Total War: Three Kingdoms

Det känns som att det var så sent som igår jag tog mig an Total War Saga: Thrones of Britannia. Min oro jag lyfte då var om Creative Assembly hade fått slut på idéer och hade börjat släppa samma spel om och om igen. Nu är Total War: Three Kingdoms här och denna gång tar vi oss tillbaka till forna Kina, så låt oss ta en titt i fall det finns något nytt och fräscht!

Total War i fyra stycken eller mindre.

Man känner sig lite som en trasig CD skiva, nu när det är fjärde gången jag ska förklara konceptet bakom Total War. Men så klart kör vi det en gång till. Spelet utspelar sig växelvis mellan två lägen. Ett strategiskt läge och ett taktiskt läge. Om vi börjar med det ordningsbaserade strategiska läget utspelar det sig över ett kartblad med vy över dina territorium, städer och arméer. I detta läge får du möjlighet att flytta runt dina arméer, uppgradera dina städer och konspirera mot dina fiender och tillsammans med dina allierade.

Om du väljer att anfalla en fiendes arme eller stad växlar vi över till det taktiska läget som utspelar sig i realtid. Där du får kontroll över dina enheter på gruppnivå. Och eftersom vi nu är tillbaka i verkligheten handlar det nu om mer jordnära enheter så som kavalleri, bågskyttar, spjutmän och mycket mer. Dessa grupper har sedan tillhörighet till en egen general, som kan ge dem tillfälliga lyft i styrka samt stärka moralen med sin närvaro. Den bekanta sten-sax-påse aspekten återvänder där olika enhetsarketyper har olika styrkor och svagheter mot varandra.

Som tidigare nämnt utspelar sig Three Kingdoms i Kina, närmre bestämt startar kampanjen vid 190 f.Kr. Denna gång ser vi ett väldigt stort fokus på diplomati och relationer, både inom och utanför din egen fraktion. Under spelet gång får du utse generaler och politiker till olika ämbeten i din regim, och man skall vakta sin rygg. Om en av dina generaler inte uppskattar hur du styr ditt land eller den positionen du gett dem, kan de mycket väl försöka förråda dig. Likaså gäller mellan fraktionerna, du kan bygga starka band med andra fraktioner som stöttar dig genom krig eller misär, eller så kan du själv förråda dem för personlig vinning.

Ett nytt alternativ som är värt att nämna är möjligheten att växla mellan Romance och Historical. De historiska läget förklarar sig självt rätt bra, men i det romantiserade läget förvandlas dina generaler till Kung Fu action hjältar som kan ta sig an 100-tals soldater på egen hand och även utmana fiendes generaler till en mot en dueller.

Grafik och ljudbild.

Inte för att grafiken någonsin har varit dålig i Total War spelen, men just på estetik fronten har spelet fått något av ett ansiktslyft. Stilen på menyer och gränssnitts element är oerhört mycket mer passande till eran som spelet utspelar jämfört med tidigare iterationer. Dock så tåls de att säga att gränssnitten kan vara snygga, men de hindrar dem inte från att försämra spelupplevelsen till och från. Det är till exempelvis inte ovanligt att element täcker för varandra, samt att spelet inte visar dig rätt information i kritiska lägen.

Ljudbilden är som alltid klockren. Musiken i kartvyn är oerhört stämningsfull och bidrar till den tidigare nämnda erans atmosfär. Det enda klagomålet jag har är det konstanta ältandet från din rådgivare, som verkligen alltid avbryter en mitt i de djupaste tankarna om sitt nästa strategiska drag.

Personliga tankar och synpunkter.

Då kommer vi tillbaka till den stora frågan om det finns något nytt att ta sig i detta Total War. Och jag skulle vara villig att säga att de korta svaret är Ja. Den bekanta kärnmekaniken vi älskar från Total War finns här och den är mer stabil än någonsin. Para ihop detta men utvecklad diplomati och familjemekanik så finns det många pluspoäng att hämta hem här. Om man aldrig någonsin spelet Total War innan är detta ett bra ställe att börja och om man är en veteran av serien är detta ytterligare en stabil iteration att ta sig an.