King Arthur: Knight’s Tale

Om du fick en ny chans efter din död, skulle du då bli en ny person eller fortsätta i gamla spår? Och om du i ditt förra liv var en skurk, skulle du då i ditt andra liv välja att bli hjälten? Eller skulle du fortsätta vara skurken trots ett ödesbestämt uppdrag?

I King Arthur: Knigth’s Tale har berättelsen om kung Arthur fått ett ödesdigert slut efter striden med en av sina riddare, förrädaren Sir Mordred. Men efter striden där både kung Arthur och Sir Mordred gick under, har nu kung Arthur förvandlats till ett monster i Avalon. Återuppväckt av the Lady in the Lake är det nu upp till förrädaren Sir Mordred att återigen döda sin kung, men denna gång för att stoppa honom från att förstöra Avalon.

Med Sir Mordred återuppstådd från de döda som din första spelbara karaktär letar du dig i en asymmetrisk vy från fängelsehålorna upp till slottet Camelots tronsal. Det är nu upp till dig att återuppbygga staden och slottet Camelot från det miserabla tillstånd som det fallit i sedan kung Arthur försvann. Som ny ledare för Camelot och det runda bordet försöker du med Sir Mordred och en ensemble av många välkända karaktärer att reda ut den avgrundsröra som råder i Avalon.

King Arthur: Knigth’s Tale utgör händelserna efter det att allt gått åt fanders i berättelsen om kung Arthur och riddarna kring det runda bordet. Med många mörka historier och en hel drös av odöda leder du som spelare Sir Mordreds väg till att förgöra kung Arthur, eller det monster som han förvandlats till, och upprustningen av staden kring slottet Camelot.

I en intressant och bekvämt avvägd blandning mellan upptäckande, turbaserade strider, RPG och en strategisk stadsbyggnation känns det som att spelet rullar på i ett tempo som tillåter alla karaktärerna och deras historier att utvecklas. Du utgår från en karta över Avalon där du får välja mellan huvuduppdrag eller valfria sidouppdrag som kan ge dig fördelar och resurser för att återuppbygga Camelot. I själva staden kan du återställa och uppgradera de olika delarna så som marknaden, trollkarlens torn eller sjukstugan för att få möjlighet till att läka dina skadade karaktärer eller köpa nya föremål som kan göra dina karaktärer starkare.

Väl ute på ett uppdrag kan du ta med dig upp till fyra karaktärer med stridsstilar som passar din stridsstrategi. De karaktärer som följer med på uppdragen får erfarenhetspoäng och går upp i nivå vilket ger dig poäng att låsa upp förmågor med, här kommer RPG delen in. Det är ett lättförståeligt skill tree som låses upp i tre nivåer allt eftersom du spenderar de intjänade poängen för vardera karaktär. Alla upplåsningsbara förmågor har någon form av inverkan på den specifika karaktärens attacker eller låser upp en helt ny så som ett extra hårt slag eller större skada när du skjuter giftpilar. Många attacker hos en karaktär liknar de som du kan låsa upp hos en annan med samma stridsteknik, men de kan anpassas för att komplettera varandra eller ersätta varandra om den enda av dina karaktärer skulle dö. Döda karaktärer är permanent döda, så lägg inte all din tid och utrustning på ett fåtal karaktärer om du inte vill riskera att stå där med ett låglevlat gäng efter ett ödesdigert uppdrag. Du kan även utrusta alla dina karaktärer med olika vapen, rustningar och andra föremål som ger andra fördelar än de som förmågorna kan låsa upp och kan öka karaktärernas skydd och hälsa.

Ute på ett uppdrag styr du dina karaktärer i en grupp för att hitta gömda skatter, lägereldar som kan återställa lite hälsa eller laga era rustningar samt ramla in mer eller mindre förberedd i en strid med varierande fiender. Det gäller att hålla ett öga på dina karaktärer så att deras rustningsnivå inte sjunker för lågt då de då enklare tar skada. Utöver en ”vanliga” hälsopoängen har även varje karaktär en nivå av vitality points som inte återställs automatiskt när du återkommer till Camelot. Dessa poäng utgör en extra buffert i dina karaktärers hälsa men sjunker den för lågt så tar karaktärerna på sig permanenta skador. Enda sättet att återställa karaktärens vitalitypoint är att lämna denna i sjukstugan under ett eller flera uppdrag.

Striderna som utspelar sig under uppdragen triggas när du går omkring och upptäcker världen. Ibland kan du se fienderna på håll och undvika strid om du känner att dina karaktärer inte skulle klara av en konfrontation, men oftast är flertalet konfrontationer obligatoriska för att klara uppdraget. Striderna är som sagt turbaserade och utspelar sig på ett bestämt område markerat med ett rutnät. I vissa fall kan du innan stridens början välja hur du ska placerad dina karaktärer för att få en fördel mot fienden. Varje karaktär har ett unikt antal AP, poäng för att göra olika handlingar i strid, och de olika attackerna kostar olika mycket AP vilket gör att en del karaktärer kan attackera flera gånger medans andra kanske måste använda alla sina poäng för att förflytta sig. Oanvända AP kan i en viss mäng sparas till nästa tur för att då kunna göra mer skada eller förflytta sig längre. Specifika attacker kan kombineras för extra skada men har oftast en cooldown innan de kan användas igen. Till en början är striderna ganska enkla men eskalerar så sakteliga och din strategi blir allt viktigare när fienderna blir starkare och kan komma med överraskande förstärkning. Snart kan ett enda misstag stå dig dyrt.

Och ett enda misstag kan bli en långtgående konsekvens då större skador och beslut som du tar kan lämna bestående men hos dina karaktärer som de får dras med genom hela spelet. Ytterst irriterande vissa gånger, men det ger mig en känsla av att mina beslut verkligen spelar roll. I en del konversationer eller i de händelser som dyker upp i Avalon med jämna mellanrum är det upp till dig om du vill styra Camelot som en tyrann eller som en rättvis ledare och vilken tro som riket ska följa, kristendomen eller den gamla tron.

Det finns många system, funktioner och parametrar att hålla koll på här, men de levereras i ett tempo som gör att de alla blir förståeliga innan dina misstag ger allt för stora konsekvenser. Spelet är uppdelat i fyra akter med en ständigt ökande svårighetsgrad och enligt mig en känsla av att det alltid händer något. Du har tid på dig att ta kloka beslut men berättelsen blir aldrig långtråkig.

Som ett stort fan av Merlin-serien satte jag glatt tänderna i King Arthur: Knigth’s Tale, bara för att inse att här inte vankas några komiska och sagolika möten. Mörker är det enda som världen består av och alla lider med sina förbannelser med en strävan mot sina privata mål. Trots detta har jag verkligen blivit fångad av berättelsen och anser att även om du inte är en van taktikspelare men vill ha en berättelse med mystik och en hel del otäcka varelser så kan detta vara ett spel värt att testa. De olika svårighetsgraderna som du kan välja mellan gör att du kan anpassa spelet till hur van du är vid strategispel, eller vilken typ av spelomgång du önskar.

Här vankas ingen snabb action men riktigt bra röstskådespeleri och en hel del spännande miljöer att upptäcka i skogens mörker och i kusternas råa bergslandskap. Grafiken och de magiskt skrämmande men vackra scenerna ger berättelsen än mer inlevelse. Om du dessvärre inte är så insatt i historien och mytologin kring kung Arthur så kanske berättelsen inte ger dig så mycket, men spelet berättar det viktigaste för att det ändå ska gå att följa karaktärernas band och relationer.

En del småbuggar som snarare gjorde mig konfunderasam än irriterad finns, men annars så fungerar kontrollerna fint och den ruskiga men majestätiska grafiken är vackert ackompanjerad av medeltida toner och körsång med domedagskänsla. Jag skulle verkligen rekommendera King Arthur: Knigth’s Tale till den som vill sätta tänderna i något berättelsetungt spel med en mörk twist. Oavsett om du är ny på strategispel eller är en inbiten strateg tror jag att här finns något för dig.