Ice Age: Scrat’s Nutty Adventure

Den första Ice Age-filmen kom för över 15 år sedan och i den lärde vi inte bara känna Sid, Manny och Diego, filmens hjältar, utan också den något klumpiga och förvirrade lilla ekorren som kämpade och kämpade med sin livs uppgift, att få tag i ett ekollon. Trots otaliga filmuppföljare visste jag inte vad den lilla ekorren hette förrän jag fick ta mig an spelet Scrat’s Nutty Adventure och då insåg att den lille gynnaren heter Scrat (who knew?). Och sorgligt nog är dess livsmål fortfarande ha skaffa ekollon.

Spelet är ett plattformsbaserat äventyrsspel i 3D där man spelar som Scrat som ska leta upp fyra magiska nötter och föra dem till en magisk kammare, för att på så sätt återfå det älskade ekollonet. Du tar dig igenom banor med kulisser från Ice Age-filmerna, med smältande is och mammutar i bakgrunden och du samlar hela tiden små kristaller som kan ge dig mer i liv och dessutom finns det gömda statyer och bitar på varje bana du kan samla in extra.

Inte ens knasigt ”tokiga” scener räddar upp det hela!

Ett väldigt klassisk plattformsspel som väldigt uppenbart riktar sig till de allra yngsta. Ibland får du se “tokiga” scener där Scrat återigen jagar ekollon och endast tar till orda i form av skrik och gap. Och visst är det möjligt att barnen fortfarande uppskattar Scrats febrila och något vansinniga jakt på nötter, men som 30+ kan man inte bli annat än less på den otroligt låga nivån av humor. Och det är inte allt man blir less på. Kontrollerna är otroligt osmidiga och flyter inte alls med i hur jag vill kunna kontrollera vår hjälte. Kameran är klumpig, det är alldeles för skarpa rörelser och det finns ingen finmotorik what so ever. Det kan ha hänt att jag stundtals lät exakt som Scrat, när jag stånkade vidare och fann mig själv utropa vissa gutturala läten i ren frustration över kontrollernas klumpighet.

Man kan ju tänka sig att man inte ska förvänta sig allt för mycket av ett spel som tydligt verkar rikta sig till en målgrupp ungefär 20 år yngre än jag, men det är tråkigt att det inte ens känns som att spelskaparna har ansträngt sig för att göra ett bra spel just bara för att det är barn som är målgruppen. Känslan av att man bara har spottat ur sig ett spel för att man insett att Scrat går hem hos barnen och bara vill tjäna in ännu mer pengar finns konstant hos mig. Och det är tråkigt. Jag har ingenting emot simpla och enkla plattformsspel med gulliga och barnsliga inslag, men då får man ändå lägga manken till och göra det bra. Med tanke på hela Ice Age-framgångar så har jag svårt att tänka mig att det inte finns medel och möjligheten att göra det bra, speciellt när det är en så pass stor studio som BANDAI NAMCO som står bakom.

Kontrollerna tog såklart ned spelkänslan ganska mycket, men det var mycket som också lämnade mig oberörd. Ljudbilden är relativt intetsägande, lite utrop stundtals från Scrat och lite ploppljud som lät otroligt hemmagjorda när du mötte på fiender. Storyn, om man ens kan kalla den så, känns trött och tråkig och i stort sett icke-existerande. Det enda lilla pluset jag kan ge är väl att miljöerna är ganska mysiga, med sitt snöiga landskap och detaljer som mammutar och berg i bakgrunden. Men inte ens det kan rädda det här spelet från en evig istid på butikshyllorna. Nej köp något annat till dina barn.