En av de största spelikonerna är tillbaka i Pac-Man World: Re-Pac, en remake på en sidskrollande 3D-plattformare från 1999. Den genren är kanske inte det första man tänker på när man hör Pac-Man. Hur pass väl har Pac-Man anpassat genre? Ja, det återstår att se när jag tar en närmare titt på spelet!
Pac-Man har ett födelsedagskalas och spökena Blinky, Pinky, Inky och Clyde kommer dit och våldgästar. De hade från början tänkt att kidnappa Pac-Man, men eftersom alla på kalaset nästan ser likadana ut kidnappar de alla, förutom honom. Det blir nu ditt jobb som Pac-Man att rädda alla Pac-människor genom att besegra Toc-Man, spökenas ledare. Storyn är inte särskilt märkvärdig eller en stor del av spelet, du får en inledande filmsekvens som berättar detta och det är mer eller mindre allt. Jag tycker dock det fungerar för vad spelet är, det är ju trots allt mer story än vad Pac-Man-spel brukar ha.
Spelet utspelar sig i några hub-världar, som innehåller ett antal banor och en boss. När du klarar en bana låser du upp nästa och så vidare. Och när du klarat bossen låser du upp nästa värld. Världarna är oftast inte så långa (tre-fyra banor och en boss), men det finns en del hemligheter att hitta i banorna. Till exempel finns det frukter du kan samla som låser upp hemliga dörrar. Bakom dessa dörrar kan det bland annat finnas extraliv eller mynt du kan använda för att få extraliv och poäng i en spelautomat som dyker upp på slutet av banorna. Utöver frukterna finns det även sex bokstäver på banorna, en för varje bokstav i Pac-Mans namn, som du kan samla på dig för att öka dina poäng. Spelet i sig är inte särskilt långt (ca fem timmar), men om du vill samla allt och få high-scores på banorna kan du dubblera det.
Pac-Man World: Re-Pac är en sidskrollande 3D-plattformare. Det innebär att du rör dig från vänster till höger medan du tar dig genom plattformsutmaningar och besegrar fiender. Spelet är även i en 3D-miljö, vilket betyder att du kan röra dig i fler riktningar än bara bakåt och framåt. Ett problem jag har med detta är dock att kameran är fast och går inte att justera. Detta gör det svårt att få perspektiv på var man faktiskt befinner sig. Det händer ofta att jag hoppar till min död för att jag inte ser på vilken breddgrad jag befinner mig, vilket känns orättvist, särskilt eftersom jag behöver börja om från början av banan om jag tappar alla liv. Detta hade kunnat förhindrats om man antingen kunde justera kameran så man såg mer exakt var man befinner sig eller om spelet hade skrotat 3D-aspekten helt och hållet. Jag tror egentligen på det senare, eftersom spelet i mångt och mycket fungerar som en 2D-plattformare i grunden.
Som Pac-man har du ett antal handlingar du kan utföra. Du kan hoppa och när du hoppat kan du “ground pounda” om du använder samma knapp när du är i luften. Du kan även ladda upp dig för att springa en kort distans. Detta används när man ska ta sig upp för branta backar eller när man ska få igång en snurrande plattform. Med en annan knapp kan du även sväva i luften en kort stund (flutter jump). Jag hade hade personligen föredragit om denna funktion hade bytt plats med ground pound, för ibland råkade jag falla till min död av att jag ground poundade när jag skulle sväva, eftersom det känns mer naturligt att man svävar och hoppar på samma knapp. När du tar dig fram på banorna kommer du att plocka på dig kraft-pellets. Dessa kan du använda för att kasta på fiender för att ta kol på dem. Utöver vanliga kraft-pellets finns det extra stora pellets som förvandlar till till arkad- Pac-Man och låter dig äta upp spöken.
Ljudbilden i spelet är något jag verkligen uppskattar, både genom ljudeffekterna, som tagit inspiration för effekterna i de gamla arkad-spelen, men även musiken som har tagit huvudtemat från serien och remixat den i olika stilar för att passa in i de olika banorna. På så sätt känns ljudbilden både nytänkande och familjär samtidigt. Grafiskt tycker jag också det gör ett bra jobb med att representera denna familjaritet, med bland annat poängsiffror som dyker upp när du dödat en fiende.
Sammanfattningsvis tycker jag att Pac-Man World: Re-Pac är ett intressant spel som har tagit ursprungsmaterialet och överfört det till en 3D-plattformare. För det mesta hade jag kul med det, men på grund av det otydliga perspektivet som ledde till en hel del frustration och till viss del även hur knapp-layouten såg ut når spelet inte hela vägen fram i min mening.
Denna recension baseras på PS5-versionen.
Spelet finns till samtliga plattformar.
PAC-MAN World: Re-Pac.
i samarbete med PriceRunner
Recensionsex tillhandahållet av Bandai Namco.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.