ONRUSH

Nitrot brinner på bra, medan du fullkomligen flyger över marken. Din bil krossar andra fordon på löpande band, allt i hopp om att nå den där slutgiltiga supernitron! Färggrant öppna landskap svischar förbi i jakten på en vinst för laget. Detta är ONRUSH! Motorcyklar, buggys och jeepar finns i stallet av fordon som är till för att åsamka mest skada på dina stackars motståndare. Alla med olika styrkor och svagheter, och framförallt olika egenskaper för den titulära rusningen (Rush) – om det så är att när du kommer in i rusningsläge, plöjer genom motståndare som om de vore gjorda av papper, ger medspelare i närheten nitroboost eller skapar ett spår av blockeringar som stoppar dina motståndare. Codemasters Evo har här tagit fram ett bilracing spel, i lag, och kan närmast jämföras med ett Overwatch för bilfantaster. VAD ÄR DETTA EGENTLIGEN? Som ni märker av mina beskrivningar, så är det ett originellt spel, där du inte jagar en mållinje, utan istället poäng, uttagning av motståndare, körning genom checkpoints för att få mer tid eller jagandet av specifika (och rörliga) zoner. På detta sätt så är spelet verkligen en frisk fläkt i arkadracing genren. Bilfysiken i sig är dessutom välgjord och synnerligen påverkbar. Inte bara i hur bilarna studsar och för sig över banan, men även i krockmodellerna, där de vid kollisioner mosas ihop dynamiskt efter hur du krockar. Det du behöver göra är att hela tiden få mer boost (tänk nitro) – vilket du får genom att hoppa, göra tricks, köra sönder andra motståndare eller den kanonmat till NPC fordon som också finns. Allt medan du bränner igenom landskap i hela årets årstider. Det är faktiskt som så att banorna är så dynamiska att de kan börja höstlika, för att sedan se hur snön börjar falla, och till slut så är hela världen täckt på ett väldigt övertygande sätt. Ja, allt från vattenpölar, snö, torrt och vått väder representeras på ett högst dynamiskt sätt, som kan få banor att kännas annorlunda, även om det är tionde gången du kör samma bana. Både det utseendemässiga såväl som en  annorlunda känsla i köregenskaper sker varje gång väderleken slår om. HUR VINNER MAN DÅ? Som det lagbaserade spel det är, så är man ingen utan laget (även i singelspelet, där du får NPC medspelare – alt. co-op kompisar), och det är i multiplayer som spelet skiner extra mycket. Styrkan i att inte veta hur andra beter sig på banan, gör mycket, särskilt när banorna är breda och ger många olika sätt att ta sig an de. Därför så kan en match skilja sig från en annan ganska rejält, förutsatt att du fått bra motståndare/medspelare. De olika spelsätten som jag nämnde förut, skapar en bra variation, även om det är ”Lockdown” som stod ut mest för mig. En rörlig zon som man som lag behöver hålla under ett par sekunder för att sedan få poängen. Roligt, kaosartat och väldigt arkadig på ett bra sätt. Efter varje match, så ser man vem som var matchens MVP, och ett gäng andra titlar, samt visar hur mycket XP man tjänat in. XP och nivåer är dock här främst till för att visa hur mycket du spelat, och kommer inte ge dig någon fördel gentemot någon annan. Jag nämnde en jämförelse med Overwatch – vilket jag tycker känns igen då varje fordon dels har olika egenskaper som gör att man bör ha koll på vem som kör vad i sitt lag, men även i hur XP-fördelning efter racet representeras/visas upp. För att inte tala om att man får en lootlåda varje gång man går upp i nivå – som i sig enbart innehåller kosmetiska saker. Det är även värt att nämna att det är ett spel som verkligen är busenkelt för vem som helst att komma in i. Skapa boost, mosa andra bilar och få mest poäng för laget. Roligt, simpelt och direkt. BÄSTA ARKADRACER SPELET NÅGONSIN? Men allt är inte perfekt. Spelet envisas med att visa repriser, som spelas upp under tiden andra bilar kör, och gör att man ibland inte ens ser när man vinner eller förlorar som lag. Särskilt med tanke på att det är en nerräkning på fem sekunder innan man får hoppa in i matchen igen. Som onlinespel, så fyller det en plats som vi inte visste behövdes – lagbaserat actionracing spel – men då kommunikationen mellan spelare inte hinns med (spelet är ändå sjukt högoktaniskt), så blir det mest kaos inom ens lag, vilket är synd. Sedan har vi problemet av mättnad. För även om spelet känns nytt och fräscht, så blir det snabbt samma-samma, vilket gör att man gärna tar en paus. Egentligen är det inget större problem, då spelet lämpar sig väldigt väl, för att plocka upp då och då, och köra ett par matcher, men det känns som att det skulle behövas något större mål att arbeta mot. I nuläget är matcherna i sig snabba och underhållande, men bara en stund, då det inte finns så mycket att se fram emot. Spelet finns i nuläget enbart till Xbox One och Playstation 4, så prislappen på ca 550 kronor känns ärligt talat aningen för mycket – även om jag tycker utvecklarna har gjort något unikt och estetiskt tilltalande här. Självklart finns det inget som säger att spelet inte kommer kunna uppdateras efterhand av utvecklarna, men i nuläget blir det ändå ganska tomt efter ett tags spelande. Däremot kan man inte klanka ner något på det utseendemässiga – spelet flyter på bra i 60 FPS, men samtidigt så kan det uppvisa stora ytor, med många snygga detaljer – allt i takt till en förvånansvärt medryckande musik.