Song of Farca

Har du någonsin velat slå auktoriteter på käften? Har du inte kunnat släppa cyberpunk noir-känslan efter att ha spelat Cyberpunk 2077? Här får du nästan slå auktoriteter på käften och insupa all cyberpunk-känsla. Med den lilla detaljen att du faktiskt slog någon på käften och nu har husarrest. Men inte ska väl en liten husarrest stoppa dig?

Ditt namn är Isabella Song. Du är en hacker/privatdetektiv som fått en husarrest för att du slog någon som förtjänade det. Men ditt jobb måste fortsätta. Med drönare, gudomliga hackingegenskaper och en hel del deduktivt tänkande fortsätter du din karriär som privatdetektiv. Sakta men säkert går du från att rädda en mekanisk hund från ligister till att avtäcka staden Farcas mörkaste hemligheter. Husarresten blir snabbt ditt minsta bekymmer.

Enhance!

Jag erkänner, jag är en sucker när det kommer till bra storytelling och Song of Farca gör mig inte besviken. Spelet spelas genom Isabellas ögon, med en toppskärm (där du ser Isabella göra saker i lägenheten eller sitta vid datorn) och sedan själva datorskärmen nedanför. Storyn berättas genom dialog, email och upptäckta detaljer du får genom hacking/internetsökande. Jag saknar röstskådesspel men kan förlåta det då storyn är väl sammanlänkad genom fallen och är fruktansvärt välskriven. Jag känner att mina val har konsekvenser — både stora som små. Det jag däremot saknar är ett sätt att se exakt hur mina val påverkade storyn då jag ibland blev väldigt förvånad över att ett fall slutade på det sättet det gjorde.

Song of Farca har två beståndsdelar. Den första är dialogburen där dina svar har konsekvenser. I denna delen finns det även ”förhör” där du försöker få folk att försäga sig eller komma fram till en slutsats. I förhören ska du dra linjer mellan olika påståenden vilket är ganska simpelt. Problemet med systemet är att det är oklart om vad som händer när du väljer fel. Oftast händer ingenting men ibland avbryts hela förhöret och du har förlorat en vital del av din undersökning, detta bidrar till en hel del frustration! Men den dialogburna delen hjälper en verkligen att sugas in i världen som är staden Farca. I denna delen finns det även email att läsa, sökningar på de misstänkta (och ickemisstänkta) och givetvis massvis med text. Hoppas att du gillar att läsa!

Beståndsdel nummer två är själva spelandet. Här kontrollerar du kameror, rör dig runt med drönare och små maskiner för att se vad som händer utan att lämna lägenheten. Här finns pussel för att låsa upp dörrar som inte är för svåra att lösa. När jag började spela tyckte jag att det var en kul gimmick och var nyfiken på hur den skulle utvecklas. Problemet var att den inte gjorde det, utvecklades. Hacka kameror, routrar, drönare, navigera ventilationssystem där du måste ändra luftflöde och så vidare. Det finns även en manuell hackingsekvens som påminner starkt om den älskade respektive hatade hackingen från Fallout 3/4. Det var samma sak med väldigt få förändringar genom hela spelet vilket gjorde att det blev ett nödvändigt ont för att driva vidare den fantastiska berättelse som börjat uppenbara sig.

Hacka lite hit, hacka lite dit

Estetik är väldigt viktigt i spel som lutar sig hårt åt atmosfär, världsbyggande och storytelling, vilket Song of Farca gör. Stilen känns väldigt cyberpunk noir men ändå jordnära. Du lever i en värld där cybernetiska implantat är vardagsmat men det är inte nödvändigtvis något som karaktärernas stil skriker ut vilket gör världen mer mänsklig och mindre in your face. Du möts av väldigt mycket statiska bilder med ”animering” där karaktärer rör sig under samtal ibland. Detta med undantag av toppskärmen där du ser Isabella röra sig med jämna mellanrum och så även hennes hund. En annan sak som lyfter spelet till nya höjder är musiken som är helt enkelt fantastisk med sin futuristiska electronica neonfärgade synth. Musiken är så pass bra att du under hela spelets gång har tillgång till en musikspelare för att spela exakt vilken låt du vill.

Song of Farca är en berättelse som är värd att berättas och som berör. Karaktärerna har ett djup och en värld som är lätt att sugas in i. Kan man förbise själva spelsekvensens välgjorda men tråkiga beståndsdelar så finns det en riktigt givande upplevelse för dig som älskar cyberpunk inga, dystopiska berättelser med mycket humor och mörker!