2002 fick vi först stifta bekantskap med karaktären Kate Walker i spelet Syberia. Spelet fick två stycken uppföljare och har sedan det tredje spelet som kom 2017, varit sovande. Nu är det dags att återbesöka denna värld och återigen assistera Kate Walker i sina äventyr. Den här gången är det personligt.
Syberia: The World Before utspelar sig 2005. Det har gått några år sedan Kate Walker övergav sitt arbete hos en advokatfirma i USA och påbörjade ett nytt liv, bestående av att leta mysterier tillsammans med en urverksdriven robot som kallas Oscar. När vi träffar henne är hon tillfångatagen som slavarbetare i en saltgruva. När hon lyckas fly från gruvan hittar hon en målning på en kvinna som är mycket lik henne själv. Vem är hon och var är hon nu? Det är just det här som hon bestämmer sig att ägna sig åt härnäst. Samtidigt får vi även stifta bekantskap med Dana Roze. Hon är en ung aspirerande musiker som lever i det fiktiva europeiska landet Osterthall 1937. Hon har stora drömmar med att studera på den lokala musikakademien och bli en berömd pianist. Tyvärr bryter andra världskriget ut och sätter minst sagt käppar i hjulen för henne.
Precis som med de tidigare spelen rör det sig om peka-klicka/äventyr. Det finns dock saker som gör att detta spel sticker ut från övriga spel i genren i nuläget. Den första är att man inte valt ett nostalgiskt pixelutseende. Utan det ser faktiskt ut som ett modernt spel och det är faktiskt riktigt snyggt. Framförallt sett till miljöerna. De är riktigt välgjorda och eftersom en stor del av spelet går ut på att undersöka dessa, finns det gott om tid till att njuta av dem ordentligt. Karaktärsmodellerna är snygga även de och alla karaktärerna har sitt eget utseende, vilket verkligen gör att spelet känns levande. Vissa animationer hos karaktärerna ser dock aningen stela ut. Jag gissar på att de är gjorda i en äldre motor för att sedan ha förts över till en modernare.
Den andra grejen som gör att spelet sticker ut från genren är berättelsen. Äventyrsspel av den här typen brukar flörta ordentligt med matinéfilmer och brukar mer ofta än sällan ha väldigt tydliga antagonister i karaktärens berättelse. Syberia har alltid haft ett fokus på att det ska vara mer emotionellt. Det här spelet är verkligen inte ett undantag. Det handlar inte så mycket om en kamp mellan det goda och onda. Det handlar mer om att karaktären ska hitta sig själv och förstå syftet med sin tillvaro. Tar man sig an resan för att det verkligen är viktigt, eller gör man det för att slippa konfrontera andra företeelser i livet? Syberia: The World Before gör ett ypperligt jobb med att väcka den här melankolin hos spelaren och eftersom att karaktärerna är mycket välskrivna, är det väldigt lätt att sätta sig in i deras känsloliv och det finns gott om starka tillfällen i spelet.
Med tanke på spelets genretillhörighet, spelas det med fördel medelst datormus. Det går att spela med handkontroll, men personligen är det mycket mer lätthanterligt med mus. Som vanligt klickar man vart man vill att karaktären ska gå och på de objekt samt karaktärer man vill interagera med. Tycker man att det är tradigt, kan man hålla in vänster musknapp och karaktären kommer gå åt den riktning man rör musen så länge knappen är intryckt. Det är en trevlig funktion eftersom att man ibland måste gå ganska långa sträckor och på det här sättet känns det lite effektivare vid de tillfällena. Man har även försökt göra spelaren mer aktiv genom att föra in tillfällen som liknar Quicktime-events. Vid vissa pussel krävs det att man gör rörelser med musen så som att röra den i en cirkel för att skruva på objekt eller att klicka ner vänstermusknapp flera gånger när tunga ska flyttas och liknande. Jag förstår tanken bakom detta, men jag hade personligen inte gråtit om man valt att strunta i detta.
Pussel och problemlösning är en stor del i spel av den här genren, så är även fallet här. Jag tycker man gjort ett riktigt bra jobb. Alla problem och pussel är välgrundade i logik. Man måste såklart klura en del för att komma fram till lösningen, men det känns aldrig för långsökt. Skulle man köra fast, finns det ett frågetecken uppe i högra hörnet där man kan få en hint av karaktären som på ett lagom subtilt sätt puttar dig i rätt riktning. Det finns en försöka och misslyckas-faktor i pusslen. Framförallt de som involverar de urverksdrivna robotarna, Automatons. Detta är ingen kritik, utan jag tycker definitivt att det passar sig bra här. Det bästa sättet att lära sig hur en teknisk pryl fungerar förutom att läsa manualen, är att prova sig fram och se vad som händer. Detta stämmer även in på dessa pussel.
Musiken är ytterligare någonting som visar på hur hög ambitionsnivå man haft med spelet. Det är orkestral musik som är riktig läckert arrangerad och följer stämningen i berättelsen på att smidigt sätt. Den hjälper verkligen till med den melankoliska och emotionella känslan som verkligen sprutar om det här spelet. Man har även den goda smaken att ibland bara falla tillbaka på miljöljud när det behövs också. En riktigt god fingertoppskänsla helt enkelt. Är det någonting rent ljudmässigt som inte riktigt håller hela vägen, är det röstskådespelet. Det är absolut inte dåligt, men stundvis upplevs det ganska svajigt och vissa scener lider av att replikleveranserna är aningen stela. Det är inte ett helt genomgående problem, men titt som tätt reagerar jag på det, för att sedan glömma bort det en stund tills det dyker upp igen.
Syberia: The World Before är ett mycket ambitiöst spel med vackra miljöer, bra musik och välgjorda pussel. Vad som verkligen är spelets styrka dock är berättelsen, som är en mycket emotionell och melankolisk resa om att hitta ett syfte och en mening med sitt liv samt huruvida man ska gör saker helt och hållet för sig själv, eller om man ska ha andra människor i åtanke med. Tyvärr svajar röstskådespelet en aning, karaktärsanimationerna ser stela ut och försöken till Quicktime-events hade jag kunnat vara utan. I slutändan är det dock ett riktigt bra spel i sin genre och fans av gamla Äventyrsspel gör helt rätt att kolla in det.
