Etherborn

I en värld där mänskligheten inte längre existerar är det dags att vrida och vända på banorna för att lösa pusslet Etherborn. Spelstudion Altered Matter har redan blivit prisad för sitt sagolika pusselspel som bara är så där härligt vackert.

Etherborn är ett pusselspel som tvingar dig att tänka utanför lådan. Det går ut på att du på varje bana ska finna flera nycklar som är undangömda. Nycklarna är egentligen någon form av en geometriska figur, men fyller funktionen som en nyckel. Du behöver nycklarna för att aktivera olika plattformar på banorna så att du kommer vidare i spelet. Alla nycklar passar alla plattformar och du kan dessutom behöva flytta dem mellan olika plattor om du skulle behöva.

Konceptet på banorna i Etherborn är till och med briljanta och får mig att tänka på hur man vrider och vänder på en Rubiks kub för att hitta lösningen på problemet. När din avatar springer runt ett hörnet så vrider sig kameran runt det hörnet och om du springer upp på väggen så följer kameran med. Fast det känns snarare som det är banan som snurras runt istället för kameran. Dessutom är banorna sagolikt vackert på ett minimalistiskt sätt. Etherborn har en stil som följer med igenom hela spelet och visuellt håller ihop banorna. Det är väldigt snyggt hur spelet börjar med ljusa och inbjudande banor, för att fram åt slutet gå över till de mörkare sidorna av sagoböckerna.

Banorna är lite kluriga, men inget som är omöjligt svåra att lösa, utan det svåraste är att hålla sig kvar på banan. Tillsammans med att världen vrider och vänder på sig så ändrar kontrollerna sig också. Frustrationen växer när jag missat samma hopp tio gånger. I övrigt är kontrollerna enkla att hantera och att komma ihåg. Du behöver kunna styra, hoppa, springa och plocka upp saker. Altered Matter har valt att inte uppfinna hjulet på nytt utan använder sig utav standardkontroller för Playstation 4. Som sagt det svåraste är att träffa rätt när man hoppar, speciellt när man hoppar runt hörnen.

Etherborn försöker vara ett djupt och intelligent pusselspel som synar mänskligheten i sömmarna. Men i slutänden kan man sammanfatta det med att de försöker för mycket. För vad än spelskaparna försökt få sagt när de fem banorna är avklarade är så vag att jag inte ens kan komma på en metafor över hur totalt de missar målet. Det känns som de haft ett coolt koncept som de inte vetat hur de ska presentera.

Röstskådespelaren som presenterar storyn (eller monologen) genom spelet och hon gör ett bra jobb, men hon kunde fått ett bättre manus. Soundtracket har samma känsla som grafiken och är väldigt avslappnande och meditativt. Väldigt njutbart.

Men det är inte bara storyn som är problematiskt, utan det är hur spelets alla brister ihop gör det ointressant och får det att kännas som ett ofullständigt spel. Spelet innehåller enbart fem banor och de svåraste i dem är som sagt att inte trilla av världen. Det tar drygt 3 timmar att ta sig igenom spelet om man gör några misstag längst vägen, men jag kan tänka mig att duktiga pusselspelare kan ta sig igenom det på 2 timmar.

Däremot tror jag inte att man kan ta sig igenom spelet så mycket snabbare med tanke på transportsträckorna som finns i spelet. För mellan banorna och i själva banorna finns det långa sträckor som ens avatar behöver förflytta sig. Jag kan tänka mig att de är gjorda för att vara meditativa och ge plats för eftertanke, men det blir bara ett irritationsmoment som man behöver ta sig igenom. För sträckorna är lite för långa och man rör sig alldeles för långsamt.

När man tagit sig igenom den femte banan väntar ingen ”grand finale”, utan ett vakuum i form av ett intetsägande ”new game +”. I den ny starten så ska banorna vara lite svårare, men enda skillnaden jag hittar är att man måste leta lite mer efter nycklarna som nu kan vara gömda i buskar eller på andra ställen där de är svåra att se. Själva pusslen och banorna är det inga skillnader på. Du får inte heller någon bättre förklaring på storyn.

Så hur mycket jag än älskar tanken och konceptet Etherborn så tilltalar inte den faktiska produkten mig… överhuvudtaget. Etherborn är helt enkelt en kort meditationsupplevelse som aldrig blir riktigt utmaningen för den pusselintresserade.