My Aunt Is A Witch

Stackars lilla pojke. Utkastad av sin familj. Tvingad att bo hos sin moster. Men allt är inte som det verkar och han kastas ner i en magisk värld fylld av galenskap och en story som kommer att lämna dig helt oberörd.

My Aunt Is A Witch är en visual novel blandad med peka-klicka pussel. Du spelar 12 åriga Thomas som kastas in i en värld fylld av magi. Din moster är en häxa och hon har förlorat sin lärlingslicens för samtliga av hennes lärlingar har dött. Dumdristig som du är bestämmer du dig för att bli hennes lärling med fokus på alkemi. Varje dag är ett äventyr där du ska finna ingredienserna till olika magiska drycker som är utspridda i huset eller lösa andra problem som uppstår. På resan träffar du allt ifrån en pratande katt till ett träd som vill ha din själ. På ytan känns detta som ett utmärkt spel för både barn och vuxna. Tyvärr är den lovande premissen bara en liten del av vad som blir helhetsupplevelsen.

Lätt att veta vart jag ska klicka.

Spelet är som sagt en del pussel och en ännu större del visual novel. Pusseldelen är väldigt rättfram: du behöver löv till en trolldryck, för att klippa löven behöver du en sax, saxen finns i köket och vaktas av ett par tallrikar, en scen utspelar sig och du får din sax, du använder saxen för att få löven och sen är du färdig med den delen. Switchen är den perfekta konsolen för såna här saker med sin touch screen. Problemet är att spelet inte utnyttjar detta utan du får använda spaken för att navigera och den är väldigt känslig och inte rolig att ha att göra med. Ibland kommer ett litet extraspel som att blanda trolldryck (tryck på rätt knapp i rätt ordning) men majoriteten av tiden spenderas med att läsa text eller leta efter objekt. Pusseldelen är väldigt simpel och inte särskilt kreativ i sitt utförande. Det känns som att fullfölja ärenden utan någon direkt belöning i slutändan.

En visual novel behöver två beståndsdelar för att vara bra. Ena delen, och den viktigaste, är texten. Den mindre viktiga delen är det estetiska. Textdelen kan lyfta en dålig estetik men en dålig text kan inte lyftas av en utmärkt estetik. Med det menar jag att detta spelet har en utmärkt estetik som är väldigt fantasifull och välgjord med sin egna unika charm. Tyvärr tyngs denna estetik ner av en story som är lika tråkig som den är långdragen. Med sin extrema övertydlighet och ganska ytliga karaktärer blir det snabbt lite av en sömnig historia som försöker men inte alls når fram. Kombinera detta med väldigt dålig engelska och du har en mardröm till narrativ. Det är inte bara en oinspirerad historia utan den är ibland så dåligt skriven att det inte ens går att utläsa vad det är som faktiskt sägs eller vad som händer.

Blanda trolldryck!

En bra berättelse håller en jämn takt med upp och nedgångar allt igenom berättelsen. Här möts jag av en nästan zenliknande upplevelse när jag letar efter ingredienser och småfnittrar åt dialogen, för att sedan abrupt bli avbruten av en manisk katt och totalt kaos. Det känns inte som att det finns någon rim eller reson i hur storyn fortgår och det sätter mig i en väldigt konstig sinnesstämning där jag inte vet om jag ska slappna av eller vara på helspänn.

Med ljudeffekter, glad musik och passande ambient ljudbild beroende på var din karaktär befinner sig, är ljudbilden på en väldigt hög nivå, för att vara visual novel. Tyvärr finner du inget skådesspeleri här utan det är det är bara text som gäller, vilket är synd då många karaktärer hade känts mer levande med röster.

You and me both

Jag vill kunna säga mer om My Aunt Is A Witch men det finns tyvärr inte mycket mer att säga. Det är en intressant premiss som dras ner av sitt dåliga språkbruk, övertydliga narrativ och oinspirerande karaktärer. Spelets pussel kan knappt kallas pussel och minispelen har varken utmaning eller något unikt att erbjuda. Då spelet slutar precis där storyn börjar bli intressant, hoppas jag att en eventuell uppföljare lär sig av sina misstag och i alla fall anställer en korrekturläsare innan realase.