Felix the Reaper

Felix the Reaper är ett pusselspel med både inslag av lite äventyr och charmig halvmörk humor. Du spelar som Felix som är en av många arbetare på “the ministry of death” och ditt uppdrag är att beröva människor livet för att helt enkelt göra ett bra jobb.

Den lilla storyn som finns kretsar kring Felix som är kär i Betty, som i sin tur jobbar på “the ministry of life” och är på så sätt en otroligt omaka matchning som eventuellt aldrig kommer kunna bli verklighet. Du får följa Felix på hans jobbdagar och i hans något speciella sätt att hantera arbetet med både dans och musik.

Spelet är uppbyggt i olika kapitel där slutmålen är att döda en person, men vägen dit är inte alltid simpel och du måste göra flera steg så som att flytta rätt tunnor, dra i spakar och se till att rätt handlingar sker så att offrets liv till slut kan avslutas. En viktig detalj är att du också måste undvika solljuset vilket klurar till allt en aning.

Du styr Felix genom att klicka dit han ska gå och om du klickar på föremål som går att flytta plockar han upp dem och tar dem med sig. Detta kan behövas då du måste se till att vägen fram till ditt mål hela tiden är skuggad, eftersom att Felix inte tål solljus. Till din hjälp har du en solförflyttare som har två lägen så att skuggorna kan komma från olika håll så du alltid kan hålla dig på rätt sida. Det går snabbt att sätta sig in i hur det funkar, men det behövs en hel del tänkande så att du förstår hur du ska göra för att avsluta dödsuppdraget. Efter en avklarad bana får du statistik på till exempel hur många förflyttningar du gjorde, hur många gånger du ändrade solen och hur lång tid det tog. Inget av dessa mål är något du måste uppnå för att klara själva banan, utan fungerar kanske mer som en morot att vara snabbare eller på så få steg som möjligt.

Spelmekanik varvas med små scener som spelas upp innan och efter varje bana där du får glimtar av vad du ska göra och vad som kan komma att hända senare. I slutet av kapitlet kommer en scen där själva dödstillfället spelas upp och då har du ju såklart lyckas med ditt uppdrag.

Spelet kan låta brutalt, men är fint och gulligt utformat. Det är en härlig känsla som Felix hela tiden förmedlar med sin dans och musiken i spelet. Man får inte känslan av att man är någon slags dödsängel, utan mer att du är på en helt vanlig dag på jobbet, ett jobb som helt enkelt måste göras.

Scenerna, det simpla gameplayet och den något twistade men charmiga inställningen till döden och livet gör spelet roligt och innovativt. Jag är ett ganska stort fan av pusselspel men tyckte ändå detta var lite svårt, kanske för att man verkligen måste komma in i rätt tankesätt. Det finns dock hjälp att få i form av tips om du klickar dig in i menyn där du kan be om att få se nästa steg, men stundtals tycker jag även att tipsen är för vaga för att underlätta. Men detta kan ju bero på att jag sällan väljer att spela svåra spel utan jag vill hellre njuta och ta mig framåt i spelet, än att känna någon prestige i att jag klarat något riktigt svårt.

Trots sin charm och humor känns det ändå som att något saknas, jag fastnar inte totalt och sitter inte och längtar efter att få se vad som ska hända eller hur nästa bana kan se ut. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men i mitt fall kan det ha att göra med svårighetsgraden. Du kan ju faktiskt ta hur lång tid på dig som helst med att klara en bana, men jag känner nog att jag hade velat ha det lite lättare. Man vill inte sitta och känna sig dum som inte förstår hur man ska kunna lösa saker. Men om man vill varva ned med några timmar klurigt pusslande och hjärnträning på kvällskvisten, så är detta en bra kombinationen av pussel, charm och humor. Oavsett vad du egentligen tycker om själva spelandet kommer du att älska Felix och hela hans värld.