Andan är i halsen, hjärtat bultar, och jag känner de odöda i hälarna, medan jag rusar mot min hembas och säkerheten däri. Med den sista gnuttan av styrka lyckas jag hastigt kravla mig över muren som omger huset, och äntligen är jag i säkerhet. I alla fall för den här gången, snart är det dags att ge sig ut i det okända på nytt…
Äventyret lockar dig att springa extra långt, men överlevnadsinstinkt och sunt förnuft övervinner. State of Decay 2 ger dig som spelare möjlighet att föra samman olika personer du träffar på, och på det sättet skapa en koloni. Men inget är enkelt, när kolonin ligger mitt bland zombie-infesterade hus och fält. Inte nog med det, de du ser efter behöver även vila, mat, medicin och hög moral. Annars kan allt gå åt pipan riktigt riktigt snabbt!
VAD ÄR DETTA EGENTLIGEN?
State of Decay 2 är ett överlevnads- och ’crafting’ spel där dina val verkligen kan ge konsekvenser. Inte så mycket i dialogval, utan snarare i hur du väljer att spela. Vill du genomsöka ett till hus innan du tar ditt pick och pack och beger dig hem till din bas. Eller riskerar du din karaktär, för att få den där åtråvärda ryggsäcken som kan ändra moralen för alla där hemma? När som helst kan du råka göra ljud ifrån dig eller rentav ses av en zombie för att sekunden senare bli överhopad av sju-åtta zombies – alla med lika glupsk aptit för lite hjärna. Ja, dessa val är ibland svåra att välja i ett spel där tiden tickar mot undergång konstant.
Nåja, nu har ni fått en känsla för spelet, men vad är det då mer exakt – inom ett mer gamer-terminologiskt sätt. Jo, det är en singel- eller Co-op upplevelse i tredjepersonsvy, där du ränner runt, letar resurser, vapen, mat, medicin etc. med det självklara målet i att enbart överleva. Dina karaktärer har alla namn och personlighet, och ett antal olika färdigheter som ökar under spelets gång. Men det viktiga är att hitta rätt person för rätt sak. Kanske vill du utöka din trädgård, så du kan odla föda bättre, eller uppgradera ditt kommunikationscenter genom att hitta en person som är bra på datorer. Hela tiden handlar det om att ha rätt personer för just dina ändamål. Detta innebär att du faktiskt fäster dig vid dina personer som du lär upp (de lär sig ju mer de gör något – ex. om en person som kan ’cooking’ gör mat, så höjs nivån för denna färdighet), då du är beroende av vissa. Om du får dina karaktärer att göra uppdrag tillräckligt mycket, så kan de få högre status och till slut nå ledarstatus, vilket innebär fler facilitetsmöjligheter och i slutändan bättre moral – i.e. bättre leverne för dina kära överlevare. Ens bas har nämligen inte bara utrymme för att spara ens ovärderliga medicin, vapen, ammo, mat m.m, utan kan som jag redan nämnt producera saker själv. Därför så kan man lämpligtvis producera saker och ting själv genom att skapa olika faciliteter.
Hur som helst, på den vägen är det egentligen, du ser till att hela tiden förse din hembas med ’rucksacks’ (ryggsäckar) som förser själva hembasen med resurser som dina andra karaktärer – de som lämnas kvar när du är ute på uppdrag, kan använda sig av. Spelet är tufft; det finns många gånger då ditt begränsade utrymme gör sig påmint, när du är ute och plundrar gamla hus. Ska jag behålla ammunitionen jag hittade eller medicinen. Visst kan jag komma tillbaka, men ibland är man långväga bort, och med uppdrag och sjuka/arga karaktärer på hemmaplan. Tiden är emot dig många gånger och valen blir därför svårare ju längre du spelar.
Denna aspekt är spelets absolut starkaste sida. Nerven som skapas många gånger, särskilt då det är perma-död på ens karaktärer, gör att man försöker konstant få med sig så mycket man kan utan att för den delen inte pusha sig lite extra. Många gånger blir det en skön balans, som gör att man hela tiden spelar – bara en liten stund till.
Värt att nämna är att fysiken och dödandet av zombies är riktigt tillfredsställande. De mosas på ett slafsigt och roligt sätt, och får dig att gärna slå in skallen på en dum zombie – så länge de inte är i en flock förstås. Fysiken och utseende överlag på spelet är bra, om än knappast fulländad på några sätt.
I ETT TILLSTÅND AV FÖRFALL
Dessvärre finns det andra aspekter av spelet, som kan få dig att snabbt tappa orken. Den redan nämnda hembasen med sina faciliteter, är inte alltid tydlig (definitivt inte för en förstagångsspelare, då tutorial biten är högst sparsmakad), och du kan ibland finna att det du behövde visar sig vara något helt annat än det du redan byggt ihop. Alla typer av faciliteter är givetvis bra, men om du senare i spelet behöver flytta till en större hembas, så kanske du redan lagt många timmar på att uppgradera dina karaktärer samt de faciliteter som du initialt trodde var bäst. Tips, ha alltid någon med datorkunskaper. Överlag så saknas en tydlighet i vad som gör vad, vilket säkert State of Decay veteraner kan, men som en nybörjare skulle må bra av att få mer förklarat för sig.
Sedan kommer vi till det som i skrivande stund är den absolut största nackdelen hos spelet just nu. Buggarna. I både singelspel- och betydligt mer i multiplayer, så blir spelet segt, och buggar ut totalt. Ibland mer, ibland mindre. Extra tydligt är problemet i att fastna i saker – om det så är din karaktär eller bil, och vips så dör en karaktär på grund av buggar. Och då spelet på mångt och mycket skapar en egen och väldigt personlig relation till dessa karaktärer så är det sjukt irriterande.
Laggen som vi märkt i multiplayer har dessutom varit påtaglig – framförallt på Xbox One sidan, där situationer uppkommit som mer eller mindre fått min medspelare att sluta spela. Glitchar, lagg och en kroppsfysik (med oerhört irriterande AI) gör att spelet tappar oerhört mycket.
Sedan kan man tycka att det känns märkligt att utvecklarna inte lät spelet vara riktigt Co-op – nu är det snarare att du bjuder in en annan enklav (din kompis) och sedan kan denne hjälpa dig. Det den personen får ut är egentligen främst i att dennes färdigheter blir bättre, och prylar. Här hade jag gärna sett att spelutvecklarna gett oss genuin co-op-upplevelse där vi delar allt i basen och bygger upp den tillsammans. I nuläget kan bara värden göra det mer eller mindre. Tråkigt för att detta kunde varit en av spelets riktiga ’sellingpoints’.
Fotnot.
Jag hoppas att utvecklarna fixar många av de största problemen, för om så är fallet så är detta en klar rekommendation. För att inte tala om att det dessutom är ett spel som är Xbox Play Anywhere (crossplattform – vi har testat att spela på både Xbox One och Windows 10 om det är köpt digitalt). samt att det är en del av Microsofts prenumerationstjänst ’Xbox Game Pass’. Om ni har Game Pass idag, så ska ni definitivt ta ner det – men med det sagt så är det faktiskt inte så dyrt att köpa heller – bara runt 250 kronor. Visst i nuläget är det lite väl buggigt, men lite längre fram så kan det definitivt vara värt det. I vårt fall fungerade det bäst i Windows 10 versionen.
State of Decay 2. Lägsta pris 249 kronor enligt Prisjakt.nu 2018-05-16
Recensionsex tillhandahållet av Microsoft
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.