SkateBIRD

Att se en liten fågel åka skateboard är ju rätt gulligt. Det är nog få som inte säger eller tänker “Awww” när de får se en papegoja rullar fram på en skateboard. Det är ungefär det jag tänker när jag först sätter mig med SkateBIRD men den känslan försvann snabbt och ersattes istället med en betydligt mörkare känsla. En känsla av att hämta bössan, ladda den och skjuta denna jäkla fågel Roger!

Storyn i spelet är rätt enkel, en fågel känner sig ensam och vill ha vänner. För att få nya vänner bestämmer sig fågeln för att lära sig hur man skejtar. Detta är för att dennes stora vän har slutat med det och lilla fågeln vill hjälpa sin stora kompis. Låter det logiskt? Inte alls men konceptet är enkelt och funkar rätt bra som story för ett sånt här spel, den är lite fånig men inte helt korkad. Att olika fåglar har uppdrag åt mig som spelare som ska hjälpa mig att bli bättre på att skejta känns absurt men samtidigt lite småkul.

Dock slutar min spelglädje där. Jag har blivit så frustrerad över kontroller och kamera att jag inte har kunnat sitta med spelet i några längre sessioner utan får avbryta för att jag inte ska riskera att bli galen. Kontrollerna är inte svåra, men de känns klumpiga. Jag vet inte hur många gånger jag fick köra om spelets första uppdrag på grund av att kameran och kontrollerna inte kunde samarbeta. Bara så enkelt som att åka fram och tillbaka mellan två olika ramper kändes löjligt klumpigt.

Efter ett tag började jag vänja mig vid kontrollerna och hade inte lika svårt att styra fågeln, även om den fortfarande låg på backen större delen av tiden jag spelade. Kameran blev dock inte bättre och jag hoppas innerligt att de jobbar på en patch som ska fixa den. För det fungerar inte att ha ett spel som kräver någorlunda exakt styrning för att lyckas med tricks som man sedan misslyckas med för att kameran lever sitt egna lilla liv. Speciellt inte när flera av uppdragen går på tid.

SkateBIRD ser okej ut. Det är gulligt att kunna välja fågelart och sedan klä ut den innan man ger sig ut och skejtar. Att det dessutom finns lite kläder och musik att hitta på nivåerna höjer spelglädjen en yttepytteliten bit. Nivåerna är rätt kreativa, den första nivån är ett sovrum och de har byggt upp en liten skejtpark i den och använt pizzakartonger, sängen samt pappmuggar för att få upp olika hinder. Musiken var kul till en start men blev sen bara jobbig med sina fågelkvitter i de olika låtarna. Man kan tydligen få in sina egna låtar om man vill men det är inget jag har experimenterat med då jag har spelat på Nintendo Switch.

Helt ärligt så gillar jag konceptet för SkateBIRD men det finns uppenbara problem får mig att aldrig vilja röra spelet igen. Det finns några ljusglimtar som kan vara kul, men frustrationen jag känner får även dessa att blekna bort, som att leta efter nya kläder till sin lilla pippi. Om man kan överkomma den kassa kameran samt de ibland oprecisa kontrollerna tror jag faktiskt att man kan ha rätt kul med det här spelet. Jag tillhör dock inte den skaran och om jag sätter mig med det en gång till lär jag blir galen av frustration. Och då får alla fåglar passa sig.