Hem RecensionerSpelrecensionerPlaystation Gran Turismo 7

Gran Turismo 7

av Fredrik Olsson

Ni vet den där killen på skolgården, han som vet extra mycket om ett specifikt ämne och pratar så energiskt och passionerat kring det att man blir trollbunden. På samma sätt framställs utvecklarna av Gran Turismo 7. Så där överdrivet nördiga att det är svårt att värja sig. Frågan är om dess djupa nördsnack tappar momentum till slut eller om vi snärjs in ännu mer?


Med en slogan som nästan skrytsamt beskriver spelet som ”The real driving simulator” ska jag inte sticka under stol med att jag blev mäkta skeptisk. Många bilspel har framhävt realism, fantastisk fysik, realistiska väderlekar och allt mellan himmel och jord. Är då Gran Turismo 7 en äkta simulator? Svaret är intressant nog… nja. Är Gran Turismo 7 ett riktigt välgjort bilspel då? Jomenvisst!

När det kommer till ”The real driving simulator” är det lätt att tänka att det ska vara en hardcore simulator. Ni vet ett bilspel där man måste lära sig varje bils innandöme, ställa in tusentals justeringar och uppleva själva bilkörandet som ohemult svårt då det vägrar att kompromissa på ”realismen”. Gran Turismo 7 är detta och samtidigt paradoxalt nog inte. De tre svårighetsgraderna som finns i spelet bjuder på assistans i både synliga hjälpmedel såsom hjälp med att bromsa in och liknande. Du kan dessutom anpassa varje svårighetsgrad så du får det till en nivå som passar just dig.

Det bästa här är att uttrycket ”The real driving simulator” är en (med flit) arbiträr sådan. På många sätt och vis stämmer det faktiskt nämligen. Ser man till den enorma skillnaden i hur bilar upplevs, den riktiga påverkan av olika underlag (särskilt om regn faller) och idén om att faktiskt tänka på hur du kör istället för att gasa hela tiden, då är detta sannerligen en ”äkta” simulator. Men vad du däremot inte behöver tänka på är detaljerna kring varje bana. Du kan om du vill gå in på djupet, men oftast leder spelet dig intuitivt vidare – både sett till progression och lärandet kring körandet – på ett sätt som fångar in alla typer av spelare.

Som ny inför Gran Turismo-serien hade jag spel som Dirt Rally 2, Project Cars 3 eller V-Rally 4 i åtanke, särskilt när ordet simulator smögs in. Men där de spelen eftersträvar (utöver Rally-biten) en realism i bilkörningen där banor på många sätt behöver vara nära nog taktiska, når Gran Turismo 7 istället en mittpunkt mellan simulator och arkad. Fysiken, ögat för detaljerna och framförallt det genuina intresset av bilar finns verkligen här, men det går inte till överdrift utan mixar en skön blandning av lärande kring bilhistoria, driftrundor och framförallt kortare varvbanor där du hela tiden känner att du har chansen att vinna.

Just denna balans är verkligen något som är svårt att hitta i bilspel och här är det tacksamt. Först var jag ärligt talat orolig för att spelets upplägg med en fiktiv stad som meny, och lite (till synes) omständlig förflyttning däremellan skulle bli ett gissel – men så här i efterhand så passar det som handen i handsken.

Spelmässigt är själva bilkörandet på en nivå där dessutom snabba demonstrationer på specialbanor (du kan t.ex. ta dig an specialutmaningar eller uppgradera ditt körkort på små minibanor) adderar till ett redan välformat intryck. Spelet har mängder av bilar, men då du nästan likt en visual novel, pratar med olika NPC:er, ges uppdrag som hela tiden resulterar i att du får bilar. Det är ett väldigt välgjort knep för att dels ge dig sann bilhistoria och frambringar den där moroten att bara köra ett mästerskap till hela tiden… Mästerskapen går snabbt att klara av (så länge du tar pallplats åtminstone) och du får pengar, bilar och lite nördigt bilsnack. Det är helt enkelt en oväntat indragande spelupplevelse bara detta i sig.

Om vi då kollar på detta ”bilsnack” så handlar det verkligen om passion. Utvecklarna gillar att hela tiden låta NPC:er eller rena montage att strömlinjeformat föras in medan du uppgraderar bilar eller tar dig vidare i mästerskapscirkusen. De går lätt att skippa om så önskas. Vad som också adderar enormt till presentationen är grafiken, ljudbilden och laddningstiderna. Ögonblickliga laddningstider gör att dåliga försök till att exempelvis klå tider, lätt och snabbt kan startas om. Att spelet samtidigt också är rejält snyggt – där framförallt bilarnas detaljrikedom är fenomenal – förstärker intrycket ännu mer. Visst, det är inte riktigt i Forza Horizon 5 nivå, men gunget i bilarna och den rytande bra ljudbilden ökar inlevelsen kolossalt. Det enda som drar ner detta är musiken, som antingen är klassisk musik eller halvsåsig nittiotalsrock (?!). Ja, musiken är verkligen vad som drar ner helhetsintrycket mest… men då detta kan ackompanjeras av egen musik (om du t.ex. lyssnar på Spotify) känner jag att det är en petitess. Det enda roliga med musiken är de specialbanor där man ska köra ikapp en låt(?). Ja det finns musikbanor där du under tidslängden av en låt ska hinna åka så långt som möjligt – helst klara hela låten. Därefter kommer en playback av din körning… i takt till musiken! Lite festligt, och bjuder på ett avbrott i mästerskapsåkandet.

Nåja, vad det här resulterar i är ett spel som oblygt vet vad det är – ett spel som uppskattar bilar och deras historia, och där varje bil (om man vill grotta ner sig d.v.s.) är en mindre historielektion. Det är så pass att jag ärligt talat blev smittad av deras oblyga fascination inför bilkonsten, att det verkligen adderar till upplevelsen.

Med allt det sagt finns det saker som kanske inte är för alla – och det är själva banorna. Till skillnad från rallyspel och deras öppna landskap är det här istället kända banor ute i racingvärlden som gäller. Det innebär att det mestadels är varvbanor med fokus på att slå sina konkurrenter. Inte mycket är på tid, utan du behöver egentligen bara buffla dig fram så är seger närmre än om du skulle gjort på samma sätt i andra spel. Visst kan du öka svårighetsgraden, men det visade sig inte addera till spelets generella skojfaktor tyvärr, utan blev då lite för rigid i upplägget.

Det är därför ganska långt ifrån exempelvis Forza Horizon 5:s gästvänliga ”hoppa in och kör över en åker”-tänk. Här behöver du definitivt vara mer medveten om banorna, även om de som sagt inte blir ’full-on’ simulator. Forza vet exakt vad det är, medan jag ännu kämpar lite om vad för slags bilspel detta är.

I slutänden är det dock exakt detta som gör att jag måste rekommendera det så starkt. I kontrast med många andra bilspel står det ut och känns unikt. Det är tillgängligt från start för alla – i alla fall sett till körandet (trots att både realismen och fysiken finns där), men de urbana banorna kan uppfattas mer sträva i jämförelse med andra bilspel, och kan därför bli ett hinder för vissa. Men om du precis som jag gillar förutsättningslösa bilspel (eller spel i allmänhet) med detaljrikedom, passion och samtidigt en tydlig progression, då är detta något för dig. Gran Turismo 7 är inte den där äkta bilsimulatorn där ute… men den definierar om termen ”bilsimulator” och låter spelare ovana såväl som vana känna att de kan komma någonstans. Att resan verkligen är målet, och gasen är något man inte alltid har tryckt i botten. Mumma helt enkelt!

ADDERING TILL RECENSION – UPPDATERING AV SPEL EFTER LANSERING (2022-03-27)

Som recensent är det med tacksamt att kunna få tillgång till spel innan lansering och kunna ge spelare där ute så rena och objektiva intryck som möjligt. Gran Turismo 7 kom att ändras dagar efter release och har på många sätt förändrat det totala intrycket. 

Vad som står kvar är ett spel som fortfarande i sig är underhållande och harfantastiska köregenskaper. MEN som kommer med ett stort ’what if’! nu! De mikrotransaktioner som förts in är sådana som dels påverkar spelets ’grind’ för att nå en mängd bilar och spelet har blivit mer nerlusat av dessa är jag rädd. De är inga som egentligen påverkar själva storyläget eller de kampanjer som finns – men för de som verkligen vill få alla bilar i spelet… är detta något som vi verkligen inte kan stå bakom.

Den otroliga mängd ’grind’ som krävs nu för de samlare av bilar (in-game) är ärligt talat väldigt tråkig att se. Visst, det ogiltigförklarar inte själva spelets grundläggande spelmekanik, välgjorda kampanj eller fysik – men att spelare nu påtvingas denna taktik gör att vi ändå måste starkt rekommendera ALLA potentiella köpare att tänka både en eller två extra gånger innan ett eventuellt köp. Att Sony släppt igenom denna typ av mikrotransaktion och därmed skapat en obalans i spelets jagande efter nya bilar är tråkigt. 

Så ändrar vi därför utmärkelsen och slutbetyget?

Spelet i sig, aspirationerna från utvecklaren och dess tekniska såväl som spelmässiga ”know-how” är fortfarande rejält bra. Jag kan inte föreställa mig att utvecklarna själva slagits för att få in dessa mikrotransaktionsaspekter – även om det fanns ett visst ’grind’ redan innan, och känner att spelet fortfarande är oerhört bra för vad det är. För de som ’in-game’ faktiskt vill få tag på alla bilar, då ber jag er undvika spelet… och för er är detta EJ toppklass – snarare bara ett spel värt att kolla in i rea-backen. Men för alla som är ute efter spelandet och inte direkt jagandet efter alla extrabilar (som egentligen är helt valfritt) så kvarstår nedan slutomdöme. 

Men ja, ni bör tänka över en extra gång innan ett köp… eller rentav skippa detta OM det är jagandet efter varenda bil i spelet som lockar mest. Tråkigt men sant.


Specifikation

Denna recension baseras på Playstation 5 versionen.

 

i samarbete med PriceRunner

Recensionsex tillhandahållet av Sony.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar