Card Shark

Vi har alla sett filmer som Now you see me eller Oceans 11, där fusk i kortspel ser väldigt enkelt ut, men hur går det egentligen till när ett kort ser ut att magiskt flytta sig från en plats till en annan, eller när någon helt plötsligt vet vilka kort du håller i utan att ha sett dem?

Card Shark är det senaste spelet av Nerial, folket bakom de milda succéerna Reigns och Pikuniku. Det är även publicerat av Devolver Digital, som har absolut utmärkta meriter vad gäller indie-spel. Vid en första titt ser det ut som ett kortspel med väldigt intressant art style och lite unik gameplay, men trots vad titeln och skärmbilder får dig att tro är detta faktiskt inte ett kortspel. Det enda spelet går ut på är att fuska med olika sorters trick och metoder för att säkra din vinst.

Du spelar som en onämnd stum tjänare i 1700-talet, som efter en olycka måste gå på rymmen tillsammans med en greven “Comte de Saint-Germain” och tjäna pengar genom att fuska i olika kortspel. Tillsammans med greven och några romer bor huvudkaraktären i ett läger i Agen där de samlar pengarna. Dels för att kunna överleva, men också för att donera till och hjälpa olika välgörenheter, som barnhem och sjukhus. Under spelets gång stöter man på en del viktiga personer, bland annat filosofen Voltaire och kungen Ludvig XV, och långsamt löser mysteriet om “De tolv mjölkflaskorna”.

Vad gäller gameplay skiljer sig Card Shark från alla andra spel jag någonsin spelat. Som sagt går spelet ut på att fuska, men det innebär inte bara att ha bra tajming eller att trycka på rätt knapp. Spelaren tvingas lära sig riktiga trick som används i verkligheten för att rigga olika spel. Det är allt från att snabbt dölja kort i handflatan till att manuellt räkna kort för att veta vem som får vilket kort när man delar ut dem. Spelet har flera dussin tekniker som man behöver lära sig för att kunna lura aristokrater och kungligheter. I början är det enkelt. Titta över axeln på någon och se vad deras högsta kort är och signalera det till greven med en av flera gester. Men under spelets gång blir det mycket svårare, väldigt snabbt. Jag har väldigt dåligt minne, så det var ett stort hinder när jag kom till punkten där jag tvingades memorera fem stycken kort för att kunna komma vidare.

Men precis som i verkligheten finns det bra sätt att komma ihåg saker som man själv kanske inte tänker på. Då jag själv kunde välja vilka kort jag skulle komma ihåg listade jag ut att jag endast kunde välja en siffra för de första fyra korten och sedan ett valfritt kort. Då behövde jag istället bara komma ihåg ett kort och en siffra som jag tagit alla kort från. Just detta är tydligen en riktig metod för nybörjare för att göra det lättare att komma ihåg kort man tagit ut eller stoppat in i lekar. Att man lär sig något som är praktiskt i verkligheten är faktiskt inte supervanligt i spel, så det är alltid uppfriskande när det händer. Såklart lär man sig inte någon fingerfärdighet eller liknande, men man lär sig hur själva tricken går till.

Själva spelandet i kortspelen lämnas utanför spelarens händer. Det enda man gör under spelen är att sätta upp fusket och antingen vinner eller förlorar beroende på om man gjorde rätt eller inte. När man inte lurar folk på sina pengar finns det ändå en del att göra i Card Shark’s fina värld. Medan man reser från plats till plats lär man sig nya trick från greven och när man väl är på plats finns det alltid folk att umgås med och lära sig känna, trots att man själv inte kan prata. Även i lägret kan man lära sig lite nya trick, men också donera de pengar man “tjänat” till en god orsak. Det gäller att alltid vara försiktig med hur mycket man ger bort dock. Har du för lite pengar kommer du inte bli insläppt till de mer lukrativa borden, men om du har för mycket pengar har du också mycket mer att förlora.

När man häller upp vin får man ett perfekt tillfälle att ta en titt på någons kort.

Spelet har också en väldigt stressande mätare som visar hur misstänksam personen du lurar är. Om du satsar orimligt mycket pengar eller tar lång tid på dig att till exempel blanda korten går den upp, och om du förlorar en runda går den ner. När mätaren närmar sig slutet blir spelaren lätt stressad, vilket resulterar i större risk av fel, vilket resulterar att den går upp ännu mer. Man måste alltså lära sig att behålla lugnet även när man bara är sekunder från att bli påkommen. 

Card Shark är ett mycket fint spel med en artstyle som nästan ser klassiskt handritad ut. Sättet som alla karaktärer rör sig på får det verkligen att se ut som flera lager av målat papper och tavelduk som ligger på varandra och flyttas separat. Man kan till och med se linjerna som penseln skapade när den färgade den blåa himlen eller den bruna väggen. Det är verkligen superfint och ibland till och med distraherande från själva spelet. Jag tror inte att jag kan nämna något annat spel som ser liknande ut, inte ens de tidigare spelen som Nerial utvecklat.

Även ljudet är väldigt fint. Spelet har inget röstskådespel, så det enda som hörs är musik och ljudeffekter. Jag har tyvärr ingen förstahandserfarenhet om hur saker och ting var under 1700-talet i Frankrike, men jag känner ändå att musiken verkligen passar både platsen och tiden då berättelsen utspelas. Den hjälper också att ändra spelets känsla beroende på var man befinner sig. I en slafsig taverna kanske musiken som spelas inte riktigt är lika sofistikerad som den man skulle höra i en barons slott. 

Card Shark är ett väldigt bra och unikt spel, som definitivt är värt en titt. Vissa av tricken är väldigt svåra och inte särskilt förlåtande, men med tillräckligt mycket övning och envishet går det att klara dem. Och bakom dem väntar sig en väldigt intressant och spännande story full av roliga karaktärer och rika idioter.