Trek to Yomi

Har du någonsin drömt om att spela dig igenom en Akira Kurosawa-film? Det närmsta vi har kommit denna dröm tidigare kanske var 2020 års Ghost of Tsushima. Trek to Yomi tar den cinematiska känslan till nästa nivå med en riktigt mörk hämndhistoria.

Berättelsen börjar när den unge samurajen Hiroki måste rädda sin by från banditer. Din mästare, Sanjuro, blir dödad i striden. Det går ett par år och Hiroki möter banditernas ledare, Kagerou, som besegrar Hiroki och skickar honom till efterlivet, Yomi. Hiroki måste nu hitta ett sätt att ta sig från Yomi och tillbaka till den riktiga världen för att hämnas. Berättelsen är mer eller mindre en hämndhistoria och beroende på en del val du får göra senare i spelet kommer slutet att variera. Inspirationen från gamla samurajfilmer är tydlig och berättelsen tar verkligen tag i spelaren, åtminstone mig. Det är intressant att följa Hiroki genom Yomi och jag ville alltid veta vad som skulle hända härnäst.

Spelet utspelar sig i kapitel där du tar dig framåt i linjära områden. Dessa områden är fulla av fiender, samlingsobjekt och uppgraderingar för bland annat hälsa, stamina och avståndsvapen. Trek to Yomi spelar lite på perspektiv. När du samlar föremål och uppgraderingar går du runt i tre dimensioner, medan du i fighter bara rör dig i två. Jag tycker om detta eftersom det bidrar till den cinematiska känslan, att du befinner dig i en samurajfilm. Ibland kunde det dock vara lite förvirrande att söka efter hemligheter i de tredimensionella sektionerna eftersom kameran inte följer efter karaktären, vilket gjorde att jag ibland kände mig desorienterad och inte kunde se var Hiroki befann sig. Det fungerar bra att kameran inte följer efter i strider, men jag hade gärna sett ett alternativ som tillåtit kameran följa efter i de andra segmenten.

Nu har vi kommit till spelets huvudfokus, nämligen striderna. Till en början har du tillgång till två sorters attacker, starka attacker och svaga attacker. Du kan även rulla och parera fiendens attack. Om du spammar knapparna kommer karaktären bli trött och det gäller därför att ha tålamod för att segra. När du kommer längre in i spelet låser du upp fler knappkombinationer du kan använda dig av för att göra kombos, till exempel en finisher (svagt slag, svagt slag, starkt slag) som gör att du återfår hälsa om du lyckas tajma den. Det finns dessutom fyra olika svårighetsgrader som du kan välja (ett låses upp när du klarar spelet), så du kan anpassa upplevelsen lite utefter egna preferenser.

Precis som i Ghost of Tsushima och Sekiro: Shadows Die Twice krävs det att du har tålamod, läser fiender och parerar inkommande attacker i tid. Problemet här är att tajmingen för att parera känns lite “off”. Bara runt 70% av alla pareringsförsök tycks fungera, även om jag har samma tajming på alla. För det mesta känns kontrollerna bra och spelet gör som man vill, men småsaker som detta gör att mekaniken känns aningen ointuitiv. Dessutom har spelet problem med pacing. Det känns som att spelloopen blir lite väl repetitiv efter ungefär hälften. Du går från strid till strid till öppet område med ett altare du kan använda som checkpoint och sedan vidare till nästa strid, rinse and repeat. Några extraelement kommer i form av enkla pussel, men utöver det känns det relativt upprepande. Som tur är spelet bara runt fem timmar (sju timmar om du gör allt) så denna repetition hinner inte bli alltför tragglig.

Den punkt där Trek to Yomi skiner allra mest är utan tvekan den grafiska stilen. Precis som i gamla samurajfilmer är spelet helt svartvitt och för att likna sin inspirationskälla hörs dessutom ett slags filmbrus som ytterligare bidrar till den cinematiska känslan. Särskilt snyggt är det när du når Yomi och får se alla magiska miljöer och varelser i detta filter. Om du stör dig på filtret kan du dock stänga av det, vilket jag uppskattar. 

Även det ljudtekniska är en aspekt spelet hanterar riktigt bra. Musiken är minimalistisk, vilket gör att du tydligt hör ljudet av fiendens rörelser och vädret i din omgivning. Spelet ser inte bara ut som en gammal samurajfilm, det låter som en också.

Ett ansikte i stenen…

Sammanfattningsvis tyckte jag verkligen om Trek to Yomi. Jag gillar hur utvecklarna använt sina inspirationskällor för att skapa en unik upplevelse som bara fungerar i ett spelmedium. Tyvärr lider spelet av en viss repetition i gameplay och en viss ovisshet i kontrollerna, men när spelet är så kort som det är hann jag aldrig riktigt störa mig på dessa aspekter.