Undisputed

Ur en krass synvinkel handlar Undisputed om att slå varandra gula och blåa, men till min förvåning gömde sig ett oväntat nyanserat och detaljrikt boxningsspel under den barska ytan. Dra mig baklänges, vad är det jag säger!

Sedan de dagar då Fight Night-spelen dominerade boxningsgenren har få spel lyckats leverera en riktig knockout. Men Undisputed lyckas verkligen med det. Spelet har visserligen varit i ”early access” sedan början av 2023, men tack vare detta har utvecklarna haft tid att finslipa både spelupplägget och själva boxningstekniken.

Kärnan i spelet ligger i dess noggranna kampsystem, där du bygger upp olika kombinationer av slag (’combos’) samtidigt som du försöker läsa av din motståndare i realtid för att blockera vid rätt tillfälle. Kombos anpassas beroende på vinkeln din karaktär står i och vilken kombination av slag som används. Exempelvis kan en högerjabb se olika ut beroende på om du lutar dig framåt eller står åt sidan. Det här systemet gör att du kan experimentera med både din stående position och ett stort utbud av slagkombinationer – från snabba jabbar till hårda uppercuts. Allt medan du måste hålla koll på din uthållighet och försvar. Det här är drömmen för en boxningsspelare. Spelets grundliga och genomtänkta stridsmekanik är något som verkligen förtjänar beröm.

Det är sällan jag har fastnat för ett boxningsspel på det här sättet, men här har utvecklarna träffat helt rätt. Tar vi ett par steg tillbaka kan det sägas att trots sitt intitiala överväldigande djup, var det i slutänden tämligen lätt att komma in i. Dels behöver du inte använda varenda riktning och kombination om du inte vill – utan kan hitta en stil som passar dig – men du lämnar din boxare öppen för attacker av de ställningar du inte utforskar. Vad detta gör är att det gör kontrollschema och kampsystemet öppet för alla, men svårare att till fullo bemästra. Det kräver ett gäng ronder innanför ringen för att börja få kläm på djupet, även om du säkerligen kan vinna en och annan match initialt ändå.

Utöver detta är spelet på många sätt vad vi förväntar oss. Det finns ett kampanjläge där du skapar din egen spelare, stiger i rank, tränar och tar dig an utmaningar på vägen mot toppen. Detta är spelets kärna, även om det är de snabba ”Quick match”-stunderna som sticker ut. I kampanjen måste du anställa en tränare, hitta ett gym och även hyra in andra personer som tar hand om allt från sociala medier till din personliga sjukvård. Det här läget har sin plats, men med ett något plottrigt gränssnitt kan det lätt skrämma bort mer casual-spelare. De som bara vill slå sig ner för lite lättsamt ”käftsmällande”. Det är förvisso svårt att se hur de skulle förbättra gränssnittet för kampanjläget, då det till skillnad från spel som Football Manager – där det finns hutlösa mängder funktioner och knappar – ändå är så strömlinjeformat som det kan vara. Mycket hänger nog ihop med att det finns mycket ’lingo’ från boxningsvärlden, vilket kan förvirra ytterligare. Genom att skapa en mer genomgående förståelse för boxningsterminologier hade kanske gränssnitt och den överliggande upplevelsen av den varit mer överkomlig.

Efter många timmar märkte jag dock att kampanjläget, trots sin inledande komplexitet, lyckades imponera på mig med sitt enkla upplägg. Du tränar inför matcher för att förbättra dina attribut som uthållighet, snabbhet och styrka, och sedan tar du dig an en motståndare – förutsatt att han accepterar villkoren för matchen. Du måste alltid förhandla fram en match, vilket påverkar hur mycket pengar och erfarenhetspoäng, här kallat ”fame”, du får. Den här ”fame” används sedan för att anställa bättre personal, få tillgång till större arenor och bättre gym. Ju mer du spelar, desto mer dynamiskt och underhållande blir det, vilket verkligen överraskade mig.

En intressant detalj är just gymmandet – vilket blir på riktigt viktigt först inför bokade matcher. Beroende på vilket gym du lyckats boka (och haft råd med) får du ett antal träningsdagar. Här behöver du lägga en strategi, för dels var du lägger din träning på – då det ökar dina ’stats’ – men hela tiden med ögat på energinivån för din boxare, som sakta men säkert sänks. Du kan på gymmet, inför matchen inte bara träna specifikt utan även samla in ”fame” om du gör olika sociala saker, samt ta någon vilodag för att få tillbaka energi. Risken med att träna för mycket är även att du kan skada dig, vilket innebär förlorad inkomst eller att du tappar rank. På det stora hela sker gymmandet innan matcher, och det är här du faktiskt utvecklar din karaktär – sedan om det leder till en slutgiltig knockout på självaste Muhammed Ali, det märker du om du spelar…

Arenorna är till för att fullsättas! Åtminstone om jag besöker de!

Förutom singelläget finns ett onlineläge där du kan möta andra spelare i snabba matcher, samt ett offline-läge med samma upplägg. Det är inget revolutionerande med dessa lägen, men för ett boxningsspel fungerar det bra och kommer tillfredsställa de flesta. Vad gäller just kampanjläget för övrigt är det ett som går ända tills det din boxare fyller 40 år. Då är det slut på det roliga mer eller mindre. Du får därför många år på dig att träna, köra matcher och utveckla dig.

Det jag märkt efter att ha spelat igenom hela kampanjen, är att det är runt 18 timmar ändå – och vid det laget, när jag vunnit alla bälten som går att få – fanns det säkerligen ett antal timmar kvar. Kampanjen känns dock klar vid det här laget, och bjuder nog inte in spelare att känna att det är nödvändigt att spela vidare, även om det går att göra det tills deras karaktär fyller 40 år. När du nått toppen är det liksom klart. Därefter kan snabba små singelturneringar eller onlineaspekten av spelet fylla upp din tid – förutsatt att du inte blivit mätt på Undisputed vid det här laget.

Lyfter vi istället blicken till själva presentationen är det en alldeles acceptabel sådan, där karaktärsmodeller står ut på ett positivt sätt – åtminstone i sättet de tar stryk! Att slå motståndare till den nivå att deras ansikten sväller upp och du bokstavligen ser tryckvågen av dina slag i deras kroppar är väldigt effektfullt. Detta parat med den detaljrika styrningen gör att spelet verkligen är som bäst i korta stunder där du blir ett med din karaktär. Visst, den tidigare nämnda kontrollschemat är intuitivt, men samtidigt svårt att bemästra, åtminstone för mig – men tack vare den lyfter ändå spelet ju längre du spelar.

Vad gäller resten av presentationen är det svårt att vara alltför positiv eller negativ. Det kommer inte att slå dig med häpnad, men det gör heller inte bort sig. Det fyller sitt syfte, varken mer eller mindre. Precis som dess Hip-Hop-soundtrack som troget hörs pumpa i bakgrunden. En musik som känns passande för spelgenren, även om den i sig inte direkt får mig att vilja hoppa upp och ner i stolen av glädje.

En ren knockout?

Undisputed vet exakt vad det vill vara, och det är orädd i sin ambition. Kampanjläget med sina management-inslag gav oväntad mersmak, och tillsammans med den utmärkta boxningsmekaniken blev det en riktigt underhållande upplevelse på min Xbox. Visst, karaktärsdesign kom att trötta ut mig efter ett tag, då det inte finns allt för stor variation – tack och lov då för de licensierade spelare Undisputed fått med. Muhammed Ali, Joe Frazier och Rocky Marciano är några av de mer kända boxare som finns med att slåss mot – eller spela som. Likaså ett stort stall av nutida boxare, både män och kvinnor, vilket ger det en extra dimension.

På det hela taget var Undisputed en överraskning för mig, och när jag väl insåg att det erbjuder något för både casual och mer ambitiösa spelare, var det ett faktum. Något jag i ärlighetens namn aldrig hade trott om något så till synes nischat som ett boxningsspel. Nej, Undisputed är sannerligen obestridd i boxningsspelgenren och förtjänar verkligen att testas på. Oavsett om du gillar eller ej denna typ av sportspel är det ändå en varm rekommendation! Spelet förlorar kanske en rond här och där, men det vinner definitivt matchen om mitt hjärta.