Förhandstitt: Hellpoint: The Thespian Feast

Hellpoint: The Thespian Feast är ett gratis demokapitel från det uppkommande Hellpoint som släpps senare i april. När Sci-Fi möter Souls-spelen så får vi här en mörk och oförlåtlig liten smakbit av vad vi kan förvänta oss av det fulla spelet. Men frågan är hur väl spelet låter oss ta oss an utmaningarna som kommer kastas på oss i detta korta demo.

Historien som vi får (om än så kort) berättad för oss av vår protagonist, är att han har kommit för att undersöka rymdkolononi Irid Nova där hans far dog ett par decennium tidigare. Utrustad med de få vapen och förnödenheter man har på sig ger man sig in på rymdstationen som ingen annan har besökt sen incidenten som hände där många år tidigare. Här så är man väldigt luddig med spelets historia då man kommer få uppleva den i det fulla spelets som släpps senare.

Man får först välja mellan tre olika klasser av utforskare, valen är mest hur man vill strida. Du har valet av en klass med skjutvapen och svärd, en med svärd och sköld och en tyngre klass med långt svärd och sköld. Jag tog första valet med skjutvapen och svärd då jag ville ha bättre kontroll och hålla fienderna på avstånd, men ångrade valen ganska snabbt då skjutmekaniken inte var till någon tillfredsställelse. Först för att när du siktar så skjuter vapnet själv efter bara någon kort stund och ibland så hinner man inte sikta in sig på första skottet, och då ens skjutvapen har en egen liten energimätare så vore det kul om man kunde få sikta i lugn och ro och sen skjuta än att stressa iväg ett skott.

Medan vi ändå är inne på mätare så kan vi gå in lite närmare på dem. Du har tre mätare som man ska ha koll på, först så har vi såklart hälsomätare, som är hur mycket liv du har. Vi har energimätare för ditt skjutvapen, d.v.s. hur många skott du kan skjuta. Din energimätare laddas upp om du attackerar fiender. Sist så har vi din staminamätare, den här är viktig att hålla koll på då den är hur ofta du kan hugga med ditt svärd, springa eller kunna hoppa undan fiendernas attacker. Har du slut på stamina så får man röra sig ifrån fienderna , så laddas din stamina snabbt upp igen.

När du dödar fiender så får man Axion, spelets svar på EXP, vi har ett stort val av saker vi kan uppgradera på vår karaktär och i sann Souls-spel så bör man se över vad man fokuserar på att uppgradera. Vill du vara en tank som bara går in och mosar allt i din väg så är liv och styrka som man ska sikta in på, vill du vara röra dig fort och snabbt in och mörda så är kanske stamina och reflex rätt väg att gå.

Något som jag snabbt lärde mig är att jag skulle dö många gånger innan jag skulle klara av spelet, vilket jag kom igenom på ca fyra timmar. Och när man har dött så får man starta från senaste sparpunkt, till skillnad från Souls-spelen så är det ingen brasa man går till utan en reva i tid och rymd. Och om man dör så får man springa tillbaka till där man dör och plocka upp de Axion som ligger kvar där. Ibland så skapas en neongrön kopia av din karaktär som man får leta upp och mörda brutalt.

Så om man oroar sig för att man bara kommer köra samma ställe och dö en massa så behöver du ej oroa dig, då man startar om så kommer alla fiender tillbaka och man kan snabbt spara upp en massa Axion och uppgradera sin karaktär. När jag körde klart spelet så hade jag en massa hälsa, höjt min attackstyrka och stamina så jag kunde ta en massa stryk och hugga för fulla muggar utan att tröttna.

Något som jag fann lite irriterande var att jag hittade ingen karta så jag kunde se vart jag varit eller vart man ska ta vägen. Det hela går ut på att du ska röra dig runt på stationen och försöka hitta ett par nycklar till en stor låst dörr som döljer en mörk hemlighet, ja det eller en söt liten hamster vad vet jag. Att köra på tangentbord och mus fungerade inte för mig alls, jag kunde bara inte anpassa mig efter hur kontrollschemat var upplagt. Ännu sämre då när det inte fanns så att jag själv kunde välja vilken knapp som skulle vara, det var först när jag bytte till min SteelSeries Stratus DUO handkontroll som jag faktiskt kunde uppskatta spelet mera när jag faktiskt visste vad tusan som hände när jag tryckte på en knapp på kontrollen.

Spelet har en väldigt skön mörk design på rymdstationen och monstren man möter på. Stationen ser ut som den har varit övergiven länge och köttiga utväxter kläder väggarna. Under min sista timma av spelet så höjde jag upp ljuset bara så jag kunde få en bättre koll på stationen och dess innevånare. Jag hoppas att i det fulla spelet att vi får se fler lika intressanta designade monster, det finns t.ex. ett monster som ser ut som en jättehand som hoppar omkring och jagar efter en så fort man kommer i närheten.

Ljudbilden är väldigt passande då den är ödesmättande när man springer omkring och hör brummande av stationen och ekona av ens ensliga steg. Ibland så kan avsaknad av musik och bara det ambienta tillföra mer än skrämmande musik, speciellt när de är en stor övergiven station och ekona och brummandet av stationen ger dig mer kalla kårar än ett musikstycke.

Förvänta dig att se detta några gånger . . .

Hellpoint: The Thespian Feast ger oss som spelare en liten mumsbit av vad vi kan förvänta oss att Hellpoint som släpps den 16 april. Spelet är mörkt och ödesmättande, med en intressant design på både stationen monstren vi möter på. Frågan som jag ställer mig inför det fulla spelet är om de kommer lyckas hålla mig som spelare intresserad med den lilla information som vi fick utdelat i det här demot eller om den historian kommer vara mer lättillgänglig, tycker om spel där jag vet vad som har hänt, vad som ska göras och om det finns konsekvenser till mina handlingar.