Martha is Dead

Andra världskriget härjar för fullt, men börjar också lida mot sitt slut. Som om inte det vore illa nog är förhållandet till en av våra föräldrar minst sagt komplicerat. Om man skulle hitta sin tvillingsyster död och med vetskapen att systern är mer älskad av föräldern, skulle vi då ta chansen att byta liv med henne? Skulle tillvaron bli bättre för oss då? Detta är svåra frågor som detta spel ämnar utforska.

Martha is Dead utspelar sig under 1944 i Italien. Världskriget är i full gång, men man börjar också känna att eländet är på väg mot sitt slut. Här iklär vi oss rollen som Gulia. Hon är dotter till en högt uppsatt tysk officer och en moder som inte är särskilt älskvärd i sitt beteende gentemot Gulia. Den största kärleken hyser hon mot sin gamla barnflicka som ofta läser om en lokal legend kallad Den vita damen som sägs hemsöka den lokala sjön och som en gång per år sliter med sig en ung kvinna i djupet som hämnd för att ha mördats av sin älskare. Förutom barnflickan älskar Gulia fotografi och har med hjälp av sin far fått en ordentlig utrustning att hon kan utföra denna hobby. En tidig morgon vid sjön när Gulia ska fotografera lite, upptäcker hon sin tvillingsyster Martha ligga död i sjön. När hon har räddat Marthas kropp från vattnet, misstar Gulias mamma henne för Martha och Gulia bestämmer sig plötsligt för att ta Marthas identitet. Hon är nämligen mer älskad av modern och nu kanske hon kan få ett mer drägligt liv. Faktum kvarstår dock att Martha har blivit mördad. Vem har gjort det och varför? Med sin kamera till hjälp ämnar Gulia att finna svar på detta.

Spelet är på det stora hela en Vandringssimulator med psykologisk thriller som tema. De interaktiva delarna i spelet är således minimala och vi spenderar den mesta av tiden med att gå omkring i familjens hus och ägor. Det finns en hel del objekt att titta på som Gulia förklarar betydelsen för oss. Likaså finns en hel del dokument att upptäcka vilka Gulia läser högt för oss. Med jämna mellanrum finns det även saker att fotografera. Det börjar med det gamla vanliga, att återbesöka brottsplatsen och fotografera de eventuella ledtrådar vi hittar, för att senare flörta mer med det övernaturliga då vi ska fotografera miljöer med en infraröd lins så att vi kan se saker det mänskliga ögat annars inte kan se. Fotografier behövde man på den här tiden framkalla själv i ett så kallat mörkrum. Här ligger mycket av spelets interaktivitet, där vi får justera fotots storlek, ställa in fokus och sänka ner i ett vattenbad i perfekt längd. Spelet förklarar att man har trimmat ner processens verkliga längd och jag tycker att man gjort detta på ett bra sätt. Likaså har man även fört över själva fotandet på ett bra sätt. Där vi får välja rätt inställningar och ställa in rätt fokus innan vi fotar. Även om fotandet och framkallningen bjuder på välkommen interaktivitet, känner jag att jag gärna haft lite mer. Det blir nämligen ganska tråkigt att bara traska omkring i miljöerna och titta på saker. Jag förstår att detta långsamma tempo hör till genren, men jag kan inte förneka att rastlösheten växer inom mig.

Bristen på interaktivitet gör sig även påmind under de delar av spelet som det blivit en hel del kontrovers kring. Det förekommer nämligen en hel del riktigt obehagliga scener som verkligen inte är till för de känsliga. Jag spelade på Playstation 5 och där har utvecklarna gett valmöjligheten att spela en ocensurerad eller en censurerad version. Jag förstår tanken bakom det eftersom tillgängligheten spelet då blir bättre för ”alla” spelare. Men även om jag väljer den ocensurerade versionen, vill spelet försöka förskona mig från obehaget. Under dessa scener dyker det upp en text som talar om att ett knapptryck kommer att skippa förbi scenen jag har framför mig. Denna text är mitt i bilden. Återigen förstår jag resonemanget bakom detta, men jag har ju ändå valt ocensurerat. Varför kan inte texten placeras i ett hörn? Nu känns det nästan som att man skäms över det man gjort.

Jag anser att scenerna av obehag tjänar ett syfte i berättelsen. De förstärker den skuld Gulia känner för vad hon gjort och de funkar på så sätt att placera tanken ”inser du vad du håller på med?” hos spelaren. Tyvärr har man förlorat potentialen att få dessa scener att verkligen krypa under skinnet på oss, då dessa scener inte är interaktiva. Som jag har förstått det är de spelbara på PC och Xbox, men på Playstation har de omvandlats till mellansekvenser. Hade jag fått utföra dessa akter själv hade de definitivt haft ett helt annat intryck på mig. Jag tror närmare bestämt att spelet i stort hade haft blivit en helt annan upplevelse. Utvecklarna vision upplevs kompromissad och vi berövas på det som hade fått spelet att leva kvar i våra sinnen.

I övrigt är Martha is Dead ett mycket vackert spel. Grafiken må inte vara den mest avancerade, men man har verkligen jobbat väl med det man har. Miljöerna är hur läckra som helst och jag älskar verkligen hur man har jobbat med ljuset. Även om man aldrig känner sig hotad i spelet, bjuder miljöerna definitivt på en illavarslande stämning. Framförallt vid de tillfällen man ska gå genom skogen nattetid. Ljudbilden fungerar också väl med att sätta stämningen rätt. Man jobbar väldigt mycket med tystnad och ofta hör man bara naturliga ljud från skogen och huset samt ljudet av Gulias fötter mot marken. Vid tillfällen då större känslor ska fram, plockar man fram väl valda stycken musik som definitivt känns valda med största omsorg.

Att vandra omkring i miljöerna är inga konstigheter då kontrollschemat är så enkelt det bara kan bli i den här typen av spel. Man ska ju i stort sett bara gå och då behöver vi inte ett digert kontrollschema. Enda gången det känns bökigt är när man får för sig att cykla. Gulia har en cykel man kan använda för att förflytta sig snabbare. Tyvärr är det en ganska bångstyrig cykel och den gör inte alltid som jag vill, men det är inte så pass att jag stänger av spelet i vredesmod. 

Med tanke på bristen på interaktivitet som följer med genren står och faller spelet med sin berättelse. Turligt nog gillade jag verkligen berättelsen. Den är mycket melankolisk och går in i mörka snår emellanåt. Den gör även ett bra jobb med att bjuda på överraskningar som jag verkligen inte väntat mig, vid ett tillfälle utbrister jag överraskat ”Wow! Vart kom det här ifrån?” högt för mig själv och sådana överraskningar är välkomna.  Jag listade dock ut svaret bakom Marthas död innan spelet etablerar svaret, men spelets slut får oss också att ifrågasätta detta. Ligger det verkligen till på det sätt vi tror att det gör? Det finns lite sidospår som kan påverka berättelsen lite grann. Ett varningens ord är dock att ett sidospår leder till ett frustrerande och tradigt pussel där vi med hjälp av en telegraf ska ta emot och läsa av ett meddelande, med knapphändig och extremt kryptisk instruktion hur man ska gå tillväga. Jag är också övertygad att det finns fler ledtrådar till sanningen att hitta om man bara är uppmärksam och letar på rätt ställen.

Jag är extremt konfunderad när det kommer till spelet. Jag älskar som sagt berättelsen och hur den berättas. Ljudbilden och grafiken bidrar även de till mina positiva tankar. Tyvärr saknar spelet den interaktivitet jag hade behövt för att känna att det även är ett bra spel. Jag vet att det är en Vandringssimulator, men de riktigt bra sådan har mer interaktivitet än vad man kan tro och definitivt mer än Martha is Dead. Att censureringen i spelet har bidragit med en bortkompromissad vision och berövat mig på interaktiva scener som hade fått upplevelsen att krypa in under skinnet på mig gör inte saken bättre. Detta gör att det är svårt att rekommendera just den här versionen av spelet. Men är man nyfiken och gillar Vandringssimulatorer kan man kasta ett öga på spelet, men att man då kanske väljer PC eller Xbox istället. För till Playstation ser jag bara den potential spelet har gått miste om. Fy vad tråkigt.