Helvetet är översvämmat! Alla dess invånare stormar ut ur jorden och sprider död och förintelse. Ingenting kan stoppa dem, inte ens vi. Trots att vi med våra karaktärer har magiska förmågor till vårt förfogande, kommer till slut även vi gå vårt öde till mötes. Det enda vi kan göra är att hålla oss vid liv så länge som möjligt och ta med oss så många djävlar vi kan till dödsriket.
Vampire Survivors är ett spel som tituleras att vara ett Casual Game. Det vill säga att det går att ta sig an spelet utan att alltför mycket krävs av spelaren och kan fungera som ett tidsfördriv under poddlyssnandet, discordsamtalen eller dylikt. Vi tar på oss rollen som en karaktär, till en början kan vi välja en men senare kommer vi att kunna låsa upp fler. Vad vi ska göra är att springa runt på ett område. Ett gäng monster kommer dyka upp och det enda vi som spelare kan göra är att undvika dem. Den valda karaktären har en typ av projektil som slungas iväg med jämna mellanrum. Vi kan planera vår framfart så att monster träffas av projektilerna och förintas. Vi kan dock inte göra någonting åt när dessa projektiler avfyras.
Monstren släpper turligt nog ifrån sig blåa juveler som vi ska samla på oss. En stor mätare i skärmens övre del fylls på för varje juvel vi plockar upp och när den är fylld pausas spelet tillfälligt och vi får här möjlighet att uppgradera karaktären. Antingen fyller vi på med fler projektiler, eller förstärker de vi redan har. Vi kan också se till att karaktären inte förlorar lika mycket hälsa och att den rör sig snabbare. Vid tillfällen när vi har eliminerat tillräckligt många fiender kommer en skattkista dyka upp, i den döljer sig en av de tidigare nämnda uppgraderingarna. Vi kommer även råka ut för specialvapen som kommer hjälpa oss tillfälligt att hålla horderna av djävlar på halster. Djävlarna kommer dock bli fler och fler hela tiden. Det kommer till slut vara så mycket fiender att man inte kommer att överleva. Skulle man mot förmodan klara sig i hela 30 minuter, kommer en enorm röd lieman manifesteras och göra processen kort med oss. Vad som vi även kommer samla på oss under sessionerna är guldmynt. Guldmynten använder man för att via startmenyn inhandla nya karaktärer och permanenta uppgraderingar.
Det låter ju helt vansinnigt egentligen med ett spel där man oavsett hur man bär sig åt kommer att dö i slutändan. Att du dessutom inte kan påverka någonting annat än riktningen karaktären springer åt skulle nog få många att undra om man inte glömde att implementera vissa element innan man publicerade spelet? Men det är just den här enkelheten som gör att spelet vinner över mig. Jag har faktiskt lagt en hel del tid i spelet när det befann sig i Early access och blev ärligt talat förvånad över hur många gånger jag faktiskt startade igång spelet. Jag tror det faktum att utmaningen i spelet ligger i att testa “hur långt kommer jag klara mig den här gången” eller “finns det guld i änden av de helvetiska horderna?”. Jag hamnar i ett läge där min hjärna får ta en paus och jag låter bara min vänstra tumme arbeta på handkontrollens styrspak och låta spelets version av ödet göra precis vad det nu har planerat att göra med mig.
Utseendemässigt vill spelet charma in spelarna med nostalgi och bekanta element. Fonten på startmenyn kombinerat med grafiken under tiden man spelar skriker NES och i synnerhet Castlevania. Musiken och ljudeffekterna spelar an på samma strängar då det låter som att man saxat ut musik och ljudeffekter från spel från just denna era. Det passar sig riktigt bra. För människor som på ett eller annat sätt upplevt de gamla Nintendo-spelen, väcker det såklart nostalgiska känslor. Här är det absolut inte menat som en skymf, utan tvärtom. Även om spelet är nytt, kommer det här någonting som vi känner igen och en känsla av trygghet. Vi kan slappna av här. Eftersom att spelet vill att vi ska ta oss an det, när vi bara vill ha en lugn stund för oss själva, eller bara slå ihjäl lite tid är väl en avslappnad trygghet precis det vi vill känna?
Även om jag tidigare pratade om att jag ser charmen i att bara stänga av hjärnan och låta spelet göra vad det vill, har jag en aning gnäll när det kommer till detta. Jag kan nämligen ha lite svårt för slumpfaktorn i spelet. Jag förstår att det låter konstigt eftersom att det är en stor grej av vad spelet är och vill vara. Jag kan dock inte blunda för att det förekommer tillfällen, där jag svär åt att inte få någon uppgradering som hjälper mig på det sättet jag vill. Hur jag med mina gulligaste kattungeögon ber om att få vissa specifika uppgraderingar och den eldiga besvikelsen jag känner över att inte få den. Som sagt hör den här frustrationen eller vad man nu ska kalla det för till upplevelsen, men jag kan inte bortse från det heller.
I slutändan har jag inte så mycket att säga egentligen. Vampire Survivors vet precis vad de vill göra och gör det väl. Det är ofantligt skönt att sätta igång spelet och bara slå ihjäl lite tid, ibland i syfte av avslappning och bara försöka överleva så länge det bara går. Är man ett fan av Casual Games, men skulle vilja ha aningen mer utmaning skulle jag vilja säga att Vampire Survivors är ett givet köp. Är man tveksam till eller inte har testat på genren tidigare, rekommenderar jag att spana in spelet i alla fall. Även om det är ett mer avslappnat spel, finns det som sagt en utmaning här som jag tror kan tilltala många. Det finns många banor, karaktärer och färdigheter att låsa upp. Och med tanke på spelets koncept innebär det oerhört mycket spel för en liten peng.
