Gestalt: Steam & Cinder

Är du sugen på ett Castlevania-doftande Metroidvania i en steampunk-setting? Då kan Gestalt: Steam & Cinder vara något för dig! Ett spel som kombinerar RPG med utforskande och plattformande i pixelgrafik. Är du redo, soldat? Det är dags att ge sig ut på uppdrag!

I en era av ångmaskiner och robotar…

I Gestalt: Steam & Cinder följer vi Aletheia, en elitsoldat kallad för “Soldner” från staden Irkalla där hon tar sig an diverse uppdrag. I huvudstaden Canaan lurar en ondska och det är ditt jobb att sätta stopp för den, samtidigt som du möts av existentiella frågor. Vem är du egentligen och vad har du för koppling till det som försiggår? Ja, den som tar sig an spelet får se!

Det är tydligt redan från start att narrativet i Gestalt: Steam & Cinder har ett stort fokus. För det mesta tycker jag att det är intressant, även om det kan bli rörigt att hålla koll på alla termer som etablerats i världen. Mot slutet föll dock det mesta på plats och jag kände mig nöjd med upplevelsen från ett narrativt perspektiv. Om du gillar steampunk, mechs, eller en intressant och unik värld kommer du nog finna något av värde här.

Intro…

Utforska och anpassa

Som jag nämnde i ingressen är Gestalt: Steam & Cinder en Metroidvania, det vill säga ett plattformare, i detta fall en tvådimensionell sådan, där du rör dig på en stor sammanhängande karta mellan områden. Något jag verkligen uppskattar med spelet är att det har minimalt med backtracking. Progressionen känns naturlig och du hittar lätt vart du ska härnäst, utan att behöva ta dig från ena sidan av kartan andra. Du har en uppdragslista med huvuduppdrag och sidouppdrag, där det tydligt står beskrivet vart du ska härnäst. Jag uppskattade verkligen denna form av progression. Jag kände mig aldrig vilse.

Något jag också uppskattade var längden. Jag rullade eftertexter efter ca 8.5 timmar och då hade jag en “completion rate” på 95%.. Världen är dock inte tom, utan det finns en mängd olika hemligheter att leta reda på, som hundvalpar och kristaller som ger dig erfarenhetspoäng. Trots sitt fokus på narrativ och utforskande är spelet kort och koncist, vilket jag kan uppskatta i det hav av långa och episka spelupplevelser vi befinner oss i.

Något annat jag verkligen uppskattade med Gestalt: Steam & Cinder, som får det att stå ut i sin genre, är dess RPG-element. Precis som i de äldre Castlevania-spelen går du upp i nivå av att döda fiender och bossar. När du ökar i nivå får du erfarenhetspoäng du kan använda i ett erfarenhetsträd som påminner mig och Sphere Grid från Final Fantasy X. Trädet utgår i en stam och utifrån denna stam går ett antal noder som du kan välja att sätta dina erfarenhetspoäng på. En nod leder till exempel till utökad hälsa, en annan till mer skada och den tredje leder till att du får tillgång till mer hälsobrygder.

Detta erfarenhetsträd är djupt och anpassningsbart utifrån hur du vill spela spelet. Om du spelar spelet naturligt kommer du nästan automatiskt att nå maxnivå och på så vis kunna fylla hela erfarenhetsträdet i en genomspelning. Jag uppskattade detta, då det gjorde det möjligt att se allt detta system hade att erbjuda. Vissa kanske anser att detta tar bort återspelningsvärdet, men då kontrar jag med att du inte “måste” fylla hela trädet om du inte vill, samt att du kan variera vägen du väljer att ta i trädet vid olika genomspelningar.

En garde!

Striderna i Gestalt: Steam & Cinder kändes tillfredsställande och responsiva. Du har två olika vapen att använda, ett svärd och en pistol. Båda dessa vapen har sina egna användningsområden och utvecklas med nya förmågor under spelets gång, som ett starkt slag med svärdet som kan slå ner kristallväggar och ett laddat skott med pistolen som kan ta ner sköldar på bossar snabbt. Fienderna och bossarna har nämligen en sköld–mätare och när denna når noll gör du mer skada mot fienden och de blir oförmögna att strida under en kort stund. Pistolskott är i regel mer effektivt mot sköldarna, medan svärdattacker tar ner fiendens liv. Oftast är alltså den bästa taktiken att skjuta ner fiendens sköld innan du går fram och slår ihjäl den med ditt svärd. Eftersom jag inte var rädd att överlevla under spelets gång upplevde jag att spelet är på den enklare sidan.

De flesta bossarna gick ner ganska snabbt och jag hade inga större bekymmer under spelets gång, förutom mot slutbossen där jag fick fokusera mer. Det blir säkert mer utmanande om du ignorerar fiender och dylikt dock. Spelet har ett utrustningssystem likt hur det är i många rollspel där du kan ta på dig rustning som ger dig mer liv och skada med mera, och detta var något jag utnyttjade en del. Trots den enklare svårighetsgraden upplevde jag aldrig att det blev tråkigt, eftersom bossarna var unika och intressanta och miljöerna var varierade. Det som jag snarare hade lite mer problem med var plattformandet mot slutet, men det var inte så svårt att det blev särskilt frustrerande.

En säregen och nostalgisk stil

Jag kan inget annat säga än att jag är förtjust i spelets utseende. De har verkligen lyckats med att göra uttrycksfull pixelgrafik i en steampunk-setting. Alla områden är varierade och vackra, och ser riktigt läckra ut på min Steam Deck OLED, där jag spelade merparten av spelet. Gällande ljudbilden har jag också ytterst lite att klaga över. Musiken är ambient och stämningsfull med inslag av körsång, som för en till tankarna över vad som vad som konspireras i Canaan.

Sammanfattningsvis är Gestalt: Steam & Cinder ett jag spel jag hade mycket trevligt med. Vare sig du gillar Metroidvania eller rollspel rekommenderar jag att du ger det en chans.