Chants of Sennaar

Det finns ett högt torn i ett fiktivt land som reser sig likt Babels torn. Det finns olika typer av folkslag runt om och inom tornet som är helt och hållet isolerade från varandra. Legenden talar dock om en främling som kommer sammanlänka dessa folkslag igen. Kommunikation och språkförståelse står på schemat helt enkelt.

I Chants of Sennaar tar vi på oss rollen som en anonym figur iklädd en kåpa som anländer till en by där han inte förstår språket överhuvudtaget. Vi ser bara en massa obegripliga symboler, som både förekommer i skrift på skyltar och det är även dessa symboler som förekommer i invånarnas tal. Det är upp till oss som spelare att hjälpa huvudkaraktären att förstå språket. Karaktären journalför nämligen samtliga symboler som hen råkar ut för första gången. Via en meny kan vi på varje symbol skriva en hypotes kring vad vi tror att de betyder. Vi kanske tror att symbolen betyder mörda, men efter att ha sett symbolen i olika sammanhang kanske vi inser att den snarare betyder öppna. Efter en stund där vi varit med om situationer där vi behöver lösa pussel och problem baserade kring språket, kommer karaktären plocka fram sin bok. Vi får då se upp till fem eller sex teckningar och vi ska då med hjälp av de symboler vi har samlat ihop, para ihop rätt symbol med rätt teckning. När vi placerat ut alla symboler på rätt plats, kommer vi efter en ljudsignal se facit.

Vad som är lite tråkigt med dessa glosförhör, är att du bara får reda på att du gjort rätt när du placerat ut alla symboler på rätt plats bland de aktuella bilderna. Jag hade gärna sett att jag kunde få reda på att bara en symbol är placerad rätt, för det finns risk för att fastna i ett tråkigt trial-and-error parti. Dessa glosförhör är förvisso inte obligatoriska, du kan strunta i dem helt och hållet. Men pussel kommer bli avsevärt mycket lättare och du kommer definitivt förstå historien bättre om du genomför dem.

Jag uppskattar på det stora hela pussellösningarna i spelet. Om vi bortser från språk-aspekten, som förvisso är en stor del till att jag gillar dem, eftersom jag är lite av en språknörd. Förutom språkbiten är de väldigt mycket grundade i logik. Du kan lösa många problem om du bara har ett logiskt tänkande. Jag uppskattar detta väldigt mycket då det aldrig känns särskilt långsökt. En stor del är även läsförståelse såklart. Kör du fast i ett pussel kan det vara en bra idé att kolla genom de skrifter och väggmålningar du sett, så är chansen stor att svaret kommer uppenbaras för dig. Tyvärr förekommer det pussel i den senare delen av spelet som verkligen blir en stoppkloss. Jag vet att du som utvecklare bör skruva upp svårigheten ju längre fram spelaren kommer i spelet. Men framåt slutet av spelet är ledtrådarna väldigt diffusa, jag sitter och blir både irriterad och arg. Varpå jag försöker dammsuga området efter någon slags hjälp som jag inte får. Jag tror problemet är att utvecklarna hade lite väl bråttom med att bli kryptiska eftersom uppförsbacken plötsligt blir avsevärt mycket brantare än vad den varit förut.

Eftersom att vi har att göra med ett Peka-Klicka-Äventyrsspel är det inte mycket att tala om sett till kontroller. Eftersom att du klickar med musen var du vill att karaktären ska gå, vilka objekt du vill interagera med etcetera. Spelet fungerar även mycket bra med handkontroll. Skälet till det är att då släpps pekandet och klickandet, utan du styr då karaktären på ett mer traditionellt sätt. Således är det bara att välja den kontrollvarianten du känner dig mer bekväm med. Spelet har även partier där du ska smyga dig genom förbjudna områden. Även här fungerar kontrollerna väldigt bra oavsett om du spelar med mus eller handkontroll. Jag vet att smygpartier har en tendens att skrämma bort spelare, men jag kan lugna er med att de partierna är få och det är ganska långt mellan dem, plus att utvecklarna har varit medvetna om sina begränsningar vilket för med sig att de partierna fungerar väl.

Jag är väldigt förtjust i den grafiska stilen. Den ser både färgglad och mystisk ut, vilket passar stämningen i spelet väldigt väl. Eftersom att du under tiden som du lär dig språket i varje område, får du inte bara ledtrådar till pusslen. Utan det är även här du får fram narrativet. Vad gömmer sig verkligen högst upp i tornet och hur ligger allting egentligen till? Alla olika folkslag har sin egna förklaring och förhållningssätt till att klättra högre upp. Vissa säger att det bara är ’De utvalda’ som får göra det. Andra menar på att det bara är de mest gudstroende som förtjänar att klättra upp och andra menar på att det bara är idioter som inte kan leva i nuet som vill sträva uppåt. Det finns även data stationer som du stöter på med jämna mellanrum. Här kan du resa mellan alla stationer du har upptäckt. Du ser även textkonversationer mellan de olika folkslagen, där du ska översätta meddelandena för att på så sätt få dem att förstå varandra och umgås igen. Ljudbilden består mest av olika typer av musik som passar varje område väl och tjänar verkligen sitt syfte i att sätta stämningen på spelet i stort.

Chants of Sennaar är ett väldigt unikt spel. Jag tycker att de förvaltar sin språkgimmick på ett oerhört bra sätt och det är väldigt lätt att komma in i spelets logik. Givetvis gäller det att du som spelare behöver uppskatta det väldigt långsamma tempot och ta dig tid till att suga in miljöerna. Spelet kommer inte tilltala varenda spelare där ute, utan kommer främst hitta sin publik hos fans av äventyrsspel. Med det sagt tycker jag verkligen att spelet är bra för sin genre och jag hoppas det kommer komma liknande spel, eftersom att utvecklarna visar att det fortfarande går att göra bra och unika saker i en genre som annars är till för nostalgiker.