Drova – Forsaken Kin

I en döende värld där varje korn som drivs upp ur jorden är ett arbete fyllt med svett och blod. Där varje dag är en kamp om liv och död. Hunger och mörka skuggor i skogen precis utanför eldens varma sken är lika trogna kompanjoner som de slitna människorna vid din sida. Det berättas om en annan värld, en värld med fred och lugn. Den världen är bortom din räckvidd och ter sig som en saga tillverkad för att skänka hopp till dårar och barn. Men genom ödets nycker hittas en artefakt, en artefakt som bevisar det du aldrig vågat tro. Det legendariska landet Drova existerar och du kan ta dig dit.

Drova – Forsaken Kin är ett RPG skapat av Just2D som eftersträvar känslan hos äldre spel i samma genre. Just2D är en liten indiespelstudio från Tyskland på sex personer som gör spel under sin fritid, med fokus att göra ett spel som ”inte håller din hand.”

Likt andra spel i samma genre så formas världen runt dig av de beslut som du tar. I den oförlåtliga värld som Just2D har format kan du komma att känna både stolthet när du tar dig framåt och utvecklas, samt känna samvetskval då du frågar dig själv vilket på vems bekostnad dina framsteg kommer. Det lånar också väldigt väl från keltisk mytologi och kultur för att skapa en värld där människan, naturen, djur samt andar lever i en känslig balans.

Hahahaha jag är i dödlig fara.

Jag fann mig själv i en värld där överlevad inte bara är svårt utan till synes omöjligt. Grödorna växer knappt och de djur skogen har var mer sannolika att döda mig. Men en dag föll en sten från himlen, en sten som druiderna kände igen som en artefakt ifrån Drova, det legendariska landet – landet där svält och konflikt upphört. En sen kväll smög druiderna ut i skogen, jag följde naturligtvis efter ut i dimman. Men andarna i dimmans syn på människor var inte blid, de gick till attack för att driva ut oss. Efter att ha överlevt attacken och aktiverat några magiska runor på ett gäng stenar kändes den, en närvaro så påtaglig att det blev svårt att andas. En Divinity, världens naturgud närmade sig och efter att ha skymtat det svarta vildsvinet vars form det bär slets jag ur min värld och in i Drova. När jag vaknade fann jag mig i en gammal trasig by utan en enda människa eller djur i min sikt. Därifrån tog jag mig ut i världen in i Drova bara för att upptäcka att jag var för sen, det legendariska landet utan svält och konflikt dog för tusen år sedan. Det enda som finns kvar är ruiner från en tryggare tid.

Just2D har skapat en värld efter förfallet där folk är splittrade, antagonistiska och desperata. Världen är byggd med alla möjliga olika personer och personligheter som ger världen en oväntad realism. En sak som verkligen säljer världen som levande är att det är väldigt få personer som inte har ett personligt namn, även om dem inte gör något annat än att säga ”Goddag” har dem i alla fall ett namn. Världen är fylld med ljud som hackspettar och diverse naturliga skogsljud när du är i olika områden som passar väl in för vart du är. Världen är också full med små detaljer som skapar en känsla av verklighet som jag faktiskt inte förväntade mig, som att hitta en katt och kunna klappa den, klappa den och klappa den.

Du behöver inte sluta, faktum är att jag spenderade alldeles för lång tid med att klappa den första katten jag hittade, men när jag hittade nästa katt reagerade den inte alls som den förra utan behövdes lockas på med mat. Jag insåg snart att Just2D har ansträngt sig att till och med ge djuren egna personligheter och handlingsätt. Något som egentligen är helt onödigt i de flesta fall, men de bestämde sig uppenbarligen för att göra världen så varierad och levande som det bara gick.

Tre timmar väl spenderade.

Du kommer med allra största sannolikhet råka vandra utanför den metaforiska stigen som gjorts tillgänglig, och få uppleva hur det känns att vara på botten av näringskedjan. Det är spelets sätt att få dig att inse att dina vapen och rustning inte är tillräckliga även om din stridsteknik är duglig. Vad innefattar då strider i Drova? Drova – Forsaken Kin har fem närstridsvapen som du får känna dig fram med som kan användas i kombination med en sköld om du får en hand fri. Vi har svärd som är ett balanserat vapen i styrka och attackhastighet, dolkar som kräver bägge händerna, vilka är snabba men ger lägre skada. Spjut som har längre räckvidd och yxa är långsam, men den slår hårdare än Mike Tyson. Har du en sköld i ena handen kan du nog gissa hur den funkar, men skulle du välja att inte ta en sköld får varje vapen en signaturattack som gör det väl värt att väga fördelarna av varierande attacker mot mindre skydd.

Vi har också avståndsvapen i form av pilbågar och slungor som gör avsevärd skada på håll, men som jag tyvärr skulle avskriva som tråkiga att använda. I striderna byggs din fokus upp. Fokus ger en tillgång till olika buffar och förmågor som kan göra skada eller åsamka fiender statusar som t.ex. sår som långsamt gör skada över tid. Fokus är även knutet till de magier som du möter under spelets senare del. Vapen kan hittas Lite varstans i Drova men rustningar hittas lättast hos de faktioner som du kan svära in dig hos.

Du kan under spelets gång lära dig nya färdigheter inom den stridskonst som du valt, du behöver först hitta en lärare för det vapen du valt vilket återigen påvisar vikten av att vara en del av ett samhälle i Drova. Det finns en sorts färdighetsträd, men det enda sättet att låsa upp dem är genom att ta hjälp av de lärare jag nämnde tidigare, detta ger en känsla av realism då du naturligtvis inte magisk skulle kunna något utan hjälp på riktigt.  Just2D har också valt att din väska aldrig kan bli full vilket gör att du kan plocka på dig allt du tror är av värde utan att behöva lasta av dig någonstans, vilket bara kan beskrivas som ett spelarvänligt val och öppnar upp alla vägar för det du vill skapa senare.

Crafting systemet är tämligen enkelt, du hittar material alltefter som du spelar, oftast längs med den väg du redan reser och de sidospår du lockas till växer eller gömmer sig de växter och mineraler som du behöver. Du kan använda det du hittat om du fått tag på de olika receptet som finns till salu hos olika köpmän i Drova. Av det som du kan tillverka är maten den som är ett måste, då den ger dig vissa buffar och tillåter en långsam helande effekt. I övrigt är det inte mycket som jag kände verkade nödvändigt. Det finns möjlighet att tillverka elixir som ökar dina grundegenskaper, men de är begränsade av de sällsynta och välgömda ingredienserna som behövs.

Striderna är en stor del av resandet mellan olika platser och utforskningen då det inte verkar finnas en enda varelse som tycker att din närvaro är acceptabel. Det gör tyvärr att i vissa instanser och senare i spelet allt oftare att det bara känns som att jag trycker på vänster musknapp och repetitivt slår gång på gång. Det blir som mest tydligt när jag slåss i grupp med andra som kan ta uppmärksamheten från fienderna, varpå jag kan stå still och slå på dem. Det är såklart precis det som kompanjoner ska göra men det ändrar inte att striden kan bli ganska trist. Trots det fanns det gott om möjligheter för den envise att försöka ta sig an fiender som är mycket starkare än förväntat och lyckas, jag hoppas du dör mindre än jag gjorde när du tar dig an de utmaningarna.

Stilvalet att göra ett pixelspel ursäktar sig ganska snabbt då det trots sina begränsningar är riktigt vackert och levande. Djur och växter känns distinkta, designen på attacker av olika slag känns genomtänkta samt välanimerade. Den pixliga grafiken lockar fram en viss nostalgi till spel som exempelvis de första Fallout spelen, men jag upplevde aldrig att det användes som en krycka för att locka in folk som saknar tiden när deras ben inte gjorde ont när de ställde sig upp, utan som ett berättigat och medvetet val.

Musiken särskiljer sig från grafiken och ackompanjerar stämningen, platsen och situationen som den spelas mer än vad den gör Drovas övriga pixelart. Med det menar jag att istället för att passa in stilen till  resten av spelet stilistiska val, har de istället valt att låta musiken anspela på den keltiska kultur som Drova är stöpt i genom att använda forntida stråk, sträng och blåsinstrument. Det som aldrig kompromisas är dock den bistra och allvarliga stämning som musiken förmedlar. Jag måste påstå att musiken är toppklass för det den ska göra och det är att sätta stämningen i Drovas tröstlösa värld.

Storyn i helhet kan jag bara beskriva som utmärkt skriven. Sidouppdragen är många och får dig att vilja hitta människor att forma band med eller utforska världen som öppnats upp framför dig. Från det att jag landade Drova mejslades världen ut riktigt snyggt, folk pratar om andra människor som du inte har mött och när du äntligen möter dem har du redan en bild och kunskap om personen, som ärligt talat hade varit obehaglig om en främling visste första gången ni träffades. Dock är det värt att säga att det tar ganska lång tid för huvuduppdraget att verkligen komma igång, kanske lite för lång tid för att sidouppdragen ska väga upp helt och fullt, men när det kommer igång är det fyllt av känslor som glädje, melankoli och ren självtvivel. Hur spelet fortgår är alltid upp till dig, det varierar beroende på vem du allierar dig med och vad du väljer att göra. Det finns ingen tydlig skurk, ingen maktgalning eller ond varelse som siktar mot världsherravälde. Det finns bara deperata människor som försöker överleva och göra världen bättre. Sen finns du, en till synes obetydlig människa som verkar vara i centrum av allt. Till slut kunde jag inte säga om jag var hjälten, eller skurken jag trodde jag var ute efter.

Drova – Forsaken Kin är ett spel jag är övertygad skulle falla de flesta rollspelsfantaster i smaken. Jag vet att jag nämnt det tidigare men det tåls att upprepas att världsbyggnaden är särskilt bra. Jag kände också vid flera tillfällen att jag betvivlade mina val som jag gjort i all välmening och ifrågasatte kostnaden av mina handlingar. Jag menar att konsekvensen av de val du gör är inte alltid är tydliga först, för att sen nästan ge dig magknip över vad du åsamkat folk då dina beslut ofta återkopplas någon gång senare, stora som små. Drova drar in en i sig på ett sätt som jag sällan stöter på, jag började spelet som jag alltid gör, som en hjälte och en god man. Men efter en tid i Drova var jag inte bättre än många andra och försökte göra livet för min pixliga lilla avatar lättare.

Då det finns flera faktioner som du kan ansluta dig till som påverkar hur spelet utspelar sig finns det också anledning till att spela igenom det flera gånger. Just2D har visat att även om de är nya som utvecklare har de en vision och driv för att göra ett spel som håller hög kvalité. Drova har med sin tröstlösa mörka värld trängt sig in i mitt hjärta och jag ser fram emot att få spela igenom det en gång till, samt Just2Ds nästa spel.