Hem RecensionerSpelrecensionerNintendo Conan Chop Chop

Conan Chop Chop

av Mattias Malm

Funcoms nya spel Conan Chop Chop utannonserades för några år sedan. Sedan har spelet hemsökts av problem som har lett till den ena förseningen efter den andra. Nu är det dags att hoppa i höftskynket, vässa vårt svärd och dra ut i strid.


Den onda trollkarlen Thoth-Amon har väckt en demonisk entitet till liv. Han är uppslukad av makt och bara väntar på att utnyttja detta till världsherravälde. Tyvärr stöter han på patrull; entiteten behöver en mänsklig kropp att livnära sig på. Eftersom  Thoth-Amon inte är sugen på att själv fylla den rollen, utlyser han en tävling. Han utmanar alla muskelberg i landet att döda fyra väktare. Han utlovar rikedomar och han kommer belöna dem personligen i sitt slott. Men ni förstår säkert vilket pris som egentligen väntar? Fyra karaktärer bland annat den titulära barbaren Conan tar sig an utmaningen och det kommer bli en resa med mycket fiendeslakt och otroligt mycket död.

Conan Chop Chop är ett Roguelite. Man rör sig omkring på en karta som är uppdelad i flera sektioner, eller rum om man så vill. I varje rum döljer det sig oftast fiender som måste likvideras innan man har tillåtelse att gå vidare. I andra rum finns det karaktärer som erbjuder nya vapen eller andra uppgraderingar som kan hjälpa till på vägen – i utbyte mot pengar såklart. Vill det sig riktigt illa och man dör måste man börja om från början. Alla framsteg man har gjort i spelets historia och den utrustning man uppgraderat nollställs. Jag är mycket tveksam till detta grepp egentligen. Jag förstår utmaningsaspekten och drivet till att försöka prestera bättre än vad man gjorde sist, men om spelen inte hanterar det väl blir det bara tråkigt och oerhört tröttsamt att göra om allting igen. Conan Chop Chop faller tyvärr in i den senare kategorien då jag ifrågasätter varför jag ska utsätta mig för det här igen och igen och… Den underhållning jag fått ute på kartorna försvinner successivt varje gång jag måste börja om igen.

Jag trodde att spelet skulle ha den goda smaken att ha bossarna som hållpunkter, för att på så sätt slippa behöva spela igenom spelet i ett svep. Men ack, när första bossen besegrats och jag senare dog under kampen mot boss nummer två, var det bara att snällt ta sig an boss nummer ett igen. Man försöker underlätta detta för spelaren med några knep. Det finns en karaktär som är en slags tränare. Hos honom kan man uppgradera karaktärerna så att de får högre hälsa, mer pengar och dylikt. Det gör förvisso uppförsbacken mindre brant, men det är inte tillräckligt för att det ska vara kul att börja om hela tiden.

När man har dött kan man testa att byta karaktär, för att se om man kanske bara spelade som fel karaktär. tidigare nämnda Conan hugger ganska snabbt med sitt svärd och kan studsa på marken som gör att fienderna blir stela av tryckvågen. Pallantides har en hammare som slår hårt och han kan smälla till fienderna med sin sköld. Belit har ett spjut som hon petar på fienderna med och kan göra en klassisk Dark Souls-rullning där hon skjuter en pil mot motsatt håll. Slutligen har vi Valeria som precis som Conan hugger snabbt med ett svärd och hon har en dash där hon sveper fram fort och sticker med svärdet så att fienderna börjar blöda. Alla karaktärerna attackerar ungefär lika fort, de har alla en pilbåge som skjuter lika fort och de kan släppa bomber. Det enda som skiljer dem åt (förutom deras huvudvapen) är egentligen deras dash, således bör man välja den dash som man känner passar sig bäst.

Förutom att spelet inte är tillräckligt kul för att starta om hela tiden, är att det är så fruktansvärt plottrigt och rörigt.  När man är inne i en sektion och slåss mot många fiender är det väldigt lätt att tappa bort sin karaktär i vimlet. Detta når sin kulmen när man spelar tillsammans med vänner, där man verkligen tenderar att glömma bort hur karaktären ser ut.

Spelets design där karaktärerna ser ut som huvudfotingar är gullig och rolig, men jag känner att de ser alldeles för lika ut och det går därför knappt att se skillnader på dem. Som om det inte vore rörigt nog är spelets UI rent ut sagt bedrövlig. Ikonerna i det nedre och högra hörnet blockerar sikten när man befinner sig där och det kan dessutom dölja fiender som man inte ser på grund av detta. Samma problem återkommer med att karaktärsikonerna belägna högst upp på skärmen, skymmer fiender och liknande viktiga saker för oss. Hade jag bara fått stänga av dessa saker, hade inte problemet varit ett faktum. Nu får det bara ilskan att bubbla i mig.

Spelets kontroller är inte alltför komplicerade egentligen, men man måste vänja sig vid dem. Man har tillämpat en slags Twinstick shooter-variant. Där vänster spaken bestämmer riktningen och högerspaken attackerar. Det går såklart att bara trycka på en knapp, men man måste fortfarande rikta med vänsterspaken. Eftersom att pilbågen enbart använder sig av spak-varianten plus att man håller in vänster triggerknapp med, är det lika bra att vänja sig vid det.

Utseendet är som sagt gulligt och det är charmigt att se karakträerna som guppande huvudfotingar när de springer omkring. Miljöerna är likaså de fina och charmiga. De är otroligt färgglada, men det betyder inte att de inte svärtar ner bilden när det behövs. Ljudbilden består till stora delar av orkesterarrangemang som ska väcka en känsla av att vara en episk slagskämpe i dig och det tjänar det syftet väl.

Men det finns faktiskt trevliga aspekter med spelets multiplayer. Till att börja med är det lätt att bjuda in och gå med sina vänner som spelar. Det går även fort att hoppa in i en session, vilket är mycket trevligt. När man slåss mot fiender i en sektion och någon av vännerna dör återväcks dem när alla fiender i sektionen är besegrade. Vilket också är välkommet eftersom att det inte känns som att man sitter och tittar på när alla andra leker och har roligt.

Det finns trevliga aspekter med spelet och jag kan erkänna att det faktiskt är ganska charmigt. Tyvärr håller det inte hela vägen. Permadödsfasonerna tar död på en stor del av spelglädjen för mig och transportsträckan mellan att sluta vara död och komma ut på banan är alldeles för trälig och jag frågar mig bara Vill jag verkligen göra det här igen? Man försöker underlätta det här med vissa permanenta uppgraderingar, men det räcker inte för mig. Spelet är helt enkelt inte tillräckligt roligt och jag känner alltid för att stänga av och spela någonting annat. Eller kanske bara sätta mig med en bok i soffan istället.


Specifikation

Denna recension baseras på Playstation 4 versionen. Spelet finns även till PC, Xbox och Switch

Conan Chop Chop. Lägsta pris 208 kronor enligt Steam 2021-03-23.

Recensionsex tillhandahållet av Funcom.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar