig till alkemist. Hon flyttar således in i sitt föräldrahem igen och hjälper till med hushållssysslor såsom att kolla brevlådan och städa badrummet. Hon hjälper även till att ta hand om, fånga och föda upp varelser som kallas för Jellys. De ser ut som geléklumpar med ögon. Dessa ska man klappa och mata samt hjälpa dem att para sig. Alla Jellys besitter även olika färdigheter vi kan dra nytta av i omvärlden. Några lämpar sig bra för att delta i tävlingar med och andra är bra att ha när man går runt och utforskar, eftersom de kan hitta dolda objekt när man bär dem med sig i ryggsäcken.

Att utforska världen är en stor del av spelet. Förutom att sköta om geléklumparna på gården vill även invånarna i byn ha vår hjälp med olika saker, som de av någon anledning inte kan utföra själva. Någon vill att du ska leverera beställningar, en annan vill att man ska samla ingredienser till recept och en jäkla massa andra aktiviteter. Det finns även ett gäng mystiska ruiner på ön som kräver vår uppmärksamhet. Ingen vet var de kommer från, eller vad de är till för. Det enda vi vet är att de verkar aktiveras av en speciell typ av kristaller. Dessa kristaller kommer till efter att en av geléklumparna har levt färdigt sitt liv. Antingen för att levnadstiden bara tagit slut, eller för att vi har lyckats mata ihjäl dem. Det är upp till oss att hitta hemligheten bakom dessa och bli en alkemist som världen kommer minnas.

Från start kan jag inte gör annat än att tänka på Stardew Valley. Spelet har samma vy, vilket är något slags tvådimensionellt top-down perspektiv. Man har även valt en pixelgrafik som likaså för tankarna till tidigare nämnda spel. Huruvida detta är medvetet gjort, eller om det bara råkade bli så när utvecklarna var färdiga med spelet i RPG-maker (ett program där man kan skapa sina egna spel i samma stil som gamla Zelda och antika Final Fantasy-spel), låter jag dock vara osagt. Till skillnad från Stardew finns här inga typer av strider. Jag själv ägnade nämligen inte särskilt mycket tid åt att sköta om gården i det spelet, utan jag utforskade grottorna och slogs mot otäcka varelser. Alchemic Cutie hade mått bra med något sådant element. För man blir smärtsamt medveten om hur enformigt spelet är efter ett tag. Nästintill alla uppdrag du får av byborna är så kallade fetch-quests, det vill säga att en karaktär vill att du ska gå till en annan plats, hämta/eller lämna en sak och återvända. När varenda karaktär i spelet har gett mig samma uppdrag flera gånger om, börjar jag tröttna å det grövsta.

Ljuset i slutet av tunneln blir mysteriet med ruinerna. Tyvärr sitter man ofta med händerna bakbundna mer eller mindre. Då man som sagt måste vänta på att geléklumparna ska bli till kristaller och detta tar tid. Jag försöker trycka in all mat jag har i ryggsäcken in i munnen på dem i hopp om att förvandlingen ska skyndas på, men det slutar med att jag bittert vandrar fram och tillbaka med trumpen min och undrar hur lång tid det ska behöva ta? Jag har inget emot att spel vill ta sin tid, men eftersom att spelet känns ganska innehållsfattigt, kan jag inte se mellan fingrarna den här gången.

Det är synd, för spelet vill verkligen vara en gemytlig och trevlig upplevelse. Vi har som sagt pixelgrafiken, som är så sockersöt att du nästan får karies av att titta på den. Musiken är även den mycket mysig och det kompletteras med lite söta nonsensljud som dyker upp i tid och otid. Jag vill verkligen tycka om spelet, men tyvärr gör det knapphändiga innehållet att jag har svårt att motivera mig till att spela vidare. Även om trevligheten finns där är det helt enkelt inte kul att spela. Mycket tråkigt att det här ska bli ett av många spel som bara kommer hamna i skuggorna och glömmas bort.