Star Stuff

De flesta av oss har nog kommit hem någon dag efter jobbet och tänkt eller sagt ”Nej det här var ingen bra dag på jobbet…” med förhoppningen att morgondagen blir bättre. Men det här spelet tar det till en helt ny nivå.

I Star Stuff spelar du som Mija och du har din första dag på jobbet på en stjärnfabrik. Ja du läste rätt, en fabrik som gör stjärnor helt enkelt. Problemen börjar snabbt samlas dock och det är ena grejen efter den andra du behöver fixa. Du blir försäkrad om gång på gång att det är helt säkert, samtidigt som andra karaktärer får halvt panik över ens tanken på vad du ska göra. Men det går bra, du dör inte i alla fall och det får man se som en seger ibland tycker jag!

Du klampar runt i den här fabriken och blir allt eftersom introducerad för olika typer av robotar, eller bots som spelet har döpt dem. Dessa bots kan göra olika saker. Vissa kan lyfta saker, vissa kan programmeras att gå till platser, vissa har laser och lite smått och gott helt enkelt. Spelet introducerar dessa i en bra takt så det aldrig känns övermäktigt men inte heller tröttsamt och tråkigt. Du får tillfälle att lära dig hur de ser ut och vad de gör innan en ny variant introduceras.

Generellt har jag uppfattat mönstret med introducering av nya botar och nya inslag av programmering (som jag kommer förklara alldeles om en stund) hör ihop med vilken del av fabriken du klampar omkring i. Du börjar i Starlight Plaza och får sedan gå till andra utrymmen där nya banor, eller pussel om man nu vill kalla dem för det, väntar dig. Efter att du klarat av ett visst antal banor låser du upp Novascope som tillåter dig att snabbt resa mellan de olika områdena och således banorna. Detta är väldigt smidigt att ha till sitt förfogande om du är som mig och prompt vill klara alla banor i spelet. Du behöver då inte gå runt och leta speciellt mycket utan kan se relativt enkelt vart du har banor kvar att klara av.

Nåväl, tillbaka till vad jag nämnde innan, programmering. För att dessa bots ska göra vad du vill behöver du givetvis förklara för dem vad du vill att de ska göra. Precis som en vanlig dag på jobbet alltså. Till en början är kommandona relativt enkla, gå dit, vänta på den här knappen, gå någon annanstans. Med tiden blir de dock mer komplexa och vid vissa tillfällen har det hänt att jag uttryckt en eller annan mindre charmerande fras för att beskriva spelet i fråga… Du får till slut till exempel ”if”-kommando. Alltså att om knapp 1 är av ska laser 1 vänta till knapp 1 är på innan den vrider sig med- eller moturs. Det låter kanske simpelt men å fy vad frustrerande det kan vara! Du kan även efter ett tag programmera in att dina bots loopar sina kommandon, vilket gör att de gör det de ska om och om och om igen. Jag kan nästan garantera att du vid något tillfälle kommer utbrista ”Nej men sluta! Vad gör du?!” i ett tappert försök att spelet hör dig och genast slutar upp med det oacceptabla beteendet, vilket givetvis inte kommer göra varken från eller till när spelet inte är röststyrt.

Kontrollerna är enkla vilket är skönt när hjärnan måste arbeta med annat. Du går med de vanliga WASD-tangenterna och klickar på det du vill åt. Spelet fungerar även att spela på Steam Deck och vad jag märkte så var kontrollerna lätta att komma ihåg och hitta även där. Det fungerade även sömlöst för mig att spela några banor på datorn, byta och spela några banor på Steam Deck för att sedan byta tillbaka till datorn. Allt hade sparats och det var bara att fortsätta med det du höll på med innan du avslutade.

På banorna kan du också hitta ”Unidentified Star Stuff” som du lämnar in till ett lab för att kunna byta färg på Mija. Här kan du också byta lite huvudbonader om du har klarat tillräckligt många banor. Kattöronen är rätt söta faktiskt i mitt tycke.

När du har klarat en sektion med banor samlar du in en del av ”superstjärnan” och när du har klarat spelet är denna komplett. Jag blev ärligt lite besviken på slutet då jag hoppades på ett dunderpussel till bana som slutkläm men … Spelet är ändå värt att gå igenom trots detta. Slutet är inget som hållit mig vaken på nätterna.

I korthet så är det på den vägen det är i Star Stuff. Du möter på andra arbetare som kan ha något roligt att säga till dig, du låser upp nya områden som har lite andra teman, bots och kommandon tills det att du lagat allt som gått snett i fabriken. För varje område finns också några ytterligare utmaningar, ett gäng banor som du egentligen inte ”behöver” göra men spelet är smått beroendeframkallande så du kommer troligen vilja göra dem ändå.

Ljudet har sina stunder och matchar väl med spelet. Det gör förvisso musiken också men i vanlig ordning med denna typ av spel blir den lätt monoton och hjärnmosande så jag spelade faktiskt till större del utan ljud. Banorna är varierade och utmanande. Vissa gånger som sagt var det riktigt frustrerande men lösningarna i sig är inte svåra, du måste bara låsa upp delen av hjärnan som låter dig se lösningen. Det i sig kan ju vara en utmaning och ibland kände jag mig verkligen färdig med spelet för tålamodet tog slut. Ändå kunde jag inte riktigt ge mig och förr eller senare löste jag det.

Star Stuff är inte ett jättelångt spel men jag tycker ändå att det finns tillräcklig variation på banorna för att du inte ska kunna memorera alla lösningar. Med andra ord tåls det att spelas om, vilket jag kanske får för mig att göra. Du känner dig lite extra smart när du till slut knäcker den där koden, eller så känner du dig extra dum för du inte tänkte på det tidigare. Jag tror att du trots detta kommer ha roligt under tiden!

P.S. Om någon bana känns riktigt svår kan du få tips. Då ger spelet dig vilka kommandon som behövs och vilken ordning de ska köras. Tro dock inte att detta hjälper dig genom hela banan, du måste ändå lista ut vilken robot som ska göra vad och när.