Koboo: The Tree Spirit

I december 2023 gick Koboo: The Tree Spirit i mål på kickstarter med en oerhört liten marginal. Lite drygt nio månader senare släpptes det på Steam. Hur har Honest Rouge Games förvaltat dessa månader?

Det finns en uppsjö av spel som kopierar varandra, det är absolut ingen hemlighet. Det svåra med det är att hitta något som står ut och som känns fräscht. Kan Koboo: The Tree Spirit vara ett av de spelen? Honest Rogue games är ett spelföretag som är baserat i Kanada. Tidigare har de släppt spel som Crash The Core, som är en deckbuilder och Traveler’s Bastion som är en tower defense i samma pixelstil som Koboo: The Tree Spirit. I detta spelet har människor tagit sig in i skogen för att utnyttja dess magiska resurser för egen vinning och bryr sig inte om vad de förstör på vägen dit. Du är du den sista skogsanden som försöker skydda det urgamla trädet i mitten av den magiska skogen du lever i. Kommer du att kunna kämpa emot människorna och rädda din värld?

Till din hjälp har du olika vapen som du får av din beskyddare i spelet, Mara. Hon verkar som en länk mellan dig och de olika banorna du måste ta dig igenom. Det finns en hel del olika vapen att välja mellan. Du har dina klassiska knivar om du vill vara snabb, långsvärd om du hellre vill göra lite mer skada men vara långsammare, du kan skjuta iväg projektiler och tillsist har du möjligheten att plocka upp lite mer defensiva sköldar som gör passiv skada över tid på dina motståndare. Jag tycker att det är en bra balans på vad du har för vapen och du kan verkligen anpassa det till hur du själv vill spela. Efter att ha kommit ett par banor in, låser du upp ett ytterligare vapen, vilket ökar dina möjligheter att kombinera lite som du känner för. Alla vapen går dessutom att ingjuta med olika passiva förmågor. En del är positiva och några är både positiva och negativa. Du kan till exempel öka snabbheten med dina vapen, men på bekostnad av hur mycket skada du gör.

Annat som kommer att vara hjälpsamt är de olika sakerna du kan plocka upp från naturen. Det kan vara insekter, fiskar eller blommor. Alla har olika egenskaper som kan tillföra Koboo en hel del. Fiskarna ger dig favours som du kan använda för att låsa upp olika förmågor och djurandar. Blommorna planterar du i din trädgård för att få mer av denna valutan, som det är när man kokar ner det. Vad insekterna gör kan jag helt ärligt inte säga eftersom jag under mina timmar som jag spelade det inte lyckades fånga en enda (!). Du kommer också att få möjlighet att frammana krafterna från olika djur i skogen. Allt från råttor till vargar kan bistå dig i din kamp för skogens överlevnad och dessa kan du sedan uppgradera för att göra maximalt med skada. Trädgården kommer du till efter att ha besegrat en stor boss, och det är också här du kan låsa upp olika färdigheter. Nya vapen, fler vapen att välja mellan i början av banan, andra ingjutningar och nya djurkrafter. Med blowgun t.ex får du ett blåsrör som skickar ut pilar med jämna mellanrum, men bara rakt fram. Du har alltså ingen möjlighet att styra det där själv.

Nu låter det som att med allt detta, är det en liten bit kaka att spela detta. Men låt mig krossa de där drömmarna med en gång; Koboo är allt annat än lätt. Du kan bara ta skada tre gånger innan du dör. Med tanke på att fienderna har en tendens att bli ganska många behöver du manifestera alla dina kunskaper du har lärt dig när det gäller hur du ska undvika slag, när du ska vara aggressiv och när du ska vara passiv. Du får tillbaka ett liv om du klarar en bana, och om du klarar en boss, får du full hälsa. Allt detta går dock att justera i spelets meny. Svårighetsgraderna går från chill – där fiender rör sig långsammare, du har fler liv och du slår hårdare, till impossible där fienderna är brutalt snabba, du får inte tillbaka full hälsa efter en bossfight och du gör inte lika mycket skada. Detta gör att trots sin initiala svårighetsgrad, kan Koboo spelas även av dig som vill ha en lite lugnare upplevelse.

En annan utmaning är banorna och hur de är utformade. Till att börja med är det plan mark med något enstaka hopp och hinder. Ju längre in i spelet du kommer, desto mer komplicerade kan banorna bli. Fiender spawnar på olika platser och de väntar liksom inte på att du ska komma till dem, de attackerar med allt de har hela tiden. När sedan bossen kommer har du det ännu svårare eftersom mitt i allt, kallar hen in förstärkning och kan därför inte själv ta skada förrän de nya fienderna är besegrade. Varje ny boss har ett nytt rörelsemönster, vilket gör att du som spelare inte känner att det blir upprepande. Detsamma gäller fienderna. I början är det tre, fyra stycken som alternerar, men efter första stora bossen blir det mer variation. Några fiender flyger medan andra skickar laser från himlen. Variationen är en av alla saker som gör att spelet tilltalar och gör mig mer nyfiken på att fortsätta spela.

Om vi ska ta en liten paus från hur man spelar Koboo och prata lite om spelmekanik och liknande. Du har möjlighet att spela både med mus och tangentbord eller om du hellre vill spela med kontroll, har Koboo stöd för xbox-kontroll. Jag försökte spela med mus och tangentbord men i ärlighetens namn gick det fantastiskt dåligt. Jag fumlade och stressade med tangenterna och kom nästan inte förbi första banan. När jag dock bytte till kontroll gick allt mycket bättre. Det kändes smidigare att röra på din karaktär och det var lättare att komma åt de olika knapparna du behövde trycka in för olika saker. Till saken ska ju också sägas att jag inte är en supervan tangentbordsspelare eftersom konsol är mitt primära val. Om det är så att du är mer van vid PC kanske det är precis tvärt om för dig. Men att möjligheten finns att välja är fantastiskt.

En aspekt som orsakade viss frustration var svårigheten att ta skärmbilder, vilket verkar vara unikt för just detta spel. Standardmetoden via F12 på Steam fungerade inte, något som jag inte tidigare stött på i andra titlar. Detta tvingade mig att använda Nvidias GeForce Experience genom att trycka alt+z och manuellt navigera till funktionen. När detta sedan upphörde att fungera, fick jag förlita mig på Windows egna verktyg med win+shift+s. Processen för att ta skärmdumpar blev alltså onödigt komplicerad, och bilderna blev sällan som jag tänkt mig. Även om detta inte är ett stort problem, kan det vara irriterande för de som ofta tar skärmbilder.

Nästa sak som gör mig lite smått irriterad är att när du dör, är det att börja om från första banan igen. Alla uppgraderingar är kvar, men om du har otur, är det en lång väg tillbaka till där du var. Som tur är blir det lite enklare på grund av dina uppgraderingar, men ett par checkpoints hade verkligen inte skadat.

Åter till saker som gjorde spelet bra. Musiken är underbar och kompletterar de olika banorna väldigt fint. När du är i trädgården är det lugnt och harmoniskt, men ute i strider finns det intensiva där som gör att du sätter dig lite längre fram på stolen. Grafiken är bra. Eller den är okej. Jag är inte ett stort fan av pixelgrafiken i spel egentligen, men jag förstår att det ibland är det enda man har möjlighet till och då är det viktigt att ha ett bra spelupplägg. Koboo har verkligen det och briljerar stundtals med tempo, humor och strider. Efter intensiva strider kommer ett bonusrum och där får du fiska eller titta på någon slags dockteater. Din trädgård behöver vattnas och du kan till och med sätta dig på en av bänkarna som är utsatta, bara för att ta det lite lugnt och andas ett tag.

I slutändan uppskattade jag Koboo: The Tree Spirit mycket mer än vad jag trodde att jag skulle göra. Om det beror på min fetisch för spel som är svårare än att knyta skorna på en ettåring som ser en fjäril, eller om det är för att spelet fångar in mig i en förtrollande värld. Det är såklart en blandning av båda. Det är vackert och det är sorgligt samtidigt. Glöm inte bort att det kan vara svårt och är på grund av det inte riktar sig till alla men du kan få dig en tankeställare, om du är den typen av spelare som vill sätta dig in i den moraliska aspekten. Vill du bara ha ett fantastiskt spel dock fungerar det precis lika bra. Koboo blandar in det äventyrslika från rogulike-spel som Dead Cells och den ibland brutala svårigheten från valfritt soulslike-spel.

Och vem vet; de kanske till och med lägger in lite checkpoints i spelet.