Persona 5 Tactica

Med taktiska strider ska vi fly från altargången i bästa manga-stil.

För många behöver Persona-serien ingen presentation. En populär serie rollspel som hängt med sedan mitten av 90-talet. 

Handlingen utspelar sig parallellt med den i Persona 5 som jag inte har spelat vilket gjorde att jag kände mig lite vilse i dialogen. Det verkar dock ofta finnas ett alternativ i de dialoger som finns som fördjupar sig lite för oss som annars hade saknat en del bakgrundsinformation. Ett exempel på detta är att gruppen med karaktärer kommer in sammansvetsade med alter egon som att det vore en självklarhet.

Grundpremissen i de flesta Persona-spel är att det finns en grupp ungdomar som kämpar mot något som händer, hamnar i en parallell värld där det med tiden utvecklar krafter som kallas Personas. En form av gestaltning av deras inre styrkor.

Nu till Persona 5 Tactica. När vi en dag går in på vårt favoritfik Cafe LeBlanc hamnar vi plötsligt i en alternativ värld. När vi går ut för att undersöka stöter vi på den giftassugna och smått galna karaktären Marie och hennes bröllopsstridsvagn. Hon slänger magiska halsband på nästan alla i vår grupp och en slängkyss senare är dom i trans. Phantom Thieves of Hearts som vår grupp heter måste nu räddas. När vi flyr stöter vi på Erina som är chef för motståndsrörelsen som försöker störta Marie som håller på att ta över och kontrollera staden. Vi upptäcker också att en försvunnen presidentkandidat från den vanliga världen finns här. Hur gick det till? Och varför? Under spelets gång kommer vi stöta olika fiender och kämpa mot våra vänner. Det uppenbara sättet att rädda en vän är ju att skjuta hen med ett skjutvapen. Berättelsen i sig är tämligen linjär och förutsägbar och det hände från och till att jag kom på mig själv med att klicka mig igenom dialogen så snabbt som möjligt. Dock innebär inte det att jag tappade intresset, bara motivationen att läsa allt.

Spelmässigt är det ett tämligen enkelt upplägg. Det finns 2 moment, strid eller paus i vårt cafe/kommandocentral. I kommandocentralen sker berättelsen i vårt äventyr i dialog format. Vi har även via menyer möjlighet att köpa vapen eller uppgradera/förändra våra personas. Efter ett litet tag kan vi även få extra uppdrag här som kan ge lite extra resurser att handla för eller ge våra karaktärer erfarenhetspoäng som vi kan använda i ett färdighetsträd. Det finns också möjlighet till att prata internt i gruppen för lite extra berättelse och information.

När vi känner oss färdiga för att gå vidare klickar vi på mission i vår meny. Nu kommer det lite mer dialog, följt av lite mer dialog, sedan är det dags! I striden har vi en grupp bestående av 3 karaktärer, dessa kan vi i början byta ut. Om en karaktär dör under striden så får vi möjligheten att plocka in en av våra andra tillgängliga karaktärerna. Vårt bibliotek av tillgängliga karaktärer utökas utmed spelets gång. Stridens förlopp är enkel:

1. Flytta karaktärerna (olika karaktärer kan gå olika långt)
2. Utför handling för varje karaktär (attackera, persona eller avstå)
3. Avsluta rundan
4. Se vad fienden gör
5. Börja om på steg 1.

Utmed spelets gång kommer det nya företeelser i striderna. Detta kan vara när det kommer höjdskillnader och vi kan planera utefter detta eller när det kommer explosiva tunnor som går att använda. De vapen vi kan köpa spelar in på flera sätt, dels styrka men det kan även vara så att de kan träffa flera fiender. Vapnen är huvudsakligen skjutvapen. Personas kan också användas som vapen, dessa har olika krafter som el eller eld. Men de kan också vara helande så att vi kan återställa lite hälsa till vår trupp. De har även funktionen att genom att avstå från att göra en handling kan få en buffert på något sätt. Det kan vara att ge truppen hälsa eller att karaktären kan röra sig längre nästa runda. Variationen på fiender är tämligen liten men utökas i viss mån utmed berättelsens gång.

Vi rör oss på stridsfältet genom ett rutsystem. Olika karaktärer kan röra sig olika antal rutor. Det finns taktik i hur vi går då det finns rutor som återställer hälsa eller om vi ställer oss bakom något som gör att fienden får svårare att träffa oss. Alltmedan striden fortlöper kan det komma inslag av berättelse.

Kontrollerna är enkla och antal knapp-kombinationer är få. Ljud och röster är bra. Röstskådespelarna hade kunnat infinna sig i vilken småhysterisk engelsk anime som helst. Grafiken är avskalad men välgjord och jag skulle säga att den är tämligen tidlös.

För mig som uppskattar spel som Arcadian Atlas, Mario + Rabbids och Shining Force passar det som handen i handsken. Jag hade trevliga 20 timmar och jag tror det går att klämma ut några timmar till.