Det har äntligen blivit dags att återbesöka Total War: Warhammer serien, men ur ett mycket mer demoniskt perspektiv. Med nya faktioner, en helt ny kampanj och ett förbättrat flerspelarläge, finns det egentligen något att klaga på?
Total War: Warhammer III (hädanefter Warhammer III) är ett spel i två delar. Allt börjar på en kampanjkarta där du förflyttar arméer, rekryterar nya trupper, uppgraderar städer och leker med din faktions unika kampanjmenyer och egenskaper. Den andra delen är striderna som sker när nämnda arméer anfaller varandra, eller städerna, på kampanjkartan. Kampanjkartan är turbaserad där spelaren först gör allt det den vill göra, för att sedan se på vad de andra faktionerna gör när man trycker på ”end turn”. Striderna sker dock i realtid, och det är här man förstår storleken på Warhammer III. Varje enhet i din armé representeras av ett litet kort med en siffra på, och den siffran är det faktiska antalet soldater du har i din armé. Ponera att du i din armé har tio enheter med cirka 100 soldater i varje. En armé på tusen varelser! Denna armé möter självklart en motståndare som är någorlunda lika stor, och striden som följer kan inte kallas annat än episk och unik.
I Warhammer III finns det en uppsjö av små och stora gudar, samt deras mer eller mindre kända anhängare. Nu har en underhuggare till de fyra kaosgudarna, Be’lakor tillfångatagit den döende björnguden Ursun. Detta sätter genast fart på alla andra faktioner runt om i världen då alla vill ta del av Ursun för sin egen vinning. Med det klart, låt oss inspektera de spelbara faktionerna.
Kislev
Kisleviterna är mänsklighetens sista och första försvarslinje mot kaosarméer. De är ett ihärdigt folk som lever långt uppe i norr och går att likna vid medeltida vikingar med krutvapen. De är ett hårt och råbarkat folk som väntar på att deras gud Ursun ska sätta stopp för vintern med sitt vrål. Men just ja, han är ju kidnappad.
I nuläget tillhör Kislev en minoritet av faktioner med bra distansvapen. De gillar faktiskt denna vapentyp så pass mycket att även de flesta närstridssoldater har en puffra i bakfickan. Det låter litet, men har en stor effekt på slagfältet då alla krutvapen har armour-piercing. Detta gör att även dina soldater med den slöaste typen av vapen kan vara ett hot mot den mest bepansrade av fiender. Vi hittar också mysigheter som isbjörnskavalleri, ishäxor och mindre elitförband av issoldater.
Grand Cathay
På samma vis som Kislev är inspirerat av nordiska myter och historia, genomsyras Grand Cathay av östasiatiska influenser, både historiskt och kulturellt. Som legendarisk general i början på kampanjen får du välja mellan två syskon. De är dock mer än syskon, de är också drakar i mänsklig form. Deras draksyster har försvunnit, och björnen Ursun var den siste som såg henne försvinna.
Cathays soldater är uppdelade i olika prisklasser, där bönder med grepar och pilbågar, ridandes på gamla kvigan Berit, kan ta del av stridigheterna för en mycket billig peng. På toppen av pyramiden hittar vi de som har äkta drakblod i ådrorna, inte nog för att förvandla sig till en, men lagom mycket för att få kallas celestial istället för peasant. Dessa presterar mycket bättre än sina icke-drakiga motsvarigheter, men drakar det så kostar det. Cathay har likt Kislev tillgång till krutvapen av olika slag, men också luftballongsartilleri, vilket kavalleri på marken omöjligt kan stoppa.
För denna faktion är BALANS inte bara viktigt ekonomiskt, utan i alla delar av spelet. Alla olika soldater är antingen yin eller yang. Står motsatta nyckelord nära varandra på slagfältet får båda rejäla bonusar i allt från moral till närstridsförsvar. Samma princip gäller på kampanjkartan, där olika byggnader, generaler, och teknologier du forskar fram antingen är yin eller yang.
De fyra kaosgudarna
Trodde du att det var lätt att försvara sig mot kaos? Icke! De är nämligen fyra elakingar, alla med sina egna planer, trupper och funktioner. Alla dessa faktioner representeras av en legendarisk general. Vi tar dem i ordning.
Khorne är närstridsspecialist och magihatare till den milda grad att han varken har magiker eller distanssoldater i sin soldatlista, inga alls! Tack och lov har han snabba hundar och flygande monster som kan fylla upp denna saknade roll. En och annan kanon hittar vi turligt nog också. Denna faktion briljerar dock allra mest på kampanjkartan, med förmågan att skicka iväg nya arméer när de lyckas rasera städer, vilka i sig kan rasera fler städer och skicka ut nya arméer osv.
För Tzeentch handlar allt om kunskap, manipulation, magi och att få planer att gå i lås. För detta krävs enorma mängder magi, magiker, flygande varelser och svävande riddare. Alla trupper i denna guds lista kommer med en sköld som måste brytas igenom innan truppen börjar ta skada. Den fylls också på igen om dina trupper inte tar skada ett tag, vilket är perfekt om man vill smyga fram, hugga till och sen gömma sig igen. På kampanjkartan kan du med hjälp av böcker ändra hur verkligheten ser ut. Du kan få faktioner som förut var de bästa av vänner att förklara krig mot varandra, eller varför inte helt enkelt manipulera en hel stad att falla till dig utan att det spills en droppe blod?
Nurgle vill inget mer än att sprida pest och pina världen över, göra den vacker hade han själv sagt. Hans trupper må vara ruttnande, stinkande och gröna, men de har den högsta mängden hälsa av alla olika truppslag! De är också pinsamt långsamma, förutom de som har tur nog att kunna flyga. På kampanjkartan tar olika pester och sjukdomar form. Dessa har du kokat ihop alldeles själv, och kan mixa och matcha olika symptom för önskad effekt på dina egna/andras arméer.
Slaanesh vill ge dig allt du vill ha. Genom enkla begär sjunger du hens lovord. Detta reflekteras självklart i trupplistan som består till största delen av snabba, skickliga, glaskanoner till soldater som lika snabbt kan krossas vid minsta strategiska felsteg. Dina arméer är rejält mikrointensiva och kräver disciplin att kommendera, så att du inte går för mycket på vare sig offensiven eller defensiven. Du är också en mästare på diplomati och kan utan problem få vem som helst att bli din vasall, förutsatt att du har charmat dem nog, samt har en eller två hemliga kulter i deras städer.
Att spela som demonerna är kul, men inte riktigt lika kul som de andra faktionerna. Detta beror på en kombination av två saker. Det första är att du endast har en legendarisk general per faktion, dessa avgör till stor del hur dina arméer kommer se ut tidigt i spelet och vilka byggnader du eftersträvar att bygga i dina städer för att få tag på rätt sorts trupper för just din general. Det andra är det något smala utbudet av soldater för varje demonfaktion.
Daemon Prince
Tidigare en prins hos Kislev, numera en prins av kaos! Som en lösning på ovan nämnda problem kommer här Daemon Prince faktionen, som bokstavligt talat är en mix av alla ovan nämnda gudar.
För varje stad du tar och strid du vinner viger du segern/staden till en av de fyra kaosgudarna. Detta ger dig poäng hos respektive gud vilket låser upp fler av dennes soldater desto fler poäng du ger till respektive gud. Det låser också upp kroppsdelar till din ytterst unika legendariska general, som närsomhelst på kampanjkartan kan testa på nya kroppsdelar och på så vis bli exakt det din armé saknar. Behöver du en magiker? Ge lite poäng till Tzeentch och hans fågellika extremiteter kommer ge dig tillgång till så kraftfulla trollformler att det verkar overkligt. Mer liv? Fader Nurgle tar alltid så väl hand om sina barn och ger dem långa, hälsosamma liv.
Kampanjen
Den nya kampanjen är utan tvekan en av de bästa bitarna av Warhammer III. För att ta dig till björnguden Ursun och göra vad du nu vill med honom måste du först samla på dig fyra själar från de fyra olika kaosgudarna. Dessa skaffar du genom att besegra varsin av kaosgudarnas alldeles egna demonprinsar. Detta är dock ingen lätt uppgift då du måste besöka gudarnas egna domäner för att få tag på själarna. Här väntar dig svåra utmaningar innan du kan få tag på ditt pris, och slutligen ett survival battle där du ska överleva horder av fiender. Till din hjälp kan du uppgradera dina trupper med extra rustning eller andra verktyg, samt bygga vakttorn och murar för att forma din ultimata strategi. Denna kampanj är långt mycket bättre än Warhammer IIs tidigare läge, och har intressanta effekter på hur resten av spelet spelas.
Spelet har blivit lite svårare, men detta är bara välkommet då en del av svårighetsgraden beror på en något smartare AI vid striderna. Något annat som förvånade mig var att flera av faktionernas startpositioner på kampanjkartan är relativt svåra. Med krig på två fronter från runda ett måste man snabbt krossa allt motstånd åt ena hållet för att sen kunna hänge sig åt det andra. Men detta kräver att du lyckas hålla dina trupper friska nog att slåss flera strider i rad, vilket kan vara en svår sak att göra även för den mer erfarne Total War spelaren på första spelomgången.
Slutligen så har det skett stora förändringar i hur du belägrar stora och små städer, vilket verkligen behövdes. Till att börja med har kartorna blivit större och öppnare. Murar och vakttorn är fortfarande saker du använder, men nu slåss du över kontrollen kring flera viktiga punkter på kartan. Detta är tio gånger bättre och ger genast mer variation jämfört med tidigare spel.
Grafiken ser verkligen bra ut, och jag tycker man har lyckats att ge liv åt soldaterna som är baserade på stela plastmodeller. Musiken är också bra, kanske inte något du lyssnar på till vardags, men utan tvekan något som bidrar till den episka stämningen.
Sammanfattningsvis…
Warhammer III är ett rejält kliv uppåt från föregångaren. Kanske inte ett jättekliv grafiskt eller musikmässigt, men allt annat har förbättrats nämnvärt. Kampanjen, diplomatin, tydligare förklaringar kring hur trollformler fungerar, snyggare truppkort och framförallt; man har förbättrat den svagaste punkten från föregångaren, belägringsstriderna.
Om jag måste leta efter något att klaga på är det att Warhammer III har mycket färre spelbara faktioner jämfört med tvåan. Samtidigt är detta en orättvis jämförelse då tvåan har fem år av DLC bakom sig. För mig är detta ett solklart bra köp, och om detta fortsätter och man expanderar spelet till den grad som man gjort med Warhammer II kommer jag behöva komma tillbaka hit och ändra den utmärkelsen till toppklass. Total War: Warhammer III är Total War när det är som bäst!