Efter flera år i “Early Access” har indietiteln Wolcen: Lords of Mayhem äntligen fått sin officiella publikationsdatum. I samma hack-n-slash rollspelsgenre som Diablo-serien och Grim Dawn men långt ifrån lika klart.
Innan vi hinner börja på riktigt med recensionen så tänker jag göra ett avbrott. Jag känner att jag måste klargöra att jag hade totalt missat Wolcen och fick min första introduktion till spelet när sambon visade mig ett YouTube klipp. Med stora valpögon frågade han om jag ville spela tillsammans med honom när det skulle släppas på riktigt om fyra dagar (för den som är nyfiken, han behövde inte fråga två gånger, självklart att jag ville). Så med det sagt är inte detta en recension som varken handlar om eller tar hänsyn till det Wolcen som fanns innan det officiella release datumet. Detta är en recension om det färdiga spelet Wolcen.
Fast det där med att kalla det för ett färdigt spel är uppe för diskussion. För när Wolcen släpptes var det mer än ett problem som uppstod och än idag räknar vi fortfarande buggarna som kvarstår efter alla hotfixes och uppdateringar. När det var som värst var online-läget nedlagt och flera spelare kunde inte ens logga in i offline-läget. Serverstrul och problem med att logga in är tyvärr inte allt. Karaktärer kunde (och kan fortfarande) laddas in utanför banorna. Grafiken glitchar på alla möjliga sätt. Ljud och animationer som hakar upp sig. Det problem jag har haft roligast åt var när min spelarvy som i några sekunder hoppar över till en annan spelares karaktär. Detta är tyvärr bara några exempel på allt som vi har hunnit se i Wolcen.
Men trots att spelet är buggigt och att jag i evigheter kan prata om hur trasigt det är så spelar jag det med nöje. När servrarna gick ned väntade jag tålmodigt på att de skulle komma upp igen för att kunna spela med alla andra igen. Idag ser jag fram emot varje uppdatering som ska komma.
Varför? För det är spelmekaniskt allt jag önskade att Diablo 3 skulle vara. Wolcen: Lords of Mayhem är en hack-n-slash rollspel där man lätt kan slita ut en datormus eller två när man hugger sig fram genom horder av moster och blodsplatter. Det är framförallt systemet för de passiva förmågorna som förtjänar så mycket beröm (alltså förmågor som inte behöver aktiveras utan sköter sig själva). Det kan vara lite överväldigande vid första anblick… Eller ja, till och med vid tredje och fjärde anblicken, men när man väl börjat testat att klicka runt och vrida runt på det så blir det allt logiskt.
Wolcen har nämligen helt slopat det där klassiska systemet där du väljer en klass och sedan utvecklas vidare i den enskilda klassen. Istället har du en stor cirkel som utgörs av tre hjul och massa av olika förmågor. I början har du sex olika förmågor att välja mellan. När du valt en så kan du antingen välja en av de övriga fem eller de nya som har låsts upp. Så långt är det inte så konstigt. Det är när du kommer till kanten av det första hjulet som det hela blir intressant. Tycker du att din soldats inriktning behöver element av en magiker eller lönnmördare? Då kan du snurra på hjulet så att dessa förmågor blir näst på tur efter de du redan valt. Lite av en Rubiks kub av passiva förmågor.
Så varför skulle man vilja ha detta? Hela konceptet tillåter en att bygga och testa så många olika roliga spelstilar. Dessutom får du mot ingamevalutan (inga mikrotransaktioner här inte) återställa dina förmågor så du kan leka runt med det utan att behöva levla upp en ny karaktär. Sen får det pluspoäng för att det är vackert att titta på.
Till de passiva färdigheterna så finns ett mindre avancerat system av aktiva färdigheter som man kan aktivera genom knapptryckningar. Det finns 40 aktiva förmågor och du kan lära dig dem alla. Däremot har du bara 5-6 knappar att placera ut dem på och sen är de beroende av vilket vapen/tillbehör du håller i dina händer. Okej så outvecklat är det faktiskt inte, för varje aktiv färdighet har sin egna level- och miniförmågor som du får välja. Utbudet av vapen är ett klassisk fantasyutbud av svärd, knivar, sköldar, stavar och magiska off-hands, de enda avvikande är väl att det finns pistoler. Har man tur så kan man hitta lite unika vapen/tillbehör. Varför inte en sköld som tillåter dig att kasta magi?
Wolcen: Lords of Mayhem utspelar sig i en fantasyvärld där magi existerar, men är så sällsynt att de associeras med häxkonster. Demoner och magi är sedan länge hörsägnen för den gemene mannen, samt sagor för att skrämma små barn med. Det är i denna värld som du tillsammans med dina adoptivsyskon Valeria och Edric har vuxit upp i. Som de enda överlevande från the slaughter of Castagath adopterades ni av Republic’s Army of the Purifiers för att bli de perfekta soldaterna. Lite som det låter är Republic’s Army of the Purifiers en gren i armén som jagar utrotar allt övernaturligt och magi relaterat. Det hela blir lite problematiskt när du under ett uppdrag helt plötsligt förvandlas till en jättestor gudomlig varelse som kastar magi kring dig som att du inte gjort något annat i hela ditt liv.
Storyn som är uppdelad i tre kapitel är inte så mycket att hänga i granen, men bortsett från att det känns som jag missade något jätteviktigt i slutet så är den inte dålig. Den känns mest okej. Dock känns det som det kommer komma fler kapitel i framtiden.
Wolcen är så otroligt vackert på ett klassiskt Balders Gate-rollspels sätt. Banorna är stämningsfulla och det känns som det finns så mycket omtanke och kärlek bakom all design. Det händer lagom mycket för att de inte ska distrahera en från monsterdödandet, men tillräckligt mycket för att jag ska vilja sitta och titta på dem bara för att de är fina. Även alla monster är läckert designade. Till och med rustningarna är snygga och jag är så nöjd att jag kan genom ett designsystem kan välja om jag vill ha en helsvart helkropps plåtrustning eller vara super lättklädd i chockrosa, oavsett om min karaktär är man eller kvinna. Det är lite tråkig variation på vapen och utrustning bara.
Den tråkigaste biten i designen är tyvärr människorna. Det är inget djup i dem utan de känns som dockor. Det blir inte bättre av att buggarna ibland gör att de fastnar i de ursprungliga T-ställningen, speciellt i videosekvenserna. Brudarna i spelet svansar sig fram som barbiedockor (i högklackat anpassade för krig) medan männen bufflar sig fram som om det precis kom ut från gymmet efter en heldag med crossfit. Flertalet NPC går inte att prata med utan står bara utspridda som dekoration och de som går att prata med säger som förväntat bara samma sak varje gång.
Helt ärligt så borde jag vara mycket mer kritisk mot Wolcen än vad jag faktiskt är. Att släppa ett spel som färdigt när det uppenbarligen inte är det är något som jag har väldigt svårt för. Och även om jag väntat tålmodigt på uppdateringarna så har det lämnat en bitter smak i munnen. Men det är så mycket med det som jag trots allt gillar och framförallt är det kul. Wolcen: Lords of Mayhem behöver bara bli klart på riktigt.
Denna recension baseras på PC versionen.
Wolcen: Lords of Mayhem. Pris ca. 370 kronor enligt Steam 2020-03-03.
Recensionsex är inte tillhandahållet av någon spelstudio, utan är ett köpt exemplar.
(Inga tillhandahållare av spel har inget inflytande över Nördlivs artiklar.)
En stor mängd av spel- och produktrecensioner görs på Nördlivriggen som agerar testdator/testbädd.