The Rangers In The South

Jag är en hög pixlar och du ska frukta mig! Eller mitt barn… eller mitt barnbarn… Någon i min blodlinje kommer att göra kaos med dig, det lovar jag.

Ända sedan liten har jag haft lusten att se vad som finns bakom nästa hörn, eller vad som händer nästa omgång. Jag menar såklart i spel, inte i den verkliga världen, den är stor och läskig. Här finns dock fantasin om att bara strosa runt och slå på en orc utan att något annat händer, fastnat i huvudet på utvecklaren. Med lite bättre vapen, rustningar och smycken. Där har du upplägget. Ingen tramsig story, inga löjliga finesser. Det är spelaren, en karta, monster och lite loot. Och när du dör så är du död.

Spelmekaniken är enkel. Ett rougelike-spel i pixel-stil. Det finns en karta att utforska, levlar att gå upp och monster att döda. När vi slagit fiender och fått erfarenhetspoäng så går vi upp i nivå. När vi går upp i nivå får vi två val, först ett som gäller stats t.ex. attack, attack-hastighet, magi – lite bättre grundegenskaper helt enkelt. Vi får välja mellan några olika alternativ, dessa skiljer sig åt varje nivå. Vi har även möjligheten att ta fram nya slumpmässiga alternativ. Några kände jag igen men under min speltid så dök fler och fler upp. När vi valt grundegenskap att förbättra kommer vi till nästa val som handlar om skills. Det kan vara aktiva som eldbollar eller passiva som att det kommer en åskblixt var 7:e sekund som ger en viss skada. Aktiva lägger sig på de numeriska tangenterna 1-5 och vi kan ändra ordning på dessa utefter vi spelar. Vi kan alltid se vilka passiva vi har genom att de listas uppe i vänster hörn och vi kan enkelt föra muspekaren över för att se vad det gör. Personligen gillade jag att ha en hund som följeslagare som passiv förmåga. Däremot så fick jag än så länge denna bara i en iteration.

Det är ett lite roligt system, för det gör det inte helt enkelt att bestämma utvecklingen av din karaktär. Till skillnad från många andra spel i genrerna väljer vi inte någon klass – ett klasslöst spel. Det som styr är vad vi väljer och vilka vapen vi använder. Att det är lite slumpmässigt är bra, det tvingar spelaren att angripa spelet på olika sätt.

Till viss del i alla fall. Detta är inget spel där du nöter på och har en karaktär och kör på högsta nivån och hoppas på bästa utrustningen. Här spelar du, dör, tar över och spelar som din avkomma och allt börjar från början igen. Din utrustning är borta för evigt och vi vet inget om vår släkt eller avkomma. Du har kvar lite guld och kartan. Och så håller det på, och på… Och jag gillar det. Att börja om men ändå inte riktigt. På min 6:e iteration kändes det dock lite segt att gå upp i nivå för att fortsätta där jag dog sist. Som en rolig detalj så står info i nedre höger hörn vilken iteration du är på, namnet och yrket. Det är saker som vi inte kan påverka, skoj att se vad vi blir. Tror inte heller att det påverkar vårt spelande någonting. En liten sak som underlättar på längden är att det finns magiska stenar på kartan som ger permanenta höjningar på till exempel livspoäng och attackstyrka och dessa följer med igenom alla liv. Detta medför att när du börjar om är du lite starkare än förra gången.

I början tänkte jag va katten är det här. Ett litet vapen och någon enstaka attack varannan sekund, men efter tid och att mina nivåer gick upp valde jag oftast att öka attack-hastigheten om alternativet fanns.

Redigerad för att visa exempel på de 2 olika valen.

Spelet har även någon form av potion-hantering där drycker kostar material som vi samlar ihop. Som spelare märker vi inte riktigt av det, blommor funkar mer som en alternativ valuta. Det finns även en smed där vi kan köpa rustning och vapen. Bra när vi startar om från början igen men ärligt talat så sålde jag bara av mina saker där. Utbudet i rutan var bara en röra av olika saker och att klicka på alla för att se egenskaperna lockade inte. Faktiskt något som jag reagerade över när det gäller loot på kartan också. Det var väldigt sällan jag blev nyfiken på vad jag plockade upp. Med jämna mellanrum öppnade jag mitt lager och kikade igenom vad som fanns där och ibland bytte jag något i min utrustning. Dock så finns det traditionell information så att det går att vara loot-nyfiken. DPS, Attack, extra-förmågor som extra liv eller magisk skada och liknande som vi känner igenom från många andra spel. 

Kartan kan vara lite väl pixlig ibland och saker kan vara svåra att urskilja. Att något som är en nyans grönare på kartan är något som karaktären tar skada av missade jag helt förutom att jag såg -3 ovanför huvudet i rött. Då jag inte såg någon fiende sprang jag runt och letade, i samma område och fick bara mer och mer skada. När jag zoomade in med mushjulet drog jag slutsatsen att det var taggbuskar jag sprang runt i. Likaså i grottor så kunde det vara lite svårt att se vad som var vad ibland.

När vi startar spelet så möts vi om en lugn och behaglig musik. Något som skulle kunna spelas i hörnet på en taverna på i en fantasivärld på medeltiden. När spelet börjar försvinner den musiken och det kommer en kortare repetitiv slinga. Musiken är gjord på ett sätt som påminner om den gamla Nintendo-tiden. Har du spelat ett gammalt Zelda-spel så kan du tänka dig hur det låter när en pil eller svärd möter en fiende. 

Kontrollen är tämligen rättfram. Vi flyttar oss med WASD som i många spel och sedan riktar vi våra attacker med musen. På 1-5 har vi olika attacker/actions som vi kan använda och på F och G har vi potions. Vi kan även hoppa på mellanslag, inte så vanligt inslag i denna typ av spel. Kontrollen kändes seg i början men utmed att vår karaktär gick upp i nivå så blev karaktären mer responsiv.

Sparsmakat men utan att det känns som det saknas något har de fått ihop ett bra spel som underhåller. Jag vet dock inte om jag kommer att återvända efter de timmar jag har lagt på det, men för det låga priset rekommenderar jag det absolut för några roliga timmar. Det levererar en känsla av ”bara lite till utan” att jag inte riktigt vet varför. Spelar detta hellre än Diablo IV. Och även jag var skeptisk till en början så var permadöden och att ingen karaktär blir den andra riktigt lik ett grepp som jag uppskattade även om jag ibland fuskade lite och försökte välja de egenskaper och vapen jag känner mig mer bekväm med. 

Tillägg 13:e Februari
Strax efter recensionens släpp så kom det en stor uppdatering med en del ny funktionalitet. Bland annat en trevlig sammanställning när vår karaktär dör med till exempel hur många fiender som dödats. Finns även lite inställningsmöjligheter att göra på karaktären utseende-mässigt. Det är fler saker som kom med version 1.1 och det var riktigt bra tillägg som jag insåg att jag saknat även om det inte är något som förändrar spelet. Men bra blev bättre.