Metal Slug Tactics

Metal Slug är en spelserie som är känd för vara ett run-and-gun. Allt ska gå fort och varje fiende du dödar eller smällar som framkommer aktiverar våra små reptilhjärnor till att vilja ha mer och komma längre nästa gång. För att sen nästan behöva hämta andan när vi har klarat banan, eller hämta frisk luft ur det fönster som kontrollen precis krossat. Men kan utvecklarna överföra den känslan till ett taktikspel som av sin natur är långsammare, är det nödvändigt att göra det?

Metal Slug är en anrik spelserie vars första spel kom ut 1996, då var tillgängligheten lite annorlunda från idag då du skulle behöva ta dig till en arkadhall om du inte ägde någon av Neo Geos hemkonsoler. Ett år senare skulle spelet släppas på Playstation samt Sega Saturn och succén var därmed ett faktum. 28 år efter det första spelet i vad som skulle bli en serie med 7 spel i huvudserien och en mängd spin-offs så är Leikir Studio redo att släppa ett nytt Metal Slug med en ny vinkel i form av ett turbaserat taktikspel med Metal Slug Tactics.

Vi möter våra hjältar I Peregrin Falcons Squad, en grupp elithjältar som är de bästa av de bästa i Regular Army och som brukar tas in för att sätta stop för konflikterna med världsregeringens motståndare. I början har du tre hjältar till din förfogan, Marco som är gruppens ledare, Fio som är en expert på att manipulera slagfältet och Eri som med sina granater och rörlighet sprider förödelse kring sig. När vi får sätta våra hjältar på slagfältet är det mycket som ska testas och förevisas och vi blir varse spelets huvudmekaniker.

Först har vi rörelsen runt om slagfältet, varje hjälte har en mängd rörelsepoäng som de kan använda, men rörelsen är mycket mer än bara förflyttning. Beroende på hur långt du flyttar dig får du en resurs som Leikir Studio lämpligt nog har valt att kalla för ”dodge”. Dodge är en skadesänkare, för varje dodge du har gör fienden mindre skada vilket är totalt nödvändigt då dina hjältar har en ganska mager hp på 10 var. Detta gör att om du väljer att stå kvar på grund av strategiska anledningar får du väga det mot att eventuellt ta en rejäl skada.

Alla Riktiga lag behöver en bas och vi måste börja någonstans.

Spelet erbjuder dig också att spola tillbaka dina förflyttningar så länge du inte använt din action, det gör att du inte blir bestraffad av en förflyttning som du inser var dålig eller en felklickning, det ger dig också en frihet att pröva hur du vill röra dig vilket tar bort frustration. Det gör också att irriterande misstag sällan förstör speciellt mycket. Du kan även gömma dig bakom skydd som funkar åt alla håll oavsett riktning på inkommande attacker, och i kombination med hög dodge kan du nullifiera skadan totalt vilket är ett rejält övertag och förvånansvärt tillfredställande.

Men vi kan inte prata tillfredställande spelmekanik utan att ta upp Metal Slug Tactics andra huvudmekanik nämligen synchronisation även kallad sync för enkelhetens skull. Sync sker när flera hjältar är placerade så dom kan attackera samma fiende, du får välja vilken hjälte som börjar, men de andra följer strax efter och attackerar utan att använda sin egna action. Det är inte alltid helt lätt att placera hjältarna då spelets skjutmekanik baseras på att de bara kan skjuta horisontellt och vertikalt. Detta gör att om du kan placera dina hjältar rätt kan du få upp till nio attacker på samma fiende, nu är det ingen fiende som tål så orimligt mycket stryk. Men om en skulle stå bakom huvudoffret kan den få den överblivna skadan så att du med lite tur kan ta kål på två fiender på en gång. Det märks att Leiki Studio har ansträngt sig för att spelaren ska få en så bra upplevelse som möjligt när ordningen hjältarna skjuter under sync alltid är så att så många fiender som möjligt dör eller blir skadade. Denna mekanik erbjuder en nästan snuskig njutning, speciellt om du är som jag och många gånger får en sync av misstag, vilket inte tar ifrån mig den oförtjänta känslan av att vara ett taktiskt geni.

Du får också veta hur du ska använda dina färdigheter, och det är här som dina hjältar skiljer sig åt som mest. Alla dina hjältar har olika färdigheter som skiljer deras spelstil mot andras, till exempel har Marco många buffar och även förmågor som aktiveras när han buffar andra. Mio har mer kontroll över slagfältet och kan till exempel flytta fiender, och Eri har som färdigheter att leverera så mycket explosiv död som absolut möjligt.

Känslan jag snart kommer ha är inte passande att beskriva här.

Dina färdigheter drivs av Adrenalin, en resurs som du får huvudsakligen av att röra på dig men också av vissa buffar. Du får också koll på hur du använder terräng till din fördel, som exempelvis att släppa en låda rätt ner på fienderna. Att göra detta är en av de svåraste sakerna du kan lyckas med i de vanliga striderna då de är stationära, men det vägs upp av den groteska skada du kan åsamka dina fiender, eller som jag mot mina egna stackars hjältar. Och det här är bara början, bokstavligen, din tutorial är nu avslutad och spelet kan börja på riktigt.

Här börjar spelets huvudsakliga spel-loop av att utföra uppdrag, få belöningar, levla upp och besegra bossar. Storyn kan jag inte påstå är något att hänga i granen, det slutgiltiga målet är att besegra rebellarmén och på så sätt besegra deras ledare General Donald Morden. Jag upplever dock att Leikir Studio har prioriterat storyn lagom mycket då det inte är den som är fokuset i spelet. Den är istället humoristiskt inlagd mellan uppdrag i form av videosamtal som du kan snabbspola om du bara vill vidare till nästa fight utan att missa något särskilt viktigt.

När du har kört några strider så kommer en boss som du måste besegra för att komma vidare, men högst troligt så förlorade du för tidigt för att komma dit precis som jag. Det är inte att jag är kass jag lovar, inte bara det i alla fall. Att förlora i Metal Slug Tactics är en lika nödvändig del av spelet som att vinna strider. Varje gång du förlorar får du pengar baserat på hur många strider du vunnit och regioner du har befriat vilket du sen kan använda. Men inte bara det, varje gång du förlorar tillkommer någon ny till din grupp. Den första som ansluter sig är den som du kan uppgradera och köpa nya vapen hos, den andra som anländer är den du kan uppgradera dina färdigheter hos. Bägge dessa är även tillgängliga efter att du har befriat ett område, innan du rör dig in i nästa zon kan du uppgradera färdigheter eller vapen för att ge dom extra effekter. Eller mer skada för att klara de hårda strider som följer. Efter det börjar nya hjältar dyka upp som du kan ta med ut i strid med deras färdigheter och arsenaler. Alla pengar, hjältar, upplåsta regioner och krigstillgångar som den ökända Metal Slug stridsvagnen är kvar vid förlust och kan användas nästa försök, men all framgångar du har haft på världskartan återställs. Detta ger en viss permadeath känsla samtidigt som du ändå känner att du rör sig framåt, delvis för att du uppgraderar saker men framförallt för att du blir smartare varje gång.

Leikir Studio har valt en konstnärlig stil för sitt spel som passar väl för den serie som den tillhör, den känns modernare än om vi kollar på Metal Slug 7 samtidigt som den känns lite nostalgisk med sin lätt pixliga stil. Stilen är klockren till de överdrivna attackerna som utförs, de utryck dina hjältar och fienderna har samt den förstörelse du kommer sprida runt dig. Den känns också naturlig med de begränsningar som du har i rörelse och attacker, då du bara kan attackera och röra dig horisontellt och vertikalt mellan rutor så bidrar stilen till att det känns ganska rätt att det är så.

Musiken komplimenterar grafiken och spelet i helhet väl. Den känns tagen ur samma era som den lätt pixliga stilen som resten av spelet har samtidigt som den känns lika modern som de snygga karaktärsporträtten som varje hjälte har. Även om musiken passade bra så tycker jag nog inte att den stod ut på något speciellt vis. Med det sagt så är musikens största värde att den inte är tjatig, jag märkte faktiskt att den hade satt sig i huvudet på mig utan att det var irriterande.

När jag skulle börja köra Metal Slug Tactics så var jag beredd på ett spel som skulle kännas som Advance Wars möter X-Com eller Mutant Year Zero: Road to Eden, men jag fick snabbt lägga de tankarna åt sidan. Jag var inte heller övertygad om de skulle skapa en produkt som kändes som sitt källmaterial eftersom taktik genren ligger så långt ifrån run-and-gun genrens sidescrollande, skjutande och allmäna kärlek till visuellt kaos. Jag tycker Leikir Studio har skapat något sannerligen unikt, de har tagit ett run-and-gun spel och gjort om det till ett fartigt taktik spel utan att tappa det som gör Metal Slug till Metal Slug. Med en noga avvägd mekanik som främjar rörelse på det spelbräde som läggs framför dig så behåller det sin identitet samtidigt som det belönar dig när du planerar noggrant. Med ett Switch eller Steamdeck i handen så är jag övertygad om att Metal Slug Tactics kommer vara ett ypperligt resespel, med sin relativt korta gameplay där du kan köra en campaign på 45 till 90 minuter så passar det också när du inte har så mycket tid men vill klämma lite gaming innan läggdags. Jag kommer spendera många timmar till med detta spel och känner mig bekväm med att säga att Leikir Studio har skapat något genrebrytande i världens första run-and-gun tactic med rpg-element.