Sparklite

Sparklite är ett äventyr där spelvärlden förändras vid varje förlust. Men kommer spelet falla ner i en av sina egna sprickor?

Spelet börjar med att jag är på ett flygande skepp som är på väg att krascha under en storm. Men innan skeppet kraschar får jag reda på vilka kontroller det är jag ska hålla reda på för att kunna slåss med min stora skiftnyckel, använda items och öppnar menyer. När skeppet väl har kraschat så är min lilla robotkompis helt borta. Jag har ingen som helst aning om vad jag ska känna om det mer än ”Det där var ju tråkigt. Dags att leta upp den.” vilket också är vad jag gör- Jag upptäcker att roboten är tillfångatagen av en uppenbar boss, som dessutom spöar mig, men det var nära att jag vann! Striderna utspelas i realtid så det gäller att vara på alerten, för fienderna gör ont i början. Jag springer runt och svingar min skiftnyckel och helt plötsligt får jag en smäll och där är hälften av hälsan borta.

Jag dör dock inte utan en gigantisk krok fiskar upp mig till en flygande ö där människor har flytt för att komma undan en skurk kallad Baron, monster och fissures. Om man ska översätta fissure till svenska så blir det spricka, men det ordvalet passar inte riktigt in i vad som händer i spelet, för när en fissure inträffar så ändras hela regionen man är i. En fissure inträffar så fort man får slut på hälsa, så man måste leta upp vart bossens håla kan ha hamnat när man kommer ner igen. 

När jag efter många om och men äntligen lyckas besegra den första bossen och har då räddat min lilla robotkompis som då låser upp multiplayer. Men det är inte allt, utan jag kan skifta kontroll mellan huvudpersonen Ada eller den lilla roboten, som inte är något att hurra över i strid men som kan, bland annat, gräva upp olika saker.

De där datachippen jag nämnde kan man köpa på den flygande ön samt få av olika invånare runtom i världen när man hjälper dem med olika saker. Dessa chipp kan uppgradera hälsa, energi, försvar samt visa vart olika saker finns på kartan, så som bossar eller tempel. Man ska sen försöka att pussla in de olika chippen i ett begränsat utrymme, som man visserligen kan uppgradera, men det kostar. För att spara in på plats kan man kombinera de chipp som uppgraderar hälsan och sånt för att spara plats, för de ger inte så stora ökningar var för sig. Ett exempel är hälsa, varje hälsochipp ökar hälsan med en fjärdedel, vilket inte är så mycket. Men varje chipp tar upp en plats som kan behövas till annat, så det är helt klart värt att kombinera dem med varandra för att spara plats.

Uppe på ön kan man först hjälpa några karaktärer med att få igång sina butiker eller verkstäder. Dessa kommer hjälpa till under spelets gång, och om man uppgraderar dem så kommer de kunna hjälpa till ännu mer. En viktig plats att uppgradera är sjukstugan, för det är där man kan köpa chip, uppgradera dem samt sätta fast dem i skiftnyckeln. Man kan även köpa användbara saker att använda som bomber, lampor eller medicin, så man kan komma åt skatter eller bara överleva längre. Men jag saknar att ha ett sätt att själv kunna ta mig tillbaka till den flygande ön när jag känner att jag vill handla eller bara få tillbaka lite hälsa. Det är möjligt att jag har missat hur jag ska göra, eller så finns det inget sätt att ta sig tillbaka förrän man antingen blir knockad eller besegrar en boss.

Kontrollen är stabil, om det händer något som gör att jag tar skada eller knockas ut så är det aldrig kontrollen jag skyller på, utan det är mig själv. Knapparna gör precis det jag säger till dem att göra, och styrspaken styr karaktären perfekt. Grafiken är riktigt mysig. Det är pixlar överallt men allting är så tydligt, man vet precis vad som är vad när man spelar. Även designen på de olika fienderna som finns i världen är intressant, det är tydligt vad de är för raser, men man måste lära sig vad de kan göra. Ljuddesignen är dock inget märkvärdigt, fiender och saker låter men det är inget som är utöver det vanliga. Musiken är trevlig att lyssna på medan jag spelar, men det är inget som sitter kvar i minnet. Ibland, när man hissas upp, så kommer dock ett högt sprakande ljud, som om man drog ur sladden till högtalarna när de var igång och på högsta volym. Jag vet aldrig när det skulle ske utan det dök bara plötsligt upp.

Jag gillar rogue-likes, och Sparklite är inget undantag. Det är lagom utmanande för mig så jag inte tappar intresset redan efter de första fienderna, men inte såpass förlåtande att jag känner att spelet dumförklarar mig. Det är inte lika oförlåtligt om The Binding of Isaac men tillräckligt utmanande och intressant för att jag ska ta upp det med jämna mellanrum för att spela lite då och då. Vilket är precis vad jag kommer göra.